Det där med att skriva

Jag älskar att skriva. Det gör jag. Jag älskar att sätta ihop ord till meningar som blir stycken och kapitel. Att få spinna händelsetrådar och måla upp miljöer och personer. Det är bland det bästa jag vet. Och ändå gör jag det sällan.

Varför då? Delvis på grund av tids- och energibrist. Eller brist, egentligen skulle både tiden och energin räcka till – om jag prioriterade annorlunda. Om jag skrev istället för att titta på något kul på Netflix till exempel. Kanske handlar det alltså inte om brist på något, utan om mina prioriteringar.

Jag har också kört fast i mitt stora projekt, det som jag vill att ska växa till en roman någon gång. Jag vet inte riktigt om det kan bli som jag vill. Därför får det ligga i träda ett tag, får gro och mogna till sig innan jag fortsätter sätta historien på pränt. Berättelsen kommer nog ut när den är redo. Jag hoppas det, i varje fall.

Om jag får välja skriver jag på skrivmaskin. När jag berättar det för folk händer det att de tittar på mig med en förvånad rynka i pannan. ”Varför då? Du vet om att det är mycket smidigare att skriva på dator, va?” Ja, jo, tack, jag vet. Jag vet också att det är mycket lättare att radera saker på datorn. Det är mycket lättare att sudda bort sådant jag inte är nöjd med vid första försöket. Då hinner texten aldrig ligga till sig, den hinner inte mogna till sig. Jag är för snabb med att sudda, och det kan jag inte göra på samma sätt på skrivmaskin. Jag vet också att datorn, detta fantastiska vidunder av teknologi, erbjuder mängder av distraktioner. Det finns massor att göra på en dator – på gott och ont. På en skrivmaskin kan du bara skriva. Den kräver inte heller el, och låter mysig att lyssna på. Jag försöker inte omvända någon till att börja skriva på maskin här, jag försöker bara förklara varför jag helst gör det.

Det här blogginlägget skriver jag dock på datorn, just tack vare smidigheten att ladda upp det jag skrivit direkt. Jag kan också flytta stycken upp och ner och lägga in bilder. Allt sådant blir lite svårare på skrivmaskin. Men vem vet, jag kanske testar att ladda upp en bild på ett inlägg skriver på maskin någon gång.

Bloggen är också ett sätt för mig att få skriva. Jag skriver en del i mitt yrke med, mest lektionsplaneringar och instruktioner till eleverna. Mitt eget skrivande har dock legat lite i träda. Bloggen är ett försök att uppmuntra mitt skrivande. Det sägs att det är så man kommer ur det där att det sitter fast – genom att skriva. Jag hoppas att jag genom att skriva om annat också ska kunna väcka mitt stora skrivprojekt till liv igen så småningom.

Men vi får se. Bara att skriva blogginlägg får det att spritta av glädje i bröstet. Att få formulera sig och berätta om saker jag gjort eller tänkt på. Att få knyta ihop ord till meningar och stycken är lite som att andas. Det fyller mig med energi. Därför skriver jag. För att jag älskar det.