Plantutveckling på distans

Jag gillar gamla saker. Gamla möbler, skrivmaskiner… Ny teknik finner jag allt som oftast knölig och svår att få grepp om, trots att jag använder det rätt mycket i jobbet. Den nya tekniken har dock en hel del fördelar gentemot den gamla. En skrivmaskin är till exempel inte direkt behjälplig när jag är bortrest och ändå vill veta hur det går med plantorna.

Sambon, han som jag kallar Anton, är kvar hemma och gör ett toppenjobb med att uppdatera mig med text och bilder. I morse vaknade jag till denna bild:

Två stycken grodda sellerifrön, lite svåra att se men likväl där. Så himla roligt! Tänk att de grodde trots att jag var orolig för jordmängden i äggkartongen.

Chiliplantorna växer också så det smäller om dem. Alla sju frön Anton sådde har kommit upp ordentligt. Det är nästan otäckt vad fort de växer. Den här bilden är från igår, jag vågar nästan inte tänka på hur stora de är idag. Om jag var hemma skulle jag springa dit och se efter!

Vi har också läst på och funderat på det där med extra växtbelysning. Solen är ju inte jättestark såhär års. Enligt diverse sidor på internet och Facebook ska det därför vara bra med extra ljus till plantorna så de inte blir för långa och rangliga i sin jakt på ljus. Medan jag satt på tåget lekte Anton med lampor och vad det nu var han hade till hands. Vips, så blev det såhär:

Det här är då en belysningslösning med de lampor vi hade till övers. Fråga mig inte om något av det tekniska, för jag har ingen aning. Om det visar sig vara en fungerande lösning får Anton göra ett gästspel och berätta mer. Vi vet alltså inte om det kommer fungera och vara tillräckligt med ljus. Det får vi se framöver. Om det inte fungerar får vi bygga något annat med särskilt inköpta lampor eller lister. Men precis som att vi sår i gamla byttor som annars skulle återvunnits ville vi börja med att försöka med det vi hade hemma. Varför börja med att köpa nytt när man i alla fall kan göra ett försök med sådant man har hemma?

Det är en underlig känsla att behöva vänta på uppdateringar och inte kunna gå förbi och se efter själv. Samtidigt är det underbart att inte vara tvungen att vänta en hel vecka på att få se hur det går med de små plantbebisarna. Det är ju så roligt att se dem växa!