Ojdå, en sort till! eller Balladen om den stackars sellerin

Den omplanterade sellerin började visa tecken på att vilja flytta. Okej, tänkte jag och bestämde mig för att plantera om den i den tänkta slutkrukan – balkonglådan som ska delas med rädisor. Sagt och gjort.

Som synes blev det inte så bra. Alla rottrådarna gick av eftersom den översta tredjedelen av jorden bestämde sig för att trilla loss. Inte gick det att separera plantorna från varandra heller, eftersom de trasslat in sig i varandra. Till slut satte jag ner hela alltet som det var, fast i balkonglådan istället för i krukan. Vi får se om de tar sig igen, eller om jag får leva utan selleri i år.

Jag kom också på att jag faktiskt kunde så första omgången rädisor redan nu. Perfekt, tyckte jag som inte hade planerat att så något denna helg utan vänta till nästa. Ett liiiitet (men angenämt) problem uppenbarade sig dock. Alldeles för mycket plats! Antingen kunde jag så rädisor över hela ytan och riskera att drunkna i dem, eller så kunde jag tänka om och ge plats i lådan för en tredje sort. Det var inte något svårt val.

Det blev spenat i den sista tredjedelen av lådan! Jag har aldrig odlat spenat förut (inte så förvånande med tanke på att jag nästan inte odlat någonting förut) så det blir spännande att se hur det går. Blir det något överhuvudtaget? Fortsättning följer på den fronten.

Även brysselkålen började tycka att de stod trångt i sin ricottaburk. Jag tyckte det med, så vips:

Varsin större kruka att växa i! Det finns en större kruka till en av plantorna senare, en annan ska få växa på friland och en tredje ska få flytta hem till någon annan. Så är planen i alla fall – vi får se om jag lyckas fullfölja den.

Nu blir det inte många knop resten av dagen. Jag känner mig inte riktigt på topp idag, jag är spänd och orolig och trött i hela kroppen. Men det är okej. Det får vara så ibland.