Borta bra men…

Så kom jag hem igen igår kväll! Flygresan hem kändes inte alls lika lång, förmodligen för att jag sov större delen av den. Hur är det att vara hemma igen? Jätteskönt. Florida var härligt, men inget är som hemma.

Trots dygnsrytmsrubbning har jag varit rätt pigg idag. Mamma, som agerat katt- och plantvakt under min semester, hängde med mig ut till blomsterhandel och storvaruhus för att införskaffa lite krukor igen. Sedan väntade plantjobb för min del. Varför då? Jo, under den vecka jag varit borta har plantorna fullkomligt exploderat i höjdled. Jösses Amalia vad de hade växt! Rosellatomaterna hade helt klart växt ur sina mjölkpaket, så pass mycket att det inte ens var någon idé att köra uppvikningsmetoden. De fick istället helt enkelt flytta till sina stora krukor. Det fick den äldsta Brandywinetomaten och Gul också göra. Och så sådde jag lite till. Örter, den här gången.

Nu är det helt galet fullt i vardagsrummet. Tomatkrukorna får inte plats vare sig i fönstret eller i odlingshyllan. Lösning på det finns ännu inte. Jag ska kika runt lite och se vad jag kan komma på för något. Förhoppningsvis går det snart att sätta ut dem längs husväggen. I veckan påbörjas avhärdning under jutevävstält i vilket fall!

Men hur var Florida då? Det var fantastiskt på många sätt. Annat går inte att säga. Men idag orkar jag inte fundera över det så mycket. Jag jobbar på att landa lite istället, så kommer inlägget om Floridaresan som helhet en annan dag.