Boktankar: The Secret Gardener

Innan jag börjar skriva mig varm om Elin Unnes The Secret Gardener måste jag få visa er omslaget.

Har ni sett så vacker? Samtidigt som jag fick hem denna bok levererades även Unnes andra bok på samma tema, Herbariet. Utan att avslöja för mycket kan jag meddela att det omslaget är minst lika vackert!

Okej, men omslaget åsido – hur var innehållet? Att öppna pärmarna och dyka ner i innehållet var på vissa sätt som att falla ner i kaninhålet, precis som Alice. Jag slukade allt. Unnes tar med läsaren genom ett år i odling via hennes kolonilott och passar för varje månad på att beskriva vad som görs och vilka grödor som passar just den månaden. Mot slutet finns även en receptsamling.

Det jag gillade mest med The Secret Gardener var att jag så tydligt kände igen mig i Unnes och hennes sätt att skriva. Här har vi en ung tjej som brinner för matodling och medicinalväxter. Känns det igen? Ibland blir det dock lite för ungt för min smak, lite för mycket slang och uttryck som riskerar att kännas daterade om bara några år. Det blir lite för häftigt på sina ställen. Överlag balanserar Unnes dock upp det unga med något ordentligt – och det leder till en riktigt bra bok.

Rekommenderar jag den här boken? Ja, det gör jag. Framförallt kanske till mig själv, som efter att jag läst ut den skrev ett långt meddelande till sambon och öste lyriska hyllningar till det levnadssätt som Unnes beskriver. Jag vill också leva så! Och vem vet, en vacker dag kanske jag gör det.