Jag skäms inte för att erkänna att jag är något av en sjusovare. Att kliva upp tidigt på morgonen är inte min grej. Vanligtvis släpar jag mig ur sängen bara en halvtimme innan jag måste vara vid busshållplatsen. Idag är ett undantag. Klockan är nu halv sex, och jag har redan varit vaken en timme.
Det var katten som väckte mig. Alvar tyckte att det var dags för mat, och han gav sig inte förrän han fick det. Attackmys och kattskrik är hans taktik. Och tyvärr funkar den. Jag försökte somna om, men det var lönlöst. Så kring fem-snåret klev jag upp, startade kaffebryggaren och tittade till plantorna utomhus. De ser ut att ha klarat sin första natt i frihet jättebra! Det är en fantastiskt fin morgon här i Linköping, sval, doftande och glittrande av dagg.
I natt har jag drömt om rädisor. Exakt vad vet jag inte, men jag vet att det handlade om rädisor och att jag vaknade med ett sug efter att få äta en. Hur underbart är det inte då att kunna gå ut till backen där de trängs och dra upp ett par rädisor, skölja av jorden och äta direkt? Den här gången kommer jag kunna dela dem med min gubbe när han vaknar. Jag var bara tvungen att äta en på en gång! (Sorry babe)
Om någon har missat det så är jag helt besatt av läkeväxter just nu. Så när jag hittade dessa på nätet kunde jag inte låta bli dem. Jag måste verkligen göra i ordning i bokhyllan snart och få ordning bland växtböckerna… Igår blev jag klar med Herbariet av Elin Unnes, så några tankar kring den kommer nog snart.
Nu ska jag fortsätta med mitt kaffe och vänta på att gubben min vaknar. Då delar vi på de återstående rädisorna!
Tantfrö 