Vi börjar med det uppenbara.
Jag är tydligen urkass på att hålla mina köpstopp. Nåja, det är väl ändå en helt okej sak att vara dålig på. Det kunde vara värre.
Vidare: en historia. För ungefär ett och ett halvt år sedan, när jag var precis ny på jobbet och helt plötsligt skulle vara hemkunskapsvikarie ställdes jag inför något jag inte gjort sedan jag själv gick på högstadiet vad jag kunde minnas: baka med jäst. Okej, det här fixar jag, tänkte jag, tills den lärare som gav mig instruktioner för lektionen berättade att ”ja, och så demonstrerar du förstås”. Ursäkta va? Panik i bröstkorgen och hjärtat i halsgropen.
Jodå, jag gjorde det. Det blev en helt okej demonstration, och jag tror inte att eleverna ens märkte att jag var nervös och osäker. Gott bröd blev det också. Så gott att jag grämde mig länge över att jag inte fotat receptet. När jag sedan snubblade över en kvarglömd hemkunskapsbok i vårt arbetsrum i våras passade jag på att rätta till det. Nu ligger receptet i hyfsat tryggt förvar i min telefons kamerarulle.
Men det där med att baka bröd alltså… Det är något som skrämmer mig lite. Det låter så stort och hemskt och alldeles fasligt ouppnåeligt husligt. Mången gång har jag längtansfullt önskat att jag kunde baka bröd.
Häromdagen frågade jag sambon min om vi inte skulle baka något till vår helgutflykt till hans familj. Jag tänkte på kakor. Han föreslog bröd.
Tillåt mig att stolt få presentera mitt allra första egenbakade bröd. Nej, det är inte perfekt – det blev inte alls som på youtubevideon jag försökte följa – men det är bakat med väldigt mycket kärlek (och en del svordomar). Jag är så stolt!
Även det där demonstrationsbrödet från hemkunskapen bakades. I två former dessutom. Dels experimenterade jag med formen på bilden ovan, ett försök till en limpa, och dels gjorde jag små frallor som jag redan testat. Frallorna har vi provsmakat och de var toppengoda.
Tja, jag kanske inte skulle vara en så tokig hemkunskapsvikarie ändå.
Tantfrö 