Jag har verkligen inte slutat läsa böcker. Tvärtom, faktiskt, jag läser massor. Däremot var det ett tag sedan jag skrev om något jag läste. Binas historia måste dock skrivas om.
Innan jag börjar berätta om själva boken skulle jag vilja ta en sekund åt att titta på omslaget. Det är så vackert!
I Binas historia väver Maja Lunde ihop tre helt olika berättelser i helt olika tidsperioder. Det låter kanske krångligt och komplicerat, men språket och känslan i boken gör att det inte alls är svårt att koppla mellan huvudpersonerna, trots att alla tre spåren berättas i första person.
Ja, det handlar till viss del om bin. Men det handlar också om människan, om jorden och om de relationer vi har med våra närmaste. Det är spännande, det är hjärtskärande, det är fantastiskt.
Rekommenderar jag den här boken? Ja, ja, ja och åter ja. Detta är nog ta mig attan den bästa bok jag läst hittills i år.
Tantfrö 
Tyvärr gjorde det andra ordet – hjärtskärande – att jag absolut inte ska läsa den boken! Anledningen är att när jag läser sorgliga saker så påverkar det mig så mycket att jag brukar stortjuta och sen vara påverkad av historien i flera dar framöver. Eller t.o.m. ännu längre, tänker då på Möss och människor av Steinbeck.
KRAM/Susie
GillaGilla
Jag förstår hur du menar. Att kunna känna så för berättelser är en mycket fin egenskap tycker jag! 🙂
GillaGilla