Hundra år senare…

Det där med tålamod alltså. Jag har fortfarande väldigt lite av den varan! Tycker nog att jag har aningen mer tålamod i år än vad jag hade i fjol när jag precis började med odling, men fortfarande har jag långt kvar innan jag är en tålmodig odlare som lugnt väntar på att det ska gro och växa. Nej, jag är snarare det treåriga barnet som står och tittar på jordplätten där fröet såtts och frågar när det ska titta upp.

Men gror och växer gör det i trädgården! Alla sorters bönor, ärter och linser jag sådde har börjat titta upp. Potatisblasten är galet hög och det ser ut som att det kommer blomknoppar på rosbusken.

Kålnät till vänster och bönklätterstöd till höger. Trädgården blir hela tiden mer och mer lik min dröm och vision. Det gör mig så lycklig!

Den uppmärksamme såg kanske på den förra bilden ovan att något har hänt med vårt plank. Det är ommålat! Supersnyggt tycker jag. Framför planket har jag sått solrosor, men de vill inte ta sig. Jag misstänker att det är för att jorden är så hård och lerig.

Tomaterna och en del av paprikorna bor ute på heltid nu. Idag har vi satt gallerburar på de sista tomaterna, men det har jag inga bilder på än. Imorgon tänkte jag ge mig ut och fota lite.

Skolavslutningen har kommit och gått. Nu har jag bara tre arbetsdagar kvar innan det är semester. Det ska bli skönt att vara lite ledig. Jag ser fram emot att ha fler lediga timmar på dygnet att lägga på trädgården – såklart. Det går inte att förneka att jag har blivit helt odlingstokig!

Hoppas du har en trevlig fredagskväll!

2 svar till “Hundra år senare…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s