Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

Månad: mars 2019

Publicerat den

Lördagsbestyr

Glad lördag! Idag är det grått och mulet här, under förmiddagen kom det till och med lite snö som sedan övergick i småregn. Tyvärr inget direkt promenadväder alltså. Däremot är det perfekt väder för att sitta hemma och gå igenom handledarutbildningen inför att få ta emot lärarstudenter. Det är också en perfekt dag för att åka ut till köpcentret och införskaffa fler krukor…

Fyra stycken hyfsat enorma tomatkrukor i återvunnen plast (och på extrapris), elva stycken färgglada plasthinkar till chili och spetspaprika.

Jag har alltid tyckt om trädgårds- eller blomsterbutiker. Någonting med doften och miljön där inne är så trevlig och lugnande på något sätt. Idag var dock första gången jag besökte en renodlad trädgårdsbutik sedan jag började med odlingen. Krukor och annat har tidigare köpts på andra ställen, som byggvaruhus till exempel. Det var mycket roligare att handla på ett ställe helt avsett för trädgårdsprodukter. Informationen om krukorna var mycket tydligare, vilket jag som nybörjare uppskattar ofantligt. Dessutom mycket prisvärt – särskilt det kampanjerbjudande som fanns på de blivande tomatkrukorna! Det lär bli fler besök där framöver…

För att ha något att sysselsätta händerna med under handledarutbildningen och därmed undvika att bli rastlös passade jag på att vika några fröpåsar. Sambon, han som vi kan kalla för Anton, visade mig igår kväll hur enkelt det var. Han har i sin tur lärt sig av böcker och Youtube, tror jag. Med färgade papper som bas blir det superfint! Det blir också riktigt snyggt att skriva all info om fröerna på påsen på maskin.

Titta, så fint! Det blir en riktig färgkavalkad i frölådan sedan! Gem behövs egentligen inte, de är mest dekoration samt hängslen till livremmen.

Idag är också en perfekt dag att peta ner nästa frösort i jord. Nu är det bondbönans tur att sättas igång! I växthyllan pyr och exploderar det av växtkraft just nu. Brandywinetomaten sträcker ordentligt på sig, Gul verkar trivas såhär långt, mungbönorna riktigt skenar iväg i höjd, den omplanerade sellerin trycker ur sig fler blad och brysselkålen gör likadant. Det är den där envisa lilla Rosella-tomaten jag väntar på. Den har fortfarande inte grott. Jag börjar tappa hoppet, men har bestämt mig för att vänta hela den specificerade grotiden ut innan jag sår om. Vi får se, kanske hinner hon ännu överraska mig med en liten grodd!

Nej, nu måste jag resa på mig och fortsätta med dagen. Det ska lagas sen lunch tillsammans med Anton och sedan ska jag ta mig an sista delen i handledarutbildningen innan jag beger mig ner till såstationen i källaren.

Jag hoppas att din lördag är lika trevlig som min!

Publicerat den

Längta eller njuta?

För ett par dagar sedan skrev jag ett hyfsat långt inlägg om saker jag längtar efter och ser fram emot. Efter att jag publicerat det har det legat och gnagt något i bakhuvudet på mig. Det handlar om det där med att längta till framtiden eller njuta av nuet. Måste man verkligen välja?

Jag längtar till en massa saker, som det förra inlägget på detta tema visade. Betyder det att jag inte njuter av nuet? Eller att jag är inkapabel att njuta av det som finns här och nu?

Nej, det betyder det inte. Och nej, man måste inte välja. Det är utan tvekan möjligt att göra både och. Jag gör det hela tiden. Jag tycker om att ha saker att längta till, men det betyder verkligen inte att jag inte uppskattar mitt nu. Klart jag gör det! Varför skulle jag inte? Jag har ett skitbra nu! Men jag har också sjukt roliga saker att se fram emot – så varför skulle jag inte få längta också?

Lilla Gul som jag fick av en fin kollega idag. Så går det när det finns fler på jobbet som odlar tomater!

Det går att göra både och. Det betyder inte att det inte går att bara göra det ena. Jag tror att det finns mängder av människor som – tyvärr – bara går och längtar efter något annat. Jag anar också att det finns ett gäng personer som bara njuter av nuet och inte alls tänker på framtiden. För mig är inget av det ett alternativ. Jag vill, och behöver, få göra båda. Så länge det fungerar för mig planerar jag att fortsätta med det.

Ikväll tänker jag njuta av en ledig kväll. Denna vecka har rusat förbi. Så mycket att göra och så lite tid att hinna göra det på. Så ikväll tänker jag vara ledig. Titta på odlingsvideos på Youtube, typ. Det blir inte många knop, men det blir bra ändå. För mitt nu är lika bra som allt det jag längtar efter. Bara på ett lite annat sätt.

Trevlig fredag!

Publicerat den

”Det går precis lika bra med selleri”

Rubriken är det citat som de allra flesta i min närhet drar när de får höra att jag försökt mig på att odla selleri. Och jag älskar det!

Men hur går det då med min selleri? Den som jag omplanterade halvt i panik? Har det hunnit hända någonting alls?

”Där ser man växtkaoset i bakgrunden med”, sa sambon.

Det kan vara inbillning (i så fall från både mig och sambon) – men jag tycker att den ser mycket piggare ut redan! De ser ut att stå stadigare och stjälkarna ser inte riktigt lika taniga ut. Jag hoppas innerligt att jag har rätt!

Jag var även ut och tittade till Rabarbara igen. Återigen har den envisa rabarbern trängt sig igenom sitt barrtäcke. Jag täckte över henne igen, för jag vill inte att minusgraderna ska ta hennes blad! Jag oroar mig säkert i onödan. Det är sådan jag är. Ingen kan i varje fall beskylla mig för att inte försöka rädda henne! Och skulle jag misslyckas i mina ivriga räddningsförsök, tja, då kanske det går lika bra med selleri.

Publicerat den

Den döende sellerin, redo att flytta hemifrån och nyfödd

Mina selleribebisar mår inte så bra. De har blivit långa och rangliga och taniga och ligger mest ner på jorden och ormar sig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra åt det, förrän min kära sambo påpekade att de såg ut att ha fått rötter lite högre upp. Så jag planterade helt sonika om dem, lite djupare än sist. Om de klarar sig blir jag glad. Om de inte gör det så sår jag helt enkelt nya.

Jag har också haft två byttor med läkevänderot på tillväxt. I den ena byttan hade de små växt sig ganska ordentligt stora tyckte jag, så när jag ändå skulle plantera om sellerin passade jag på. Nu bor några plantor i en större kruka och de andra bor kvar i sin smörbytta tills de blir ännu lite större.

Här bor nu läkevänderot i den svarta krukan och sellerin i den bruna.

En annan rolig sak som är på gång just nu är mungbönorna vi satte i jord på prov. De har nästannästan visat sig! Kanske att de vågar sig upp imorgon… Jag hoppas det! Jag vattnade även på tomatsådden lite försiktigt, men råkade ändå skölja bort en del av jorden från Brandywine-fröet. Jag krafsade självklart tillbaka jorden. Innan det lades i mörker igen såg jag dock det första lilla groddämnet på fröet. Så roligt! Kanske blir det en liten tomatplanta ändå!

En blyg liten mungböna, snart redo för scendebut!

När vi kom hem från jobbet (samtidigt, för en gångs skull) tittade vi lite på plantorna och vår växthylla med belysning. Dels i beundran, och dels i oro. Hur ska vi få plats med allt under belysningen? Alla sorter är ju inte ens sådda ännu! Jag föreslog att vi kanske kan kattsäkra även den nedre hyllan och ha belysning där också – och denna krok nappade sambon på. Iväg for han och återvände med en till belysningstjofräs. Nu byggs det för fulla muggar och jag försöker mest att inte vara i vägen. Plantorna får bo på golvet under tiden, till Alvars förtjusning.

Aloe-plantan luktade mest spännande, hälsar Alvar.

Bilder på rabaldret kommer kanske senare, förutsatt att jag kommer ihåg, orkar och har tid till det ikväll. Jag kommer ju ha en del annat för mig, som att peppa mungbönor och Brandywinetomat till att våga komma upp snart…

Publicerat den

Om att längta

Igår passade jag och sambon på att ge oss ut på promenad i det kyliga solljuset. Vi bor nära ett elljusspår, så dit begav vi oss. Det blev en hyfsad promenad ändå, någonstans mellan fem och sju kilometer tror jag vi landade på. För det mesta höll vi oss i skogen – supermysigt! Skogen runt femkilometersslingan är fantastiskt vacker tycker jag. Vi hittade dessutom en ny stig rätt in i skogen. Nu planeras det redan för skogspicknicks med fältfloran i högsta hugg!

Varje gång vi är ute och går pratar vi massor, om allt och ingenting. Just igår var det många tankar och ämnen som snurrade kring odlingen, förstås, och allt vad vi såg fram emot och längtade till. Allt fick marinera lite i bakhuvudet och idag har det bara bubblat i mig av inspiration och lust att dela med mig av en del av det som jag längtar efter när det gäller just odlingen.

Jag längtar också till Norrlandskustens pärla, om man får vara partisk och kalla sitt eget sommarställe så.

Att få se det växa

Detta händer i och för sig redan nu. Groddarna och plantbebisarna sträcker på sig mer för varje dag. Jag längtar efter att se plantorna växa och bli ännu större. Få se bladen, blommorna, första fruktämnet… Det ska bli så roligt att få följa med hela vägen från frö till planta och till sist skörd. Om vi nu kommer så långt. Det är också en del i det hela, att få se om det ens blir något.

Att få ta hand om

Jag längtar efter det där med att sköta om också. Avhärda. Knipsa bort dåliga blad. Tjuva tomatplantor och tukta djungelgurkor. Spraya bort bladlöss eller nypa larver och ägg. Stoppa ner fingret i jorden och kolla fuktighetsgrad. Vattna och gödsla. Allt sådant längtar jag också till, även om jag vet att det kommer bli en massa jobb.

Att få tillaga

Jag tycker om att laga mat. Bara tanken på att kunna laga till tomatsås på egna, hemodlade tomater gör mig alldeles lycklig i själen. Tänk, om det vill sig väl, och jag kan göra zucchinilasagne på nästan bara hemproducerade råvaror? Jag vågar inte hoppas på att nå dit redan i år, men kanske någon gång i framtiden…

Att få lagra

Tänk att en blaskig vinterdag få öppna skafferiet eller matkällarförrådet och se allt som vi förädlat och lagrat i små burkar. Vilken skatt!

Att få lära mig

Jag är helt och hållet grön (det där var med flit) på det här med odling. Jag kan egentligen ingenting. Ja, jag har läst på en massa – men detta är fortfarande en helt ny värld för mig. Det är lite läskigt att prova på nya saker och det där med learning by doing. Framförallt att veta att jag måste misslyckas för att lära mig. Jag tycker inte om att misslyckas. Därför behöver jag öva på det. Och konstigt nog ser jag fram emot det också.

Just nu längtar jag dock allra ivrigast efter att få se små tomatgroddar. De har ännu inte visat sig – inte så konstigt med tanke på att jag sådde dem i lördags. Jag tycker ändå att det är mysigt att ha något att längta efter och se fram emot. Det gör livet ännu lite härligare, tycker jag!

Publicerat den

Lång veckas färd mot helg

God morgon! Jag vet, en del kallar denna tid för förmiddag, men jag tar mig rätten att kalla det morgon. Särskilt eftersom det är lördag. Här är det redan full fart, kaffet puttrar på spisen och tvättmaskinen är matad med första omgången. Det blir en aktiv myslördag idag, hoppas jag. Det är välbehövligt nu. Veckan har varit lång, om än rolig.

Här i växthyllan spirar det och gror. Brysselkålen som först stack upp huvudet i torsdags har fått kompisar. Nu är de tre som trängs i ricottaburken. Jag som petade ner tre frön för att i alla fall kunna hoppas på en eller två plantor.

Titta vilka söta små rosetter!

De är redan alldeles lilaaktiga i färgen. Jag är så spänd på att få se dessa små groddar växa och bli stora plantor. Och förstås på att få smaka sin egenodlade brysselkål till hösten/vintern… Nej, jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag är bara så glad att jag ändrade min odlingsplan och fick peta ner dessa småttingar i jorden!

Lite ojämnt har de kommit upp, men det gör inget!

Även kanelbasilikan skjuter upp groddar som besatt. Här vet jag inte riktigt hur många frön jag sådde, så det är svårt att räkna på andel som kommit upp eller så. Det verkar än så länge vara ett område i krukan som är extra fördelaktigt för de små. Eller så låg fröna grundare i jorden där. När det gäller basilikan tyckte jag att jag var så smart som inte snålade med fröna. Anton sådde ju också ett gäng basilikafrön och fick bara två som grodde. Resultatet av min smarta tanke ser ni på bilden ovan.

Denna soliga och vackert hoppfulla lördagsmorgon tänkte jag också passa på att visa hur det ser ut i odlingshyllan just nu. Det börjar bli trångt, och eftersom jag planerat att så mina tomatfrön idag lär det bli omflyttningar snart. Men just idag, just nu, ser det ut såhär:

Från vänster: Blekselleri framför två byttor läkevänderot, kanelbasilika, brysselkål och tre spetspaprikor.

Detta är den övre hyllan. Inte taket, utan bara den övre av de två där vi har småplantor. Den övre av de två där vi har belysning. Den undre ser ut såhär:

Från vänster: Fyra chiliplantor, en spetspaprika framför en chili, två chilis till och Antons basilika.

Jag är hittills väldigt nöjd med vår växtbelysning. Eller ja, egentligen är det inte växtbelysning utan bänkbelysning. Men den verkar fungera riktigt bra. Den ger mycket ljus och är inte för skrymmande. Vi har dessutom satt upp hemmaklistrade reflektorer av kartong och aluminiumfolie in mot själva vardagsrummet – dels för att slippa bli bländade och dels för att ge plantorna ännu större del av ljuset.

Idag ska jag också titta till Rabarbara. Vi har haft några minusgrader under ett par dagar nu, och jag vill se hur hon har klarat det. Jag fyllde på hennes barrtäcke innan minusgraderna kom, så förhoppningsvis har det gått bra.

Nu är det hög tid att dricka kaffe och starta igång lördagen på riktigt. Jag har en hel del att pyssla med idag. Den långa veckan ska smältas och avslutas. Det ska nog kunna bli en riktigt trevlig lördag det här.

Publicerat den

Lycka i en liten grodd

I måndags fick jag hem nya fröer. Direkt sådde jag kanelbasilika och brysselkål. Brysselkål är en av mina favoritgrönsaker. Redan ikväll kom jag hem till detta i brysselkålsbyttan:

Den ser inte mycket ut för världen, men det är min allra första brysselkålsgrodd! Även kanelbasilikan har grott redan, flera stycken. Det blev fick ingen bild på dem eftersom de är pyttesmå än så länge. Så roligt!

Riktigt såhär roligt trodde jag inte att det skulle vara att odla! Och jag trodde definitivt inte att det skulle gå såhär fort!

Publicerat den

A handful of joy

Visst har jag väl nämnt att jag handlat en del på Tradera den sista tiden? Jag vet att jag har nämnt min oförmåga att sätta stopp. Båda dessa anledningar ligger till grund för det som idag landade i min brevlåda.

Dessa söta små påsar har jag väntat otåligt på!

Vad är nu allt detta? Jo, detta är sjutton sorters odlingsglädje!

Men inte har du väl köpt sjutton nya sorters fröer, Fia? kan man nu fråga och förfasa sig. Nej, ni kan vara lugna, det har jag faktiskt inte. Bara sexton. Den sjuttonde, en broccoli, följde med som gåva. Och en sort av de sexton är faktiskt en blomma.

Den uppmärksamma ser att det står ”tomat” på påsen närmast kameran. Jag som hade bestämt mig för att jag inte skulle odla tomater råkade hitta tomatsorter som verkade så roliga att jag var tvungen att köpa dem. Ja, sorter. Plural. Närmare bestämt fyra. Så nu blir det någon sorts tomat ändå.

Här syns en del av sorterna lite tydligare. Inte alla, jag vet.

Nu har jag köpstopp på riktigt när det gäller fröer. Jag får inte köpa en enda fröpåse till denna säsong. Inte heller får jag peta ner alla sorters frön i jord i år, men det visste jag redan innan. Om jag gör det får vi inte plats i bilen när allt ska köras runt i sommar. Jag kunde bara inte låta bli att köpa på mig några sorter extra. Och kanske, bara kanske, finns det plats över i någon kruka någonstans… (Anton, om du läser detta: det där sista var ett skämt. Jag lovar!)

Publicerat den

Plantkaraktär

Som nybörjare lär man sig en hel massa nya saker hela tiden. En sak jag har lärt mig är att det första bladparet som kommer upp på en växt heter hjärtblad. Dessa ser nästan likadana ut oavsett vilket frö som har grott. Det andra bladparet som dyker upp ser inte likadant ut. Detta bladpar ser ut som pyttesmå versioner av de blad som en vuxen planta har, och kallas karaktärsblad.

Häromdagen nämnde jag att läkevänderötterna har börjat utveckla dessa karaktärsblad. Jag delade med mig av en bild på Facebooksidan, men måste visa den här också.

Se, så vackert! De runda bladen är hjärtbladen, medan de spetsigare är karaktärsblad.

Nu är det dock inte bara läkevänderötterna som kommit så långt att de börjar visa sin karaktär. Chili- och spetspaprikeplantorna har gjort det för länge sedan, men det var inte dem jag tänkte prata om just nu. Nej, jag tänkte prata om något mindre och tanigare.

Titta så sött!

Bleksellerin! De små taniga och veka pyttepluttarna som jag var tvungen att vända byttan på eftersom de vände sig så mycket mot solen! När jag upptäckte det första karaktärsbladet i selleribyttan var det bara en liten bebis som hade vecklat ut det. Nu har flera stycken gjort det! Jag har inte räknat dem så noga, men någonstans fem-sex stycken karaktärsblad har jag sett i samma bytta. Tänk att det kan vara så spännande att titta på bebisplantor som växer! Bara idag har jag varit där ett tiotal gånger och tittat – mer noggrant för varje gång.

Jag tycker också att det är jättekul att det går att se skillnad på plantorna redan, trots att de är så himla, himla små. Det syns skillnad på sellerin och läkevänderötterna inte bara i höjd, utan även på karaktärsbladen. Det är lite som med människobarn – det råder aldrig någon tvivel om att det är unika små människor man har att göra med. Och karaktär har barn också en hel del av!

Nu längtar jag verkligen efter att få fröleveransen som är på väg, så att jag kan peta ner ännu fler frön i jorden och avvakta fler plantbebisar. Jag hoppas den dyker upp i morgon!

%d bloggare gillar detta: