Månad: maj 2019

Idag har vi haft bättre utomhusväder. Mer eller mindre strålande sol, men rätt blåsigt. Jag har i varje fall kunnat vara ute och greja med jord och växter.

Igår kväll, tror jag det var, pratade vi om pallkragarna på södersidan om storstugan. Helt plötsligt hade mamma gett mig två av dem! Jag hade hoppats på att få använda en del av någon krage, men jag har alltså fått ett litet eget trädgårdsland!

Pallkragarna längst bort är mina, liksom odlingslå’a och de två krukorna närmast kameran. Underbart!

Idag har jag därför rensat och grejat i alla fyra pallkragarna. Ogräset är väck, jorden är lite omkringputtad och uppblandad med kompost. Dessutom har jag fyllt både lå’a och krukorna med jord. Och så har jag sått!

Fem sorters rädisor, fem sorters morötter, två sorters squash, nyzeeländsk spenat, winged bean, gurkört, rosensallat, brytbönor, vaxbönor och bondbönor. Den ena brysselkålen hemifrån fick också flytta ut i en av pallkragarna. Vi får se om den trivs där! Egentligen får vi se om något tar sig alls. En del frön kanske jag är lite sent ute med, men det märker vi. Man måste ju försöka!

Alvar höll uppsikt över ogräsrensandet. Han tyckte att det var lite för blåsigt för att vara ute hela dagen.

Förutom detta har jag också spikat markduk i botten på två andra planteringskärl. Där är tanken att det ska sås ringblommor och planteras ut kamomill så småningom. Sängkläder har vädrats och vi har gått en sväng runt ön för att se så att allt är som det ska.

Nu är jag rätt sliten i både kropp och knopp. Det blir bra att vila ikväll så att jag orkar ta itu med resten imorgon. Det finns fler odlingsplatser att rensa och sköta om. Trots att jag är supertrött är jag också väldigt nöjd med tillvaron. Tänk, vad jag är lyckligt lottad som får vara här ute och dona. Och inatt lär jag sova riktigt gott!

Sent jobb i går kväll och därmed ledigt idag – som gjort för roadtrip! Sambon, jag och katten packade in oss i bilen och for upp till mina föräldrar över långhelgen. Bilen skulle egentligen också fyllas med växter, men eftersom tomaterna redan åkt i förväg med pappa så hade vi rätt gott om plats. Eller som jag ser det – bevis på att vi hade kunnat så ännu mer.

Brysselkål och ett litet drivhus med kamomill, solhatt och de två okrabebisarna som jag inte vågade lämna hemma.

En lång bilfärd senare (jag sov en bra bit av vägen) var vi framme. Efter att ha hälsat på alla och sådär kom jag på att jag skulle ta en liten promenad och se om jag kunde få tag på trädgårdshandskar med klor som jag sett i reklamblad för ett tag sen. Ja, jag hittade sådana.

Ja, jag hittade också annat. Ja, jag köpte också annat.

Två stora (och superfina) krukor med fat, ett miniminidrivhus, handskar med och utan klor, bomullssnöre, en hålgörargrej (dibber, eller något) och fyra fröpåsar. Lite fler saker blev det, men det här var det odlingsrelaterade.

Idag är alltså inte heller den dag jag slutar köpa vare sig fröer eller odlingsgrejer. Till mitt försvar ska sägas att jag inte borde släppas iväg på egen hand. Dessutom köpte jag inte allt som jag blev sugen på. Så, all in all tycker jag ändå att jag skötte mig hyfsat.

Imorgon väntar stugan – äntligen!

Idag blåser det. Oj, oj, vad det blåser. Och vi som ställt ut alla chilis, paprikor och de stora tomaterna dygnet runt – utan vindskydd!

Ut for vi. Sambon, han som vi kan kalla Anton, trollade fram någon slags vindfångare med hjälp av juteväven som tidigare fick tjäna som solskydd. Det blev riktigt snyggt, även om det inte verkar hjälpa helt mot vinden. Jag hjälpte också till – jag fixade fram nya, högre stödpinnar åt tomaterna som växt ur sina gamla.

Tittade till balkonglådan med läkeväxter också. Det som ska vara malva växer riktigt fint! Även i de delar där jag sådde järnört och humlesuga växer det, men frågan är om det inte är ogräsfrön som kommit upp… När de blir större får vi se. När de nu inte grott på flera månader (vilket enligt fröpåsen är normalt) och sedan exploderar i antal – då blir jag lite misstänksam… Men någonting växer i alla fall!

Jag tröstar mig med att blåsten i alla fall gör plantorna härdigare och starkare – förutsatt att de inte går sönder. En av Rosellatomaterna blåste sönder för några dagar sedan. Som tur var hade jag halshuggit syskonet och satt toppen i vatten, så jag hade en ny planta att stoppa ner i krukan. Nu slokar den och tycker livet är pest och pina. Men den repar sig nog. De verkar ha en förmåga att göra det, tomaterna.

I morse kunde vi också skörda de första sockerärterna! En var vågade vi ta, och supergoda och krispiga var de. Jag ser redan fram emot att få skörda fler. Det syns också blomknoppar i några av tomatplantorna. Dessutom har de smygsådda okrafröna (‘Clemson Spineless’ och ‘Burgundy’) börjat kika upp. Jag har inte skrivit om dem innan då jag testade hur lång tid det skulle ta för min sambo att upptäcka dem. Inte riktigt snällt av mig dock, jag ställde dem tillsammans med solhattarna och kamomillerna så det var inte konstigt att han inte misstänkte något. Sorry, hjärtat!

Förmodligen är jag alldeles för sent ute med okrafröna, men det struntar jag i. Någonstans på nätet läste jag att de kan krukodlas hela året, så då får jag väl vara beredd på att försöka hålla liv i dem inomhus till hösten. Så vi får se vad som händer. Jag har aldrig ens smakat okra, någonsin, så fråga mig inte varför jag sådde dem. Eller jo, gör det – för jag vet egentligen varför. Jag har sett för mycket på Youtube. Och har man ingen stoppknapp så går det som det går.

Jag har precis lärt mig en mycket viktig sak: räkna aldrig bort en växt innan den dött.

Redan för någon vecka sedan flyttades både mungbönan och bondbönan ner på golvet från att ha stått i söderfönstret. Varför då? Jo, de växte sig alldeles för stora. Visst var de vackra, särskilt bondbönans blommor, men både jag och gubben min insåg att vi aldrig skulle kunna få med oss dem i bilen. Detta är lite av ett krav för oss, då vi kommer behöva ta med oss alla plantor över sommaren. Av denna anledning slutade vi också vattna dem, med tanken att de skulle vissna ner så vi kunde rycka upp resterna och använda krukorna till något annat. Planen var också att så nya bondbönor eftersom dessa växte så snabbt.

Mungbönan pollinerade jag inte ens, och bondbönan försökte jag pollinera en del blommor på. Det var dock lite svårt att veta om jag kom åt ordentligt eller inte. Igår berättade jag att mungbönan börjat producera något som jag tror är bönskidor. Idag råkade jag titta närmare på bondbönan.

Efter ännu en underökning visade sig tre till svällande bönskidor. Gissa vem som snabbt var framme med vattenkannan? Penseln åkte också fram, och nu har jag försökt pollinera resten av de blommor som inte hunnit torka ihop och vissna av vanskötsel. Bondbönan är för tillfället återbördad till sitt fönster och jag har fått mig en läxa. Snälla, snälla små växande bönor, trilla inte av nu!

Idag har de stora tomaterna fått stå ute precis hela dagen för första gången. Detsamma gäller för chili- och spetspaprikaplantorna. En av chilisarna har öppnat tre små vita blommor, vilka jag såklart varit och petat i. Jag hoppas att några pollinerande insekter hittar dit, men jag lämnar inget åt slumpen. Det är jag alldeles för nyfiken (och klåfingrig) för.

Minns ni att jag köpte en sockerärtsplanta i Gamla Linköping när de hade trädgårdsdag? Well…

En chiliplanta har också börjat blomma, samtidigt som det ploppar upp små solhattar i västerfönstret. Mungbönan som såddes på experiment har fått fnatt och verkar producera bönskidor. Utomhus är det snart dags att skörda rädisor igen. Dessutom har min balkonglåda med läkeväxter (den som såddes redan i januari) äntligen börjat grönska. Det dyker upp små groddar lite här och var över hela ytan! Så himla roligt!

Det blir ingen lång utläggning idag. Jag har bråttom i säng nu så jag får fortsätta läsa (Herbariet av Elin Unnes är det som drar) och sedan sova så jag är pigg till jobbet imorgon. Tjing!

Jag försöker att aldrig sticka under stol med att jag är nybörjare. Det här är första gången någonsin som jag odlar själv (med hjälp och stöd av gubben min). Tillsammans med mamma och mormor odlade jag lite rädisor när jag var liten, men jag har aldrig tidigare odlat på egen hand. I veckan har det känts motigt. Djungelgurkan dog helt och tomaterna har sett hängiga ut. Men idag upptäckte jag något underbart i en av utomhussådderna.

Den allra första skörden! Jag vet, tre små rädisor är inte mycket att hänga i julgranen för etablerade odlare – men för nybörjarmig är det helt fantastiskt! Att dessa små rosa godsaker har vuxit där ute i plastbacken från det stora möbelvaruhuset utan annan hjälp av mig än lite vatten! Det känns helt fantastiskt, och ger lite nytändning till en misströstande rookie.

Hur de smakade? Helt fantastiskt! Jag åt dem stående vid diskhon. Nu hoppas jag verkligen på att det snart blir fler!