Idag åkte mina nyinköpta friluftsbyxor på och jag och gubben min gav oss ut på äventyr på den östgötska landsbygden. Målet var Verklighetens gård, där Facebook låtit mig veta att det var vårmarknad idag.
Vet inte riktigt om det ses som goals eller supertöntigt att vi nu har samma modell på friluftsbyxor. Jag gillar det i alla fall!
Vårmarknaden var supermysig, trots det lätta regnet. En jättefin liten butik med flera saker som väckte habegär, framförallt tomatplantorna för min del. Som tur var hade jag gubben med mig som kunde säga stopp och påminna mig om att jag precis innan vi åkte sa att jag absolut inte skulle köpa fler tomatplantor. Det fanns även en liten loppis och flera små stånd med närproducerade produkter. Riktigt härligt var det!
Söta får i väntan på klippning.
Vad mer står på agendan idag? Tja, sockerärtan skulle behöva en omplantering. Daggkåpan likaså. Den senare har jag doppat i såpvatten en gång till, och det verkar hjälpa mot lusproblemet. Jag vågar inte utropa mig till segrare i bladluskriget, men det ser ut som att det är jag som leder. Det blir en skön söndagseftermiddag i hemmets lugna vrå i alla fall.
Tomaterna till vänster, chili, paprika, djungelgurka, squash, läkevänderot och brysselkål på trappen. Till höger skymtar backarna med rödbetor respektive rädisor och pak choi.
Ser den inte helt underbar ut, vår lilla trapp? Jag längtar ordentligt tills jag törs låta en del växter stå kvar ute under hela dygnet så de får liva upp vår ”minialtan”!
Idag verkar vara en ganska bra dag för avhärdning. Det är lite halvmolnigt, så inte för mycket sol, och inte för mycket blåst heller. Kanske att det är aningen svalt åt en del ovana växter. Jag tror dock att det ska gå bra.
Det är inte bara plantorna som successivt får vänja sig vid tillvaron ute i den karga verkligheten. Jag avhärdar mig själv som odlare också. Jag blir mer redo för nästa steg hela tiden – och idag var jag tydligen redo för min första bladlusinvasion. Ni minns kanske min jättedaggkåpa som jag är så glad för? Japp, just den har drabbats av de ljusgröna odjuren. Snabbt som attan plockade jag bort de värst angripna bladen och stänglarna. Resten av plantan doppades i såpvatten och nu står även den utomhus, fast på behörigt avstånd från de andra plantorna. Nu håller jag tummarna och förbereder mig på krig.
Hur ser då vardagsrummet ut när större delen av djungeln är ute på avhärdningsäventyr? Kalt och trist, vill jag påstå. Mungbönan, bondbönorna och avokadon står kvar i fönstret, men golvet och filtförvaringskorgen är nästan otäckt tomma.
Nog blir det lite mysigt att odlingsdjungeln kommer tillbaka in ikväll?
Vänta nu, Fia, har du blivit alldeles nipprig? Du har väl inte ätit ogräs? Joho, tänk för att jag har det!
Såhär mycket späda blad fick vi tag på under bara några minuters plockning!
Vi upptäckte ett rätt enormt kirskålsfält precis i närheten av vårt hem. Kirskål är ett eländigt ogräs i de flesta trädgårdar, men istället för att kasta dem på komposten när de rensats går de faktiskt att använda i matlagningen. Smaken är frisk och skogig när bladen är råa, och mildare, nästan spenatliknande när den tillagats. Ikväll ställde sig min sambo i köket och lagade en fantastisk pastasås med kirskål och fläsk. En riktig kylskåpsrensningsrätt för vår del, då vi hade en fläskbit kvar från söndagsmiddagen och en halvfull burk creme fraiche som behövde användas. Recept? Jajamän, scrolla ner lite bara!
Antons ”Pasta de kirs” – 4 portioner
Ca ett durkslag späd kirskål (bara bladen) 1 gul lök Ca 200 g stekfläsk, skuret i strimlor 185 g champinjoner, skurna i bitar 1 pkt Icas Cream Cheese, vitlök och örter Ca 2,5 dl creme fraiche Ev. en skvätt mjölk för spädning Salt, svartpeppar, timjan En liten skvätt vitvinsvinäger
Lägg fläsket i en kall stekpanna och sätt spisen på medelvärme. Detta drar ut fettet i fläsket så du inte behöver tillsätta fett. Medan fläsket steks, hacka löken och dela champinjonerna i lagom stora bitar.
När fläsket är klart, ta upp det och försök behålla så mycket fett som möjligt i pannan. Stek löken och champinjonerna. Eventuellt behövs lite extra fett, om fläskfettet inte räcker. Tillsätt kirskålen när svampen nästan är klar. Lägg tillbaka fläsket och låt allt gojsa ihop sig. Rör ihop med cream cheese och creme fraiche så det blir en sås. Koka ihop och krydda med salt, svartpeppar och timjan. Droppa i en liten skvätt vitvinsvinäger. Späd eventuellt med mjölk till önskad konsistens.
Servera med pasta. Mums!
Anton hälsar att om något låter knasigt, så är det säkert det. Han har sitt sätt att göra saker på (och sina fixa idéer).
Efter att jag inte fick tag på såpnejlikefrön på trädgårdsdagen i söndags tänkte jag att jag skulle stanna till på biblioteket idag på väg hem från jobbet. Nej, inte för att låna böcker, utan för att låna fröer! Fröbiblioteket, som jag berättade om i ett inlägg för ett tag sedan, fungerar på så sätt att man får ta max fem fröpåsar, odlar sorterna hemma och samlar frön från plantorna som man sedan lämnar tillbaka till fröbibblan. Jag älskar denna idé!
Hur gick det då med såpnejlikefröna? De var tyvärr slut. Gick jag alltså tomhänt därifrån? Nej du! Tre sorter fick jag med mig hem.
Frön till rosenböna, hokkaidopumpa och malört från fröbiblioteket i Linköping.
Något annat spännande som hänt i vår odling alldeles nyligen är en ommöblering. Tidigare har vi haft vår metallhylla framför det vi kallar balkongdörren, men när avhärdningen av tomater och annat började behövde vi tillgång till sagda dörr. Då flyttades hyllan till att stå framför fönstret bredvid istället. Det blev inte riktigt bra, hyllan (och växterna som stod där) tog upp mycket plats utan att egentligen fånga upp tillräckligt med ljus. Häromdagen fick jag en lysande idé. Eftersom vi ändå har införskaffat en slags växtbelysning till hyllan behöver den (kanske) inte stå i solen ändå.
Såhär upplyst och mysigt kan ett mörkt hörn bli med en belyst växthylla.
Översta hyllan (utan ljus) används till förvaring av diverse tillbehör. Andra hyllplanet från vänster: gammaldags gullviva, jättedaggkåpa, kornell, gul squash och sockerärt. Tredje hyllplanet från vänster: kanel-/lakritsbasilika (fortfarande osäkert vilken), grönmynta, tomater (ev. ‘Brandywine black’ och ‘Vilma’). Fjärde hyllplanet från vänster: basilika, citronmeliss, kryddlådan innehållande dill, mejram, salvia och koriander. Jag funderar dock på om jag ska flytta jättedaggkåpan till sovrummet, med fönster åt norr. Mina efterforskningar pekar på att det kan vara bättre att inte ha den i solläge, vilket växtbelysningen motsvarar. Jag tror dock också att den skulle må bra av en större kruka.
I övrigt går jag i allvarliga trädgårdsdrömmar idag. Tänk att få ha en egen trädgård precis utanför dörren med såväl grönsaksland som örtagård… Nåja, en dag kanske jag får göra verklighet av den drömmen. Tills dess är jag fullt nöjd med att odla i krukor och frakta norrut till sommarstället! Men drömma får man…
Innan jag börjar skriva mig varm om Elin Unnes The Secret Gardener måste jag få visa er omslaget.
Har ni sett så vacker? Samtidigt som jag fick hem denna bok levererades även Unnes andra bok på samma tema, Herbariet. Utan att avslöja för mycket kan jag meddela att det omslaget är minst lika vackert!
Okej, men omslaget åsido – hur var innehållet? Att öppna pärmarna och dyka ner i innehållet var på vissa sätt som att falla ner i kaninhålet, precis som Alice. Jag slukade allt. Unnes tar med läsaren genom ett år i odling via hennes kolonilott och passar för varje månad på att beskriva vad som görs och vilka grödor som passar just den månaden. Mot slutet finns även en receptsamling.
Det jag gillade mest med The Secret Gardener var att jag så tydligt kände igen mig i Unnes och hennes sätt att skriva. Här har vi en ung tjej som brinner för matodling och medicinalväxter. Känns det igen? Ibland blir det dock lite för ungt för min smak, lite för mycket slang och uttryck som riskerar att kännas daterade om bara några år. Det blir lite för häftigt på sina ställen. Överlag balanserar Unnes dock upp det unga med något ordentligt – och det leder till en riktigt bra bok.
Rekommenderar jag den här boken? Ja, det gör jag. Framförallt kanske till mig själv, som efter att jag läst ut den skrev ett långt meddelande till sambon och öste lyriska hyllningar till det levnadssätt som Unnes beskriver. Jag vill också leva så! Och vem vet, en vacker dag kanske jag gör det.
Alltså, wow – vilken dag jag har haft! Trädgårdsdagen på Gamla Linköping, även kallad Jättegrönt, var supermysig! Det var toppenhärligt att få träffa och umgås med fina K också. Skönt med någon som förstår min besatthet gällande plantorna. Jag glömde förstås ta bilder, jag var så upptagen med att titta på plantor och annat.
Och plantor – det fanns det hur många som helst! Tomater var helt klart den art som det fanns flest av. Tomater var även det som stod på min inte-lista. Jag skulle visserligen inte köpa något alls, men tomatplantor var ordentligt svartlistade. Men såklart trillade jag dit ändå!
Japp, du ser rätt. Det är två stycken tomatplantor som sticker upp högst upp i bild.
Ja, inte kunde jag låta bli att köpa några plantor trots att planen var att bara titta. Det började med att vi snubblade över en hylla vars skylt med stora bokstäver basunerade ut att här stod minsann ätbara växter. Och där, bland alla jordgubbar, kryddväxter och minirabarberplantor stod en Jättedaggkåpa. Den kunde jag ju inte bara lämna kvar! Sedan hittade vi gullvivan. Eftersom mina gullvivor fortfarande inte velat komma upp och jag börjar tappa hoppet om dem tyckte jag att det var befogat att köpa en färdig planta. Och så fin den var! Alldeles mörkröd med gult i mitten. Jag lämnade dock kvar den lilla fläderbusken jag också förälskade mig i. Någon dag, när jag har en riktig trädgård kanske…
Sedan var det ju det där med tomaterna. Helt plötsligt hittade vi ett stånd med massor av roliga tomatsorter. Hur många roliga som helst! Bland annat en vit bifftomat som såg helt fantastisk ut. Den fick dock stå kvar. Jag gick istället därifrån med två andra sorter, en grön körsbärstomat (‘Green Cherry’) och en plommontomat med goda lagringsegenskaper (‘Principe Borghese’). Den senare har jag hört mycket bra om, bland annat i podden Två Odlare Emellan – så nu attan! I det ståndet hade de dessutom ett erbjudande om att ta tre plantor för lite bättre pris, och precis när jag bestämt mig för att inte utnyttja detta fick jag syn på tråget med den lilla sockerärtan. Så den fick också följa med mig hem.
Från vänster: Gammaldags gullviva, Jättedaggkåpa, sockerärt och två sorters tomat; ‘Green Cherry’ och ‘Principe Borghese’
En annan underbar upplevelse idag var att få gå in i växthuset i Gamla Linköping. Det är inte första gången jag har beundrat växthuset från utsidan, men väl första gången jag fått gå in. Jag kände mig riktigt star struck! Även där inne fanns det fina saker till försäljning. Mest lockades jag av korgen med fröer. Tyvärr hittade jag inte den fröpåse jag sökte – såpnejlika – men jag var glad ändå.
När vi sett oss mätta på plantor och kulturarv blev det buss in till stan, lunch och lite butiksshopping. Sammanfattningsvis en riktigt bra dag idag! Även vädret har varit trevligt; soligt om än lite kyligt. Nu har molnen hopat sig lite, men mig gör det inte så mycket. Jag och plantorna stannar inomhus och myser istället!
God morgon! Än så länge skiner solen i Linköping och jag är vaken osedvanligt tidigt. Det är ju ändå söndag! Idag väntar trädgårdsdag i Gamla Linköping och ikväll kommer äntligen min gubbe hem (förutsatt att allt går som det ska med flygtrafiken). Mycket kul att se fram emot idag alltså.
På tal om gubben min hade han ett önskemål om ett blogginlägg. Eller önskemål kanske var att ta i, han kom i varje fall med ett förslag. ”Du får väl göra ett blogginlägg och visa djungeln nu”, sa han igår när vi talades vid. Vilken djungel? undrar du säkert nu. Tja… den som ploppat upp under tiden gubben varit utomsocknes. Den djungel som återfinns i vårt vardagsrum:
Välkommen hem till djungeln, hjärtat!
Sedan sambon gav sig iväg på äventyr för fyra veckor sedan har det hänt massor av saker med plantorna. Tomaterna har fått stora krukor, squashen likaså. Djungelgurkan var inte ens sådd när han for, och igår fick även den flytta till stor kruka. Avhärdning av det mesta är också påbörjad. Våren har ju som bekant fått lite av ett bakslag just nu, så det dröjer ett tag till innan plantorna kan flytta ut ordentligt.
Jag hade egentligen tänkt vänta med att plantera om djungelgurkan tills min sambo kom hem. Han hade lovat att hjälpa mig bygga ett klätterstöd. Men… Den lilla luringen växer ju så det knakar! Den sträcker ut sina små taniga klängarmar och lindar dem runt allt som finns i närheten – stödpinnar, lampsladdar, andra växter… Så för att inte skada den lilla marodören tänkte jag att det var lika bra att plantera om och bygga klätterstöd själv. Det gick bra det med!
Om jag skulle ha gjort ett till stöd hade jag knutit jutesnöret rakare hela vägen, så att det inte hängde ner så mycket. Men jag tycker att det blev ganska bra ändå! Nu återstår det bara att vänta och se om marodörgurkan fattar grejen och klänger sig fast som jag har tänkt.
Nej, nu måste jag allt sätta igång med dagen. Jag har en del att fixa innan jag ska iväg till Gamla Linköping. Det ser ut att kunna bli en fin dag – och det hoppas jag verkligen att det blir!
Det har varit tyst här på bloggen och på Facebooksidan ett tag. Ingen behöver oroa sig för mig – jag är okej. Min kropp har bara sagt ifrån. Jag är inte så bra på att lyssna på vad kroppen säger, men denna gång har jag inte haft något val. Nu är jag i varje fall på bättringsvägen och jobbet hägrar igen på måndag. Jag mår inte helt bra än, men snart kanske.
Tantfrö 