Borta bra men…

Så kom jag hem igen igår kväll! Flygresan hem kändes inte alls lika lång, förmodligen för att jag sov större delen av den. Hur är det att vara hemma igen? Jätteskönt. Florida var härligt, men inget är som hemma.

Tänk att de kan växa så mycket på bara en vecka!

Trots dygnsrytmsrubbning har jag varit rätt pigg idag. Mamma, som agerat katt- och plantvakt under min semester, hängde med mig ut till blomsterhandel och storvaruhus för att införskaffa lite krukor igen. Sedan väntade plantjobb för min del. Varför då? Jo, under den vecka jag varit borta har plantorna fullkomligt exploderat i höjdled. Jösses Amalia vad de hade växt! Rosellatomaterna hade helt klart växt ur sina mjölkpaket, så pass mycket att det inte ens var någon idé att köra uppvikningsmetoden. De fick istället helt enkelt flytta till sina stora krukor. Det fick den äldsta Brandywinetomaten och Gul också göra. Och så sådde jag lite till. Örter, den här gången.

Nyflyttade och jätteledsna tomater. Sedan bilden togs har de repat sig riktigt fint!

Nu är det helt galet fullt i vardagsrummet. Tomatkrukorna får inte plats vare sig i fönstret eller i odlingshyllan. Lösning på det finns ännu inte. Jag ska kika runt lite och se vad jag kan komma på för något. Förhoppningsvis går det snart att sätta ut dem längs husväggen. I veckan påbörjas avhärdning under jutevävstält i vilket fall!

Det har grott i vårsåddsbackarna också!

Men hur var Florida då? Det var fantastiskt på många sätt. Annat går inte att säga. Men idag orkar jag inte fundera över det så mycket. Jag jobbar på att landa lite istället, så kommer inlägget om Floridaresan som helhet en annan dag.

Boktankar: Tinker Tailor Soldier Spy

När det kommer till litteratur är jag i stort sett allätare. Det finns dock vissa genrer som jag inte har tillräckligt mycket erfarenhet av för att riktigt kunna säga om jag gillar eller inte. En av dessa genrer är spionromanen. Nu har jag gjort ett försök att åtgärda detta.

Tinker Tailor Soldier Spy av John le Carré är en invecklad och i mitt tycke överbefolkad berättelse om jakten på en mullvad i det brittiska spionväsendet. Tråden nystas upp genom George Smileys efterforskningar, och just detta gillar jag. Jag gillar när historien nystas upp bit för bit och man som läsare anar vad som komma skall innan det står utskrivet på sidan. Det som gör att denna roman inte föll mig i smaken var just denna överbefolkning. Det kryllar av karaktärer i denna bok, och det hjälper föga att en stor del av dem dessutom är spioner och har ett par extra namn tillskrivna sin person. Jag försökte hålla koll på alla personer så intensivt att jag tappade bort själva handlingen ibland. Tempot var inte heller det högsta, vilket i och för sig är trevligt på sitt sätt.

Rekommenderar jag den här boken? Njae… Jag gör nog faktiskt inte det.

Arga solbrännor och Floridaregn

God morgon! Här i West Palm Beach är klockan strax efter åtta på morgonen. Det är också min sista hela dag här idag. Imorgon kväll kliver jag på planet och beger mig hemåt igen. Det kommer nog ett sammanfattande inlägg av hela resan när jag är tillbaka i hemmets lugna vrå och har fått smälta allt lite.

Som rubriken och bilden avslöjar står det regn på väderleksrapporten idag. Mina planer att hänga vid poolen igen har därmed grusats för förmiddagen i alla fall. Jag hoppas på att det klarnar upp senare. Fram till dess är jag fullständigt nöjd med att hänga på hotellrummet. Min kära sambo är som bekant iväg på dagarna, så jag kan passa på att göra precis vad jag vill tills han är färdig och vi hittar på något tillsammans. Vi får se vad som händer ikväll, vi pratade lite löst vid frukosten om att åka iväg till City Place och kika tillsammans. Jag har också kommit på att jag inte ätit glass en enda gång under tiden här. Det skulle jag vilja åtgärda!

Mjo, visst är det lite tråkigt med regn, men jag vet någon som är rätt glad att få vara inomhus och slippa solen. Min solbränna.

Innan någon får för sig att skälla på mig för att jag låtit bli att smörja in mig och varna för solens faror: jag vet att solen kan vara farlig. Och nej, jag lät inte bli att smörja in mig. Jag applicerade solskyddsfaktor enligt konstens alla regler och ändå ser jag idag ut som en rödfläckig koifisk. Solen har bränt mig ytterst fläckvis. Insidan av högerbenet har ett långt och argt fläckig streck från mitten på låret och nedåt. Knät är värst, som syns på bilden ovan har jag fått en solbränna i någon slags halvmåneform. Vänster axel, framförallt baksidan, är också rätt bränd. Och en fläck på högeraxeln. Jag vet inte om det var fel på solkrämen eller appliceringen, men på något vänster lyckades jag ändå bränna mig. Än gör det inte så ont – men jag misstänker att i varje fall mitt arga knä snart kommer göra det…

Har jag shoppat något än då? Mja, lite grann. Det som pengarna går åt till är främst mat, förstås. En del smått och gott har det ändå blivit. Jag väntar nog med att dela med mig av mina inköp tills jag kommer hem och får packa upp dem. Då har jag något att se fram emot hemma också!

Jag hoppas din dag är och förblir lika trevlig som min verkar bli!

Mounts Botanical Garden – check!

Jag som vanligtvis är världens mest planerande människa hade egentligen bara en sak på min lista att göra under veckan i Flordia: besöka Mounts Botanical Garden. Idag blev det av!

Mounts ligger placerat mitt i den urbana djungeln, precis bredvid Palm Beach Airport. Detta gör att det från utsidan inte ser ut att vara något speciellt – men oj, vad skenet kan bedra! Så fort man kliver in efter att ha betalat inträde öppnas en helt ny och alldeles grön värld. För min del kändes det lite som att kliva över tröskeln till ett helt eget litet universum där ens vanliga bekymmer inte spelar någon roll. Området är indelat i olika trädgårdar med varsitt tema. Till exempel finns ”Garden of Tranquility” som ska inspirera till lugn, ”Garden of Extremes” som visar växter som tål extrem hetta och torka, ”Herb Garden of Wellbeing” med fokus på örter och blommor för välbefinnande, och ”Edible Garden”, det vill säga grönsaksträdgården. De två sistnämnda var de jag gillade bäst!

Garden of Tranquility.

Runt om trädgårdarna slingrar sig gångstigar som kantas av den ena fantastiska växten efter den andra. Lite överallt finns också bänkar utplacerade, perfekta att vila sig på innan man går vidare. Ett minus gällande bänkarna är dock att de ofta står väldigt nära växtligheten. Något annat som trivs nära växtligheten? Ödlor.

Den här lilla gynnaren var i och för sig ganska söt – men jag gillar fortfarande inte ödlor!

Något annat riktigt häftigt var en skulptur av vridna och flätade videgrenar; ”Cutting Corners”. Denna skulptur, skapad av Patrick Dougherty tillsammans med ett helt gäng volontärer, verkade vara ett temporärt inslag i trädgården. Jag säger verkade, för jag är inte helt säker.

”Cutting Corners” – alltihop byggt av konstfullt vridna och flätade videgrenar.

I ”Herb Garden of Wellbeing” fanns en massa roliga örter och växter som jag vill ha i min framtida trädgård. I ”Edible Garden” hittade jag inspiration till att odla ännu mer grönsaker. Där hittade jag också en del kusiner till de plantor jag själv har hemma i odlingshyllan, till exempel brysselkål. Det var riktigt roligt att få se hur mina plantor kan komma att se ut om några månader! Visst har jag sett bilder på dem redan, men att se dem i verkligheten var något helt annat. Brysselkålsplantan, till exempel, var mycket större än jag hade räknat med.

Brysselkål!

Vid så gott som alla växter sitter små skyltar med sortnamn och lite information om dem. Riktigt bra! Tyvärr tänkte jag inte på att fota dem, så vad det är för växter jag har fotograferat minns jag inte. En del skyltar var också lite svåra att läsa eftersom det satt ödlor på dem (dessa ödlor, de är överallt!).

Såhär kan en skylt se ut.

Jag lämnade Mounts Botanical Garden med massor av inspiration och med en fullmatad dag i ryggen. Jag rekommenderar verkligen att du åker dit om du befinner dig i krokarna! Hur lång tid du behöver där lär vara väldigt individuellt. Jag var där i drygt tre timmar, men då gick jag också tillbaka till flera av trädgårdarna flera gånger. Mounts var alltså det enda jag egentligen planerat att göra här under min semester, så jag hade förstås rätt så höga förväntningar. Jag blev inte det minsta besviken!

En hel rad med bebisananaser!

Det enda jag kanske skulle gjort annorlunda med mitt besök är att jag skulle åkt dit en dag när plantskolan var öppen. Å andra sidan, eftersom det var stängt kunde jag inte bli frestad att köpa något. Plantor får man så vitt jag förstår inte ta med sig över Atlanten.

Ikväll vet jag inte riktigt vad vi hittar på. Någonting måste vi äta till middag, men i varje fall jag är helt slut efter att ha promenerat runt i gassande solsken större delen av dagen. Så mycket mer än middag lär det inte bli. Det känns rätt skönt det med. Jag har ju ändå semester!

En bra tant reder sig själv

Eftersom min karl inte är här i Florida bara för att det är trevligt har han saker att göra på dagarna. Ställen han ska vara på och så vidare. Jag är istället här bara för att ha semester. Det innebär att jag får vara ensam på dagarna och själv se till att jag har något att göra. Inte för att jag är så svår att underhålla, mig kan man sätta i ett hörn med en bok och något att dricka så är jag nöjd. Jag är inte heller särskilt äventyrlig av mig, så det där med att ge mig ut själv på stan eller så brukar inte vara min grej. Men, ingen regel utan undantag – och idag har jag gjort ett ordentligt undantag.

Jag gillar inte att gå omkring själv på okända ställen. Stryk det där. Jag avskyr att gå omkring själv på okända ställen. Jag är rädd för att gå vilse eller på annat sätt göra bort mig. Idag har jag utmanat den rädslan och navigerat helt själv (till fots). Valet stod mellan den botaniska trädgården (det enda på min att göra-lista denna vecka) eller att gå till ett shoppingområde. SMHI sa regn idag och sol imorgon, så jag skjuter på botaniska trädgården till imorgon. Inte för att det har regnat så mycket idag, men ändå.

En sådär lagom kul skylt att se när man går på trottoaren precis bredvid sjön. Inga alligatorer syntes dock till!

Efter att ha korsat diverse vägar med andan i halsen, blivit skrämd halv från vettet av ödlor i diverse otäcka storlekar och precis lyckats förstå hur övergångsställena här fungerar kom jag fram till City Place, som det heter. Det tog en bra stund att komma dit, närmare en timme skulle jag gissa på eftersom jag gick en extra sväng i början då jag inte riktigt vågade korsa den stora vägen. Vad gör man då när man kommer fram till det shoppingmecka man haft som mål?

Tja, i mitt fall sätter man sig vid en fontän och kommer på att man nog inte var så sugen på att shoppa ändå. Jag kikade in i en butik på vägen, och sedan knallade jag helt enkelt hem igen.

Hem tog jag en annan väg och passade på att titta på urgulliga små hus med supermysiga trädgårdar. Tyvärr har jag inga bilder på dessa, eftersom det kändes lite olustigt att fotografera någons hus och trädgård utan lov. Hem fick jag också klara mig utan gps, eftersom det tydligen inte gick att få hjälp med vägbeskrivning utan internet. Men det gick bra det med. Nu väntar lunch bara jag blir hungrig och sedan poolhäng. Då ska jag göra det jag gör bäst – sitta med en bok och något att dricka och vara helt nöjd med det.

Dagens lärdom: En blinkande röd hand på övergångsstället betyder inte ”stopp”. Bara ”gå inte om du inte redan har börjat”.

Tant på vift

Vad gör en tant när det där med att vara gräsänka blir alldeles för tråkigt? Hon följer efter sin karl utomsocknes.

Skämt åsido, redan från början var det planerat att jag skulle komma efter så fort jag fick påsklov. Jag menar, vem tackar nej till en resa till Florida? Just därför kommer inläggen denna vecka dyka upp på underliga tider, på grund av tidsskillnaden.

Vad gör man då som tant i Florida? Idag har det varit söndag, så karln min har varit ledig och kunnat hänga med mig hela dagen. Vi tog med oss en kompis och drog iväg till Grassy Waters Preserve och försökte få span på alligatorer. Mission successful.

Titta, en så söt alligatorbebis! Karln min döpte honom (?) raskt till Greg.

Grassy Waters bjöd inte bara på alligatorbebishäng, utan även på en naturupplevelse vitt skild från de jag tidigare varit med om. Först gick vi den runda som kallades Boardwalk – egentligen en trätrottoar genom landskapet som man kunde gå på och på samma gång befinna sig nära och på behörigt avstånd från naturen. Växtligheten omkring oss påminde om något från dinosauriernas tid – palmer, vass och träskliknande våtmark överallt. Helt fantastiskt! Nu och då regnade det lite, men i Floridavärmen gjorde det inte så mycket. Varmt regn har aldrig stört mig.

Det gäller att vara fokuserad när man ska ta bilder på naturen. Foto: Han som jag kallar Anton

Under den första promenaden stannade vi till i någon slags utställningshus/naturcenter, och där berättade en kvinna att bara en liten bit bort låg en annan runda man kunde gå – Eagle trail runt ”Alligator lake”. Eftersom vi inte såg någon mer alligator på den första rundan bestämde vi oss för att åka dit. Där fanns dock ingen trätrottoar som på bilden ovan. Istället var det en på sina ställen smal stig som skar rakt igenom alligatorland. Här och där syntes det tydligt var alligatorerna brukade korsa stigen. Inom fem minuter efter att vi kommit fram fick vi syn på två vuxna alligatorer som simmade i sjön som stigen gick runt. Tyvärr har jag inga bilder på dem eftersom de var lite för långt bort. Men de var där. Även är föll regnet en stund, ännu häftigare. Så ordentligt att min kamera fick spel och jag blev dyngsur. Hur det kom sig att jag blev blötast av alla tre i sällskapet vet jag inte, men så blev det i alla fall.

Ungefär såhär såg stigen runt ”Alligator lake” ut. På de flesta ställen var skogen ännu tätare,

Första dygnet i Florida har varit bättre än jag förväntade mig. Förutom alligatorturen har vi hunnit med att äta god mat och hänga vid poolen. Vad morgondagen har att erbjuda vet jag inte. Jag blir ensam under dagen eftersom karln min är upptagen med det han for hit för att göra. Men det är lugnt. Om vädret är bra kanske jag tar en (ordentlig) promenad bort till den botaniska trädgården. Annars får vi se. Jag lär nog hitta något att göra!

Uppdateringen under min vecka här kanske blir något sporadisk. De inlägg som väl dyker upp riskerar också att laddas upp på väldigt konstiga tider. Det är inget du som läsare behöver tänka på, egentligen. Det är bara tidsskillnaden som spökar. Dessutom har jag ju semester.

Backsådd i minusgrader

Jag har hittills levt i tron att så utomhus, det gör man när det blivit tillräckligt varmt. Inomhus kan man börja tidigare, men då krävs plats i fönstren och extra belysning. Sedan min odlariver vaknade har jag dock lärt mig att så behöver det inte alls vara. Visst, för att odla inomhus behövs plats och ljus. Men Sara Bäckmo och Johannes Wätterbäck (Farbror Grön) har lärt mig att det visst går att börja utomhus fast det är kallt.

Igår när jag satt och scrollade igenom mitt Facebookflöde dök det helt plötsligt upp ett inlägg från tidigare nämnda farbror. Där berättade han att det inte alls är omöjligt att göra en vintersådd, eller snarare kall vårsådd, precis just nu. Där fanns till och med en lista på sådana grönsaker som lämpar sig till detta ändamål. Några av grönsakerna på listan fick mig att haja till. Men, vad tusan, de där har ju jag frön till! De där har ju jag planerat att så, fast mycket senare! Jag som vanligtvis är försiktig och ogärna provar på nya saker utan att någon står bredvid och instruerar tog igår ett okaraktäristiskt beslut. Jag gör ett försök!

Backarna fylldes med jord och fröer innan de ställdes ut på trappen. Från Facebook fick jag tips på att lägga på ett lock för att undvika fågelinvasion, så det klipptes till av en bit tjock plast som jag hittade i gömmorna. För att inte vinden skulle ta med sig min plastskiva tejpades den fast med silvertejp. Jag lade locket lite på sniskan så det skulle kunna komma in lite luft, men tror jag får fixa en bredare och bättre luftspalt. Annars finns risk att det blir tokvarmt åt de små fröna.

Så vad var det jag sådde då? Fyra sorter blev det, nämligen dessa:

Två sorters rädisor, en svart och en rosa, pak choi och rödbetor. Rödbetorna fick en egen back medan de andra tre fick dela på den andra. Jag har ingen aning om det var ett bra beslut, eller om det ens kommer bli någonting att skörda av detta. Det här är ett riktigt experiment med oförutsägbar utgång. Väldigt olikt mig, med andra ord. Jag vill helst veta på förhand om det kommer lyckas eller inte. Visst har jag sett att det har gått bra för andra, inte minst för de två förebilder jag nämnde tidigare. Men innebär deras framgång att även jag kommer lyckas? Det är inte säkert, även om jag hoppas att chanserna är goda. Jag uppdaterar förstås när/om det händer något!

Brandywinebackup och minusgrader

För några dagar sedan sådde jag resten av mina Brandywinetomatfrön i panik över att den planta som kommit upp inte hade rätt blad enligt mina efterforskningar. Jag kanske skulle ha avvaktat fler svar från Facebookgruppen jag frågade i, för det är nu inte säkert att den plantan är en bortbyting. Lesson learned. Hur som helst är backuperna nu på gång, fyra av åtta har börjat sträcka sig ovanför jordytan. Hoppas på att få en planta med potatisblad så jag kan spara en av varje bladsort och jämföra eventuella tomater. Då vet jag säkert vad som gäller till nästa år!

Fick även hem min senaste fröbeställning (host, köpstopp, host) idag!

I morse när jag vaknade låg det snö på marken igen. Vilken kontrast mot helgens varma vårväder! Nu har vintern gjort comeback med minusgrader, men jag hoppas de snart tinar bort igen. Efter att ha fått försmak på vårens grönska känns det lite segt att återgå till grådassigt slask och snö. Enligt väderappen verkar dock vårvädret vara som bortblåst ett tag framöver. Som tur är kan man så saker ändå och prova det där med kall vårsådd. Mer om det en annan dag!

Mungbönorna är ståtliga och snygga oavsett om det är snö ute eller inte!

Jag håller också på att organisera min frösamling så smått. Det där med att göra i ordning tycker jag är mysigt – sortera och sådär. Hålla ordning, det är däremot inte min grej. När sorteringen och organiseringen är färdig kommer jag förstås visa hur det blev. Jag har en känsla av att det kan bli ganska bra, faktiskt…

Ikväll måste jag ta itu med en del tråkiga saker. Hushållssysslor, närmare bestämt. Jag tycker inte det är kul. Inte alls. Men det måste göras. Imorgon får jag och Alvar finbesök, och då vill jag att det ser okej ut här hemma. Vi får se om jag lyckas med det…

Boktankar: Borta bäst

Finns det människor som hellre lämnar sitt ordnade liv och istället bosätter sig i sin bil utanför ett Ikea-varuhus? I Sara Kadefors Borta bäst är svaret ja. Sylvia vill det.

Jag älskade Sylvia. Hon är sådär lagom knasig och underlig – sådär så att det nästan skulle kunna vara på riktigt. Hon plockar upp en liftare och flyttar in hos en knarklangare. Bara en sån sak. Och så det där med Ikea. Där kan man få gratis kaffe innan de öppnar och passa på att sova på sängavdelningen.

Borta bäst var en riktigt trevlig läsupplevelse. Sara Kadefors har ett mycket trevligt språk som bara rinner längs med sidorna, och genom Sylvias ögon blir beskrivningarna av människor och miljöer ömsom galen och ömsom träffande. Rätt ofta blir det både och på en och samma gång. Under tiden Sylvia hankar sig fram utan vare sig pengar eller eget boende nystas hela historien upp – hur kommer det sig att en framgångsrik kvinna stjäl kvarlämnade, halvätna smörgåsar på Ikea?

Rekommenderar jag denna bok? Ja, det gör jag verkligen. Det är en perfekt bok att läsa i badet, kan jag meddela. Det var det jag gjorde, i alla fall.

Solsken och omplantering

Vilken underbar dag vi har i Linköping idag! Jag har tillbringat större delen av dagen utomhus hittills. Först pysslade jag med plantor och sedan rättade jag elevtexter sittandes på vår lilla trapp. Solen värmde på så bra att jag inte ens behövde ha någon jacka på mig!

Så vad hittade jag på med plantorna idag? Till att börja med fyllde jag på jord till mungbönorna som började bli rangliga och ha svårt med balansen. De fick också varsitt stöd i form av en grillpinne, så nu hoppas jag att de ska ta sig ordentligt.

Övre raden från vänster: Busktomat ‘Vilma’, två stycken körsbärstomat ‘Rosella’, en gul körsbärstomat (döpt till Gul) och (förhoppningsvis) bifftomat ‘Brandywine black’.
Nedre raden: Zucchini/Squash och djungelgurka. Dock osäker på vilken som är vilken.
I bakgrunden gullviva och Rabarbara.

När mungbönorna fått sitt var det dags för tomatbebisarna. Brandywine (förhoppningsvis – enligt kunnigt folk på Facebook kanske det är en sådan ändå) och Gul fick mer jord och lite högre kanter på sina mjölkpaket. De två Rosella-tomaterna fick varsitt eget mjölkpaket istället för att dela på ett. Sedan såddes zucchini/squash, djungelgurka (äntligen!) och en till sorts tomat; ‘Vilma’. Den senare ska tydligen gå att ha i en mindre kruka.

Tittade även till Rabarbara igen och förundrades över hur himla fin hon är! Jag vet att jag tjatar lite om det, men jag var så orolig att hon skulle dö under vintern. Ute i stugan har vi haft en stor rabarber som alltid skött sig själv, precis som rabarber brukar. Jag trodde dock att det skulle bli svårt för Rabarbara att klara sig som krukrabarber, men hittills har det fungerat ypperligt.

Titta så vacker hon är, Rabarbara!

Idag var första gången i min korta odlarkarriär som jag kände att jag faktiskt hade lite koll på vad jag gjorde. Det var inga problem att hälla upp jord i en skurhink och bära med sig, att fylla på lagom mycket jord och trycka till eller plantera om Rosella-tomaterna. Jag kände mig faktiskt lite proffsig! Särskilt när jorden samlades under naglarna och jag insåg att jag inte brydde mig det minsta. I början tyckte jag det var otäckt att peta i jord utan handskar. Jag ville helst ha spade när jag skulle fylla upp krukor och byttor. Nu använder jag händerna, alldeles bara och obehandskade. Det är mycket lättare att komma åt runt smala stjälkar och peta i frön utan handskar. Spadarna fick till och med stanna i källaren.

Listan på saker att göra i helgen är lång, men jag tycker redan att jag har bockat av många punkter. Klockan är knappt 14 än, så hela eftermiddagen ligger framför mig. Och eftersom sambon begett sig iväg på långväga äventyr är det bara jag och katten hemma. Nog ska jag hinna ta itu med några saker till innan kvällen kommer.

Jag hoppas din dag är lika fin och behaglig som min!