En bra tant reder sig själv

Eftersom min karl inte är här i Florida bara för att det är trevligt har han saker att göra på dagarna. Ställen han ska vara på och så vidare. Jag är istället här bara för att ha semester. Det innebär att jag får vara ensam på dagarna och själv se till att jag har något att göra. Inte för att jag är så svår att underhålla, mig kan man sätta i ett hörn med en bok och något att dricka så är jag nöjd. Jag är inte heller särskilt äventyrlig av mig, så det där med att ge mig ut själv på stan eller så brukar inte vara min grej. Men, ingen regel utan undantag – och idag har jag gjort ett ordentligt undantag.

Jag gillar inte att gå omkring själv på okända ställen. Stryk det där. Jag avskyr att gå omkring själv på okända ställen. Jag är rädd för att gå vilse eller på annat sätt göra bort mig. Idag har jag utmanat den rädslan och navigerat helt själv (till fots). Valet stod mellan den botaniska trädgården (det enda på min att göra-lista denna vecka) eller att gå till ett shoppingområde. SMHI sa regn idag och sol imorgon, så jag skjuter på botaniska trädgården till imorgon. Inte för att det har regnat så mycket idag, men ändå.

Efter att ha korsat diverse vägar med andan i halsen, blivit skrämd halv från vettet av ödlor i diverse otäcka storlekar och precis lyckats förstå hur övergångsställena här fungerar kom jag fram till City Place, som det heter. Det tog en bra stund att komma dit, närmare en timme skulle jag gissa på eftersom jag gick en extra sväng i början då jag inte riktigt vågade korsa den stora vägen. Vad gör man då när man kommer fram till det shoppingmecka man haft som mål?

Tja, i mitt fall sätter man sig vid en fontän och kommer på att man nog inte var så sugen på att shoppa ändå. Jag kikade in i en butik på vägen, och sedan knallade jag helt enkelt hem igen.

Hem tog jag en annan väg och passade på att titta på urgulliga små hus med supermysiga trädgårdar. Tyvärr har jag inga bilder på dessa, eftersom det kändes lite olustigt att fotografera någons hus och trädgård utan lov. Hem fick jag också klara mig utan gps, eftersom det tydligen inte gick att få hjälp med vägbeskrivning utan internet. Men det gick bra det med. Nu väntar lunch bara jag blir hungrig och sedan poolhäng. Då ska jag göra det jag gör bäst – sitta med en bok och något att dricka och vara helt nöjd med det.

Dagens lärdom: En blinkande röd hand på övergångsstället betyder inte ”stopp”. Bara ”gå inte om du inte redan har börjat”.