Recept: rönnbärsmarmelad

Alltså detta! Knäckemacka med ost och hemkokt rönnbärsmarmelad – vilken lyx!

Det kändes så tråkigt att slänga rönnbären som ”bara” dragit i vatten ett par dygn, så istället kokade jag marmelad på dem. Jag har aldrig kokat marmelad tidigare. Det här lär dock inte ha varit sista gången jag gjort det!

Receptet är från början Icas grundrecept för marmelad, men modifierat till att passa den mängd bär jag hade.

Rönnbärsmarmelad – ca 1 l

  • 868 g rönnbär, kvar efter drickakok
  • 868 g syltsocker

Blanda bär och socker i en stor kastrull. Sjud upp under omrörning och koka i ca 5-10 minuter. Skumma om det behövs. Fyll på steriliserade och gärna varma burkar. Klart!

Recept: rönnbärsdricka

I helgen fick vi som jag nämnt plocka en massa rönnbär hemma hos sambons syster och hennes fästman. Supersnällt! Av ungefär hälften av bären har jag nu gjort rönnbärsdricka.

Glasflaskorna räckte inte så jag fick improvisera och ta PET-flaskor till det sista.

Receptet kommer ursprungligen härifrån. Ett tips är att frysa in rönnbären innan drickakoket. Såhär gjorde jag:

Rönnbärsdricka – ca 3 liter

  • 1 kg rönnbär (tinade om de varit frysta)
  • 3 liter vatten
  • 3 dl honung (eventuellt mer)

Lägg de rensade rönnbären i en gryta, bunke eller stor kastrull. Mosa dem lite med något, jag använde en potatisstöt. Koka upp vattnet i en annan kastrull och häll sedan det kokande vattnet över rönnbären. Låt stå under lock eller på annat sätt övertäckt i två dygn. Då silas bären ifrån och honungen tillsätts. Smaka lite och se om det behövs mer honung. Jag hade i en slurk honung till. Koka upp drickan och häll över i steriliserade flaskor. Klart!

Outspädd tyckte jag drickan var sådär, men när den späddes ca 1+4/1+5 med vatten blev den toppengod! Dessutom var det hur enkelt som helst att göra. Bären som blev kvar efter drickakoket ska jag testa att göra sylt eller marmelad på. Vi får se om det fungerar.

Bärskörd och potatisplockning

Helgen har tillbringats i Blekinge. Förutom att vi var på supertrevlig kräftskiva passade vi på att plocka både bär och potatis.

Inte så tokigt av en impulsköpt reapåse med sättpotatis! Några hade blivit gröna så de får bli nya sättpotatisar till nästa säsong (förutsatt att sorten, ‘Arran Pilot’, är god). Rödbetorna som jag gallrade tidigare i sommar och satte ner i jorden istället för att kasta hade också blivit skördestora.

Dessutom plockades nästan tre kilo björnbär och två och en halv liter rönnbär. Så himla härligt och lyxigt! Båda sorterna ligger nu i frysen, den senare bara till imorgon då det ska bli saft och sylt. Björnbären får vi avvakta med tills vi har bestämt oss för vad vi vill göra med dem.

När vi kom hem visade ‘Vilma’ upp sig i rodnande solnedgångsfärger. Snart kan vi nog smaka hennes första tomat. Jag längtar!

Brödbak och bokleverans

Vi börjar med det uppenbara.

Jag är tydligen urkass på att hålla mina köpstopp. Nåja, det är väl ändå en helt okej sak att vara dålig på. Det kunde vara värre.

Vidare: en historia. För ungefär ett och ett halvt år sedan, när jag var precis ny på jobbet och helt plötsligt skulle vara hemkunskapsvikarie ställdes jag inför något jag inte gjort sedan jag själv gick på högstadiet vad jag kunde minnas: baka med jäst. Okej, det här fixar jag, tänkte jag, tills den lärare som gav mig instruktioner för lektionen berättade att ”ja, och så demonstrerar du förstås”. Ursäkta va? Panik i bröstkorgen och hjärtat i halsgropen.

Jodå, jag gjorde det. Det blev en helt okej demonstration, och jag tror inte att eleverna ens märkte att jag var nervös och osäker. Gott bröd blev det också. Så gott att jag grämde mig länge över att jag inte fotat receptet. När jag sedan snubblade över en kvarglömd hemkunskapsbok i vårt arbetsrum i våras passade jag på att rätta till det. Nu ligger receptet i hyfsat tryggt förvar i min telefons kamerarulle.

Men det där med att baka bröd alltså… Det är något som skrämmer mig lite. Det låter så stort och hemskt och alldeles fasligt ouppnåeligt husligt. Mången gång har jag längtansfullt önskat att jag kunde baka bröd.

Häromdagen frågade jag sambon min om vi inte skulle baka något till vår helgutflykt till hans familj. Jag tänkte på kakor. Han föreslog bröd.

Tillåt mig att stolt få presentera mitt allra första egenbakade bröd. Nej, det är inte perfekt – det blev inte alls som på youtubevideon jag försökte följa – men det är bakat med väldigt mycket kärlek (och en del svordomar). Jag är så stolt!

Även det där demonstrationsbrödet från hemkunskapen bakades. I två former dessutom. Dels experimenterade jag med formen på bilden ovan, ett försök till en limpa, och dels gjorde jag små frallor som jag redan testat. Frallorna har vi provsmakat och de var toppengoda.

Tja, jag kanske inte skulle vara en så tokig hemkunskapsvikarie ändå.

Recept: Zucchinilasagne

Ikväll har jag lagat mat med egenodlade grönsaker. Så härligt! Det blev så gott att jag tänkte dela med mig av receptet.

Zucchinilasagne – ca 4-6 portioner

  • En (gul) zucchini
  • Olivolja
  • En gul lök
  • 250 g blandfärs
  • Några små morötter, motsvarande en normalstor.
  • En förpackning krossade tomater
  • Kryddor: svartpeppar, salt, timjan, salvia, basilika
  • Creme fraiche
  • En förpackning (300 g) färskost
  • Riven ost

Skär zucchinin tunt på längden, eller använd mandolin. Hacka löken och fräs den i olivoljan. Tillsätt blandfärsen och låt bli genomstekt. Skär morötterna i mindre bitar eller slantar och lägg i stekpannan tillsammans med lök och färs. Häll på krossade tomater och låt puttra tills såsen fått en bra konsistens. Krydda under tiden. Blanda hela paketet färskost med creme fraiche till en snabb version av ostsås. Här väljer du själv hur tjock du vill ha din sås. Varva sedan zucchinilängder med köttfärssås och ostsås. Avsluta med zucchini och eventuell överbliven ostsås. Toppa med riven ost och skjut in i ugnen på 200 grader. När lasagnen bubblar ordentligt och osten smält och blivit lite brun är lasagnen färdig. Servera med sallad – eller snabbkokta och smörvända (egenodlade) bondbönor. Mums!

Lasagne är en typiskt dålig rätt att försöka fota – det blir sällan snyggt upplagt. Bondbönorna ställde i varje fall snällt upp på bild.

Imorgon väntar terminens första dag med undervisning – härligt!

Ett paket kommer lastat

När jag lämnade stugan för denna gång fick jag som bekant även lämna stora delar av min odling. Om man är borta från sin odling får man inte heller smaka på skörden – förutom om man har världens bästa mamma och odlingsvakt.

Tomater, morötter, rödbetor, chili, paprika, bondbönor och gul squash. Gissa hur glad jag blev? Totalt oväntat och så uppskattat efter en lång jobbdag.

Från och med idag är sommarlovet slut för eleverna också. Det är underbart roligt att få träffa dem och kunna påbörja undervisningen nästa vecka. Härligt! En skola utan elever känns livlös och tråkig tycker jag. Nu är ordningen snart återställd igen.

Grotider

Jobbet har dragit igång och jag har därför tillbringat föregående natt på annan plats. Döm om min lycka (och förvåning) när jag kom hem och fick se detta:

Det har grott i min höstodling! På liknande sätt ser det ut i de flesta backar, lådor och krukor. Det är några som fortfarande ser tomma ut. Åh, vad det är roligt att få vara med och se saker växa såhär!

Jag är ordentligt trött i både huvud och knopp efter två intensiva arbetsdagar med fokus på mottagandet av de nya sjuorna nästa vecka. Därför blir det inte mycket mer sagt idag. Jag ville bara visa att det har grott!

Försök till höstsådd

De senaste dagarna har mitt flöde i sociala medier svämmat över av frågor och planer inför det som på engelska kallas ”fall garden”. Man sår/planterar grödor nu och hoppas att plantorna ska hinna ge skörd innan vintern och frosten tar dem. Jag blev förstås jätteinspirerad och vips hade jag gjort ett försök.

Här står de, krukorna och balkonglådorna som jag hoppas ska bli min lilla höstträdgård. Får vi en lång höst och sen frost i år så ska det nog gå att få något att skörda i alla fall. Och får jag inte det så går inte världen under för det.

Plantuppdatering på hemmaplan

Igår lovade jag att berätta om vad som hänt på plantfronten här hemma medan jag varit på semester. För det mesta har saker ”bara” växt, men jag kom hem till tre riktigt roliga upptäckter också.

Nummer ett gäller Aubigail, aubergineplantan som vi fick av min gubbes syster. Den fick följa med till stugan, men när gubben min skulle åka hem fick den följa med då också. Linköping verkar passa Aubigail bättre…

… för nu förbereder hon sig på att blomma! Jag såg flera små blomknoppar, men denna är den som kommit längst. Superkul!

Även en Brandywinetomat fick följa med hem när gubbens semester tog slut. Det är den som såddes senast, då när jag i panik sådde alla frön jag hade kvar eftersom jag trodde att det var fel sort jag hade sått förut.

Det är svårt att få en bra bild då den står mot husväggen, men jag kan i varje fall säga så mycket som att tomaterna på denna planta är en bra bit större än de på plantan i stugan. Särskilt den längst ner på bilden – den är enorm!

Den tredje överraskningen gäller också en tomatplanta, en som lämnades kvar i Linköping med flit efter att det tagits toppsticklingar av den. Tanken var att den skulle få dö i lugn och ro, men riktigt så blev det inte.

Den har blivit ett monster! Den blommar nästan som besatt och har små tomatbebisar på gång. Helt galet när jag var säker på att den skulle tyna bort och dö! Nu ska den få lite kärlek och omvårdnad och så får vi se om det blir några mogna tomater på den så småningom. Här är det ‘Rosella’ som är sorten – även om den inte alls ser ut som den ‘Rosella’ som står kvar uppe i stugan…

Det är så mysigt att se plantorna växa. Det är också lite spännande att jämföra plantor som står på olika platser i landet. Jag försöker anteckna och komma ihåg så mycket jag kan så jag vet hur jag ska tänka till nästa år. Jag har också redan börjat fundera på vilka arter och sorter jag vill odla nästa år. Inget är bestämt, men en del funderingar finns, baserat på vad jag har insett och lärt mig hittills under denna min första odlingssäsong. En viktig sak jag har lärt mig är denna: det är väldigt roligt att odla!

Vad har tant i väskan…?

Jag är hemma igen! Stuglivet har som alltid varit underbart, men det är också skönt att komma hem igen.

Resan söderut gick som vanligt när jag åker ensam med tåg. När man åker tåg måste man packa saker ordentligt. Det går liksom inte att bara slänga in ett par stövlar eller en kruka med jord i bagaget. Mitt bagage har den här resan bestått av fyra kollin. En stor trunkliknande sak och de tre små väskorna på följande bild:

Vänd särskilt blicken mot tygkassen med en kartong i. Den ser inte mycket ut för världen, men i den gömmer sig något så underbart att jag nästan önskade att någon skulle stanna och fråga vad jag hade i den.

Tomattoppar och -tjuvar förstås! Jag klarade ju inte att slänga ”skräpet” på komposten när jag toppade plantorna i stugan. Istället packade jag in dem i vått hushållspapper och en hundbajspåse innan de placerades i kartongen. Tokigt? Tja, kanske. Onödigt? Tja, kanske det också. Vi får se om det hinner bli några plantor och tomater av dem innan säsongen är slut. Men man måste få prova lite!

Här står de nu, uppackade och satta i vatten under växtbelysningen. Det finns en avklippt chilistickling bland dem med. Nu får vi se om det kan bli någon höstodling av tomater här hemma. Om inte så var det ändå värt ett försök!

Växterna här hemma har också mycket spännande saker på gång. Det ska jag visa en annan dag – imorgon om jag kommer ihåg och hinner!