Omplantering för själen

När det är mycket att tänka på i övrigt är det väldigt skönt att bestämma sig för att ta hand om plantorna.

Mungbönorna som blivit långa och rangliga som tonårspojkar fick flytta ihop i en större kruka. De slokar lite just nu, det syns på bilden också, men jag hoppas de tar igen sig snart.

Brandywine-tomaten fick sig tyvärr en rejäl smäll av snärtande gummiband. Den som jag är så rädd om! Även där hoppas jag att det skadade bladet inte ska betyda slutet på min bifftomatsodling, utan att Brandywine ska kunna repa sig och sätta ut nya blad nu när jag fyllt på med mer jord.

Gul fick också flytta till ett nervikt mjölkpaket. Denna planta är lite äldre än Brandywine, och därför lite kraftigare och lättare att hantera. Plus att det inte fanns några snärtande gummiband där.

Moroten då? Den har jag räddat undan biogaspåsen! Jag såg någon någonstans (fråga mig inte var eller vem) som hade satt ner en avskuren morotstopp i vatten och fått blast. Fräsigt, tyckte jag och började direkt fundera på om det vore möjligt att få den att blomma och därmed kanske kunna spara frön… I vatten har den stått, tillsammans med några andra. Det var dock bara denna som blev såpass kraftig att jag tyckte den var värd att spara. Vattnet i fatet började bli lite simmigt och äckligt, så nu passade jag på att sätta ner den i lite jord istället. Kommer det fungera? Ingen aning. Men det är värt ett försök!

Det är inte bara plantorna som mår bra av att få flytta om. Jag får vila på ett annat sätt när jag går ner i källaren med mina telningar och får greja med jord och sticklingar. Helst lyssnar jag på en odlingspodd samtidigt, även om jag ofta börjar fundera på annat. Det är som att även min själ eller mitt välmående får omplantering och ny näringsrik jord samtidigt som plantorna får det. Oavsett tycker jag om det. Det blir lite av en paus i vardagstankarna. En liten stund till att andas och ta hand om något annat än mig själv och mina egna tankar. Och det är mycket uppskattat!