Våga fråga!

På vägen till bussen häromdagen gick jag förbi en man som planterade nya plantor åt kommunen (tror jag). Bredvid honom fanns flertalet travar med tomma plastkrukor. Jag tycker vanligtvis att det är lite jobbigt att prata med folk sådär rent apropå, och särskilt att be om grejer, men jag bestämde mig för att våga ändå.

”Hej, jag har en lite konstig fråga kanske, men de där tomma plastkrukorna…”

”Vill du ha? Vi slänger dem annars.”

På bilden syns ungefär hälften av krukorna jag fick med mig hem. Ungefär sextio krukor allt som allt. Dessutom fick jag brickor som de kan stå i. Allt bara för att jag frågade! Perfekt till vårens små plantor – och perfekt att de inte behövde slängas utan kan komma till användning igen!

Blivande blomsterprakt

Har jag köpt fröer igen? Svar: Ja. Men vänta, jag kan förklara!

Jag tror det kan vara så att jag i all villervalla som varit de senaste två månaderna missat att berätta en glad nyhet för er här på bloggen. Skulle det vara så att jag redan berättat det så berättar jag det gärna igen för det är så roligt. Vi ska gifta oss!

Som den odlingsnörd jag tydligen blivit vill jag gärna försöka odla blommorna till brudbuketten själv. Och till det behöver man fröer. Så det säger ju sig självt att jag var tvungen att köpa fröer nu, särskilt som det var erbjudande. Logiskt, eller hur?

Skämt åsido, jag passade faktiskt på nu när det var erbjudande. För en gångs skull har jag nästan bara köpt blomfröer. Och bara en sort glömde jag (vad jag har kommit på hittills): myrten. Det grämer jag mig lite över, då det innebär att jag behöver göra en beställning till så småningom.

Jag vill också ta till protokollet att jag ska försöka odla blommorna själv. Det betyder inte att jag måste lyckas. Men jag vill i alla fall göra ett försök.

Boktankar: Binas historia

Jag har verkligen inte slutat läsa böcker. Tvärtom, faktiskt, jag läser massor. Däremot var det ett tag sedan jag skrev om något jag läste. Binas historia måste dock skrivas om.

Innan jag börjar berätta om själva boken skulle jag vilja ta en sekund åt att titta på omslaget. Det är så vackert!

I Binas historia väver Maja Lunde ihop tre helt olika berättelser i helt olika tidsperioder. Det låter kanske krångligt och komplicerat, men språket och känslan i boken gör att det inte alls är svårt att koppla mellan huvudpersonerna, trots att alla tre spåren berättas i första person.

Ja, det handlar till viss del om bin. Men det handlar också om människan, om jorden och om de relationer vi har med våra närmaste. Det är spännande, det är hjärtskärande, det är fantastiskt.

Rekommenderar jag den här boken? Ja, ja, ja och åter ja. Detta är nog ta mig attan den bästa bok jag läst hittills i år.

Kärlek på fötterna

För ungefär ett år sedan lovade jag min gubbe att han skulle få ett par hemstickade raggsockor. Ett passande garn fick jag av min farmor och tanken var att sätta gång redan i början av 2019. Sen kom andra saker i vägen. Men bättre sent än aldrig!

Jag kan meddela att herrn är mycket nöjd med sina sockar. Och han är så värd dem! Det är kärlek i varenda liten maska.

Om du också vill sticka raggsockar men inte vet hur man gör (alltså som jag, jag har stickat tre par nu och vet fortfarande inte hur man gör) kan jag rekommendera Järbo garns stickskola som både har beskrivning och bilder. Sockar tycker jag är ett mysigt stickprojekt, lagom stort och lagom krångligt så att det inte blir tråkigt. Och så är det ju fantastiskt att få ha och ge bort hemstickade raggsockar!

Blåbärsremmar

Igår levde jag verkligen upp till min image som tant. Saftmajan puttrade fram blåbärssaft medan jag satt på vakt och stickade raggsockor. Riktigt mysigt hade jag!

När man gör saft blir det ju en hel del bärmassa kvar. Hittills har jag gjort sylt av det, men igår kände jag för att testa något nytt. Därför testade jag att göra bärremmar. De blev riktigt goda, sådär lagom syrliga. Om de kan ersätta vanligt godis vet jag inte, men jag kan absolut se mig själv smaska på dessa en fredagskväll i soffan!

Blåbärsremmar (eller andra bärremmar)

Du behöver:

  • Den mosiga bärmassa som blev kvar efter saftkoket (i mitt fall sötad med socker under kokningen)
  • En bakplåtspappersklädd plåt

Mosa till bären lite extra så det blir en så slät puré som möjligt. Man kan även mixa dem för att få ett ännu slätare resultat, men det brydde jag mig inte om.

Bred ut bärmassan på plåten. Försök få till ett lagom tjockt lager, så tunt du kan utan att bakplåtspappret syns igenom.

Torka i ugnen på 50 grader. Sätt fast en träsked eller liknande för att hålla ugnsluckan lite öppen så att fukten kommer ut. När bärmassan har torkat helt är det färdigt. Räkna med sju till åtta timmar, minst.

Klipp i remsor och rulla ihop. Klart!

Denna gång var det blåbär i saftmajan, men dessa remmar borde gå att göra med alla möjliga bär. Jag kommer definitivt prova igen!