Boktankar: Herbariet

Det här är den andra boken jag läser av Elin Unnes. Det är också andra gången jag blir helt knäpp och knappt kan slita mig från sidorna. Även denna gång är omslaget underbart vackert. Nackdelen med det svarta omslaget är dock att det lätt blir fläckar från fingrarna…

Där Unnes första bok, The Secret Gardener, avhandlade odling mer i allmänhet handlar Herbariet om odlandet och användandet av läkeväxter. Helt i min smak alltså! Varje del av boken behandlar olika grupper av växter (ätliga växter, läkande och magiska växter, vilda växter och giftiga växter) och i varje del tecknas vackra och kärleksfulla porträtt av växterna. Avsnittet om läkevänderot, till exempel, var på något sätt så vackert att jag tackade min lyckliga stjärna för att jag har två krukor med just denna växt i mitt fönster. För varje växt presenteras även recept på både mat och läkning. Unnes berättar även om hur hon odlar de olika växterna, vilket är mycket trevlig läsning.

Precis som med The Secret Gardener känns det ibland som att Unnes försöker vara lite för rolig och lite för ung. Missförstå mig rätt – hon är rolig, men ibland känns det nästan lite krystat. Trots detta är det en rätt fantastisk bok hon har skrivit.

Rekommenderar jag denna bok? Ja, verkligen, om man är det minsta intresserad av läkeväxter. har du läst och gillat The Secret Gardener törs jag gissa att du kommer tycka om denna också. Återigen rekommenderar jag nog den främst till mig själv som än en gång förälskade mig i Unnes sätt att odla och leva. Jag får fortsätta drömma ett tag till.