Månad: januari 2019

När jag funderade på namn och underrubrik till min blogg så var det faktiskt inte jag som kom på det till slut. Jag nämnde mina bryderier till sambon, han som vi kan kalla Anton, och han knäckte nöten nästan på direkten. Så varför tyckte jag att det lät så bra?

Tja, det där med att vara tant redan innan man fyllt trettio kan ju ses som lite speciellt. En del människor tycker att det är något negativt. Ibland undrar jag om de försöker använda ordet ”tant” som en förolämpning mot mig. Om så är fallet fungerar det aldrig. Eftersom jag inte riktigt kan kalla mig för fullfjädrad tant ännu tänker jag mig att jag är lite av ett tantfrö istället. Ett frö som växer och med lite värme och näring till slut blommar ut till en äkta tant. Och självaktning? Var kommer det in i det hela?

Jo, en tant för mig är något ganska fantastiskt. Något av en naturkraft i miniatyrformat. En tants självförtroende och självkänsla är liksom gjuten i betong. Orubblig. En tant reder sig själv i allra högsta grad. Självaktning handlar om att värdera, uppskatta och respektera sig själv. Jag är inte framme där än, men jag är på god väg. Självaktningen växer i takt med att tantfröet gror i bröstkorgen. Jag måste bara komma ihåg att vattna.

Idag levererades den första av mina två fröbeställningar från Impecta! Jag och Anton reviderade våra planer igår och satt och ritade upp olika krukor och balkonglådor. Nu ser jag verkligen fram emot att börja plantera på allvar! Redan i helgen är det dags för några sorters medicinalväxter att sättas i jorden. Vi får se vad det blir av det!

Jag har en sambo. Vi kan kalla honom Anton.

Jag har också under ungefär ett års tid haft blått hår. Varför? Tja, varför inte. En del brukar fråga om jag är vegan eller lesbisk för att jag har blått hår. Svaret på båda frågorna är nej, jag ville bara ha blått hår en dag och då skaffade jag det. Jag har älskat det, sambon har gillat det och mina elever har i varje fall inte hatat det.

Under det här året med blått hår har jag dock insett att det är väldigt mycket styr med att ha just blått hår. Det ska skötas på ett visst sätt, det färgar av sig på allt, det slits av blekning och utväxten blir väldigt tydlig i mitt fall då jag är någon slags musfärgad i grunden. Därför har jag under ett par veckor funderat på vad jag skulle göra åt det. Fortsätta vara blå, prova en annan knasfärg eller återgå till den mörkbruna jag färgade till innan jag valde att bli blåndin/bluenette?

Igår när jag vaknade hade jag bestämt mig.

Ikväll låste jag in mig i badrummet och sa till Anton att jag skulle ta ett bad. Det gjorde jag visserligen också, men inte förrän jag kletat håret fullt med hårfärg. Det blev mörkbrunt. Eller ja, det skulle bli mörkbrunt. Det krävdes två omgångar färg. Rötterna blev mörkbruna. Resten blev någon slags blandning av brunt, svart och blått. Inte så tokigt som det låter!

Döm om Antons förvåning när jag till slut lät honom upptäcka det.

Han hälsar att han mår bra. Han kommer behöva en omställningsperiod, men han kommer överleva.

Förlåt, hjärtat. Nästa gång ska jag förvarna dig.

Men vänta nu, ännu en blogg på den redan mättade marknaden? Och en till blogg av någon som påstår sig vara tant? Nej, fy!

Eller? Måste det vara så hemskt? Måste varenda blogg fylla något noga utvalt hålutrymme och vara så fruktansvärt nyskapande att det riskerar att framkalla allergiska besvär hos läsarna? Nä, det tycker jag verkligen inte!

Jag är ny på det här. Jag vet inte riktigt hur allt fungerar än. Men det ska nog lösa sig. Ge mig lite tid, ge mig lite testutrymme så blir det nog bra ska ni se. Kommer jag skriva något varje dag? Med största sannolikhet inte. Vi får se hur det hela utvecklar sig.

Vad har jag tänkt skriva om? Tja, det lutar åt lite blandad kompott – precis som jag och mina intressen. Det lär förr eller senare dyka upp en skrivmaskin i något inlägg. Det kommer förmodligen synas att jag både läser och skriver. Garn och stickor är svåra att undvika. Min katt har en förmåga att fastna på bild. Om planen att börja odla saker går i lås kommer det nog spira små plantor och blad även här på bloggen. Jag tänkte inte börja mitt bloggande med att stängsla in mig i ett hörn och ett ämne. Vi får se åt vilket håll det barkar, helt enkelt.

Det var det jag tänkte skriva idag. Vad nästa inlägg kommer handla om vet jag inte. Det känns både spännande och lite läskigt att kasta sig ut i detta okända. Vi får se vart jag landar!