Månad: juli 2019

Det största problemet jag har stött på under mitt första odlingsår är bristen på plats. Jag vill ha mer odlingsyta, helst mer permanent än krukor och lådor. Som jag tidigare berättat har jag och gubben fått lite utrymme för våra potatisar i Blekinge, och tidigare på säsongen fick jag två pallkragar att odla i av min mor. Man kan tycka att jag har fått en hel del plats redan. Jag håller med. Men…

På denna plats fanns det en rabatt när jag var yngre. Sedan tog gräset överhanden. Rabarbern till vänster är frodig och fin. Efter att ha fått tillåtelse av familjen bestämde jag mig för att återuppliva rabatten i fråga.

I förrgår satte jag igång, trots regn mot slutet. Då slet jag upp allt gräs med grep och rensade djupa rötter. Igår var vi in till stan för att handla. Jag hade planer på att fortsätta med rabatten på eftermiddagen när vi kommit ut igen, men då låg jag istället däckad i migrän. Idag blev rabatten färdig för plantering (som nog blir imorgon).

Ta-daa! Ja, det ser fortfarande lite skräpigt ut, men jag är så nöjd! Kantstenarna blev verkligen pricken över i tycker jag. Sista stenlasset fick min gubbe hjälpa mig med, resten har jag burit helt själv i hink och famn.

Imorgon hoppas jag att det blir väder så jag kan påbörja plantering i min nya rabatt. Här tänkte jag att det ska få växa fleråriga nyttoväxter. Till exempel ska både läkevänderot, läkemalva och järnört få flytta dit tillsammans med röd solhatt. Jag får se hur många jag får plats med. Med lite pusslande och pyssel ska det nog kunna bli en riktigt fin rabatt, tror jag!

Idag har det regnat nästan precis hela dagen. Tur – då fick jag lite hjälp med vattningen av tomaterna! Jag hann också rensa mina pallkragar från ogräs innan regnet började falla.

I övrigt blir det inte så mycket trädgårdspyssel när det regnar. Jag håller mig inomhus istället, bläddrar i trädgårdstidningar och -böcker, inspireras och drömmer. En dag vill jag ha en egen trädgård precis utanför hemmet!

Tomatbebisarna växer och verkar trivas. Ovan tror jag att det är ‘Principe Borghese’-bebisar på gång, baserat på den lilla svansen eller piggen på botten av tomaten. Jag är inte helt säker. Markeringslapparna jag hade har blekts av solen och tomaterna verkar ha bytt plats sedan jag mindes vilken ordning de stod i. Det gör mig inget dock, jag tänker att jag märker när de mognar vilken sort det är. Det är fördelen med att odla olika sorter med olika färg och storlek!

Här är det Gul, tror jag, som ploppar fram en bebis. Tänk, denna lilla planta som jag fick av en kollega har blivit så stor!

Jag hoppas att regnet lättar upp tills imorgon. Ja, regnet behövs, men jag är så sugen på att gräva fram nya land att peta ner fröer i! Och ett sådant jobb känns inte så kul att göra i regnet.