Växthuslån och växande tomatbebisar

Idag har vi haft en förhållandevis fin dag. Solen har lyst men tyvärr har det varit rätt blåsigt. Det vill sig inte riktigt med det där ordentliga sommarvädret tycker jag. Men men, det är inget att göra åt. Man får göra det bästa man kan och vara glad ändå.

Mina två okraplantor och den adopterade aubergineplantan har dock hälsat att de tycker det är lite för ruggigt och kallt åt dem. Idag långtidslånade jag ett fönster till ett provisoriskt litet hus åt dem. Jag är nöjd! Hittills verkar de tycka att det är dugligt. Jag väntar med spänning på de första okrablommorna. Den större av de två plantorna, av sorten ‘Clemson spineless’ har visat små blomanlag ett tag nu. Jag hoppas verkligen att den extra värmen och skyddet i miniväxthuset ska göra susen.

Idag har det som sagt ändå varit hyfsat fint. Rätt soligt och i lä till och med varmt. I lä står mina tomatplantor, och jag är helt övertygad om att tomatbebisarna har växt bara idag. På bilden är det ‘Brandywine black’ som får visa upp sig. För bara några dagar sedan var de där så små att de knappt syntes alls. Inte är de ensamma heller – jag tror att jag räknade till sju bebisar bara på Brandywineplantan. Och den blommar fortfarande friskt!

Det är lite segt för växterna här ute i havet. Även en sommar med vanligt väder är det svalare och lite tuffare för plantorna här. Därför är det inte konstigt att det fortfarande är ett bra tag tills jag kan smaka mina egna tomater. Jag får påminna mig om det hela tiden när jag ser i odlingsgrupper att folk redan har fått mogna tomater. Det är också ett perfekt tillfälle att träna på det där med tålamod…

Squashen är också snart redo att blomma. Den är också lite sen, delvis på grund av att den första plantan som kom upp dog och jag fick börja om. Denna planta har bott utomhus i kruka i hela sitt liv. Perfekt när man odlar i lägenhet!

Annars läser jag mest och försöker låta telefonen vila så mycket som möjligt. Det går sådär – det är svårt att koppla ner! Jag gör i varje fall mitt bästa, och mer än så är svårt att göra.

Expansion

Det största problemet jag har stött på under mitt första odlingsår är bristen på plats. Jag vill ha mer odlingsyta, helst mer permanent än krukor och lådor. Som jag tidigare berättat har jag och gubben fått lite utrymme för våra potatisar i Blekinge, och tidigare på säsongen fick jag två pallkragar att odla i av min mor. Man kan tycka att jag har fått en hel del plats redan. Jag håller med. Men…

På denna plats fanns det en rabatt när jag var yngre. Sedan tog gräset överhanden. Rabarbern till vänster är frodig och fin. Efter att ha fått tillåtelse av familjen bestämde jag mig för att återuppliva rabatten i fråga.

I förrgår satte jag igång, trots regn mot slutet. Då slet jag upp allt gräs med grep och rensade djupa rötter. Igår var vi in till stan för att handla. Jag hade planer på att fortsätta med rabatten på eftermiddagen när vi kommit ut igen, men då låg jag istället däckad i migrän. Idag blev rabatten färdig för plantering (som nog blir imorgon).

Ta-daa! Ja, det ser fortfarande lite skräpigt ut, men jag är så nöjd! Kantstenarna blev verkligen pricken över i tycker jag. Sista stenlasset fick min gubbe hjälpa mig med, resten har jag burit helt själv i hink och famn.

Imorgon hoppas jag att det blir väder så jag kan påbörja plantering i min nya rabatt. Här tänkte jag att det ska få växa fleråriga nyttoväxter. Till exempel ska både läkevänderot, läkemalva och järnört få flytta dit tillsammans med röd solhatt. Jag får se hur många jag får plats med. Med lite pusslande och pyssel ska det nog kunna bli en riktigt fin rabatt, tror jag!

Och så kom regnet…

Idag har det regnat nästan precis hela dagen. Tur – då fick jag lite hjälp med vattningen av tomaterna! Jag hann också rensa mina pallkragar från ogräs innan regnet började falla.

I övrigt blir det inte så mycket trädgårdspyssel när det regnar. Jag håller mig inomhus istället, bläddrar i trädgårdstidningar och -böcker, inspireras och drömmer. En dag vill jag ha en egen trädgård precis utanför hemmet!

Tomatbebisarna växer och verkar trivas. Ovan tror jag att det är ‘Principe Borghese’-bebisar på gång, baserat på den lilla svansen eller piggen på botten av tomaten. Jag är inte helt säker. Markeringslapparna jag hade har blekts av solen och tomaterna verkar ha bytt plats sedan jag mindes vilken ordning de stod i. Det gör mig inget dock, jag tänker att jag märker när de mognar vilken sort det är. Det är fördelen med att odla olika sorter med olika färg och storlek!

Här är det Gul, tror jag, som ploppar fram en bebis. Tänk, denna lilla planta som jag fick av en kollega har blivit så stor!

Jag hoppas att regnet lättar upp tills imorgon. Ja, regnet behövs, men jag är så sugen på att gräva fram nya land att peta ner fröer i! Och ett sådant jobb känns inte så kul att göra i regnet.

Tomattämjning

Så kom vi då fram till södra Norrlands kustland igår, lite trötta och stela efter att ha suttit i bilen nästan hela dagen. Nu ska det levas stugliv ett bra tag innan semestern är slut och jobbet kallar.

Redan igår gick jag en runda här bland odlingarna och tittade till. På vissa ställen såg det anskrämligt ut med diverse krypangrepp, men överlag såg det riktigt trevligt ut. Morötterna hade exploderat upp såpass att det nog borde ha gallrats för ett bra tag sedan. Nå väl.

Laguppställning efter trimning och tämjning. Vilken sort som är vilken har jag tyvärr glömt, men de sorter som ska finnas representerade är ‘Brandywine black’, ‘Rosella’, ‘Principe Borghese’, ‘Green Cherry’, vinbärstomat och en gul körsbärstomat. Det lär märkas senare vilken som är vilken.

Tomaterna har vuxit ifrån både mig och sin tomatvakt. En hel del tjuvar hade spritt sig och blivit så stora och fina att jag inte ens hade hjärta att ta bort dem. Någon planta har delat sig och ståtar nu med flera toppar. Det är kanske inte det konventionella och rätta sättet att odla tomat på, men jag tycker det är vackert. En hel tomatskog! Både blommor och bebisar syns på plantorna också. Nu är de uppbundna mot bambupinnar och har fått små tjuvar och ihoptorkade blad borttagna.

Vi fick också med oss tre stycken pyttetomatplantor från Blekinge. De fick plats i den tomma blomlådan på verandan. Riktigt fint tycker jag att det blev!

Dessutom gallrade jag bland morötterna och rensade en ogräsövervuxen pallkrage. Så nu tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av lite vila.

Sämre sällskap än sina plantor kan man definitivt ha!

Nytillskott

Häromdagen var vi hemma hos min gubbes syster igen. Helt plötsligt frågade hon över jordgubbsskålen: ”Det är ingen som vill ha en aubergineplanta?”

Klart jag ville! Aubigail heter hon och hon är jättefin. Hon har fått en ny kruka och fått börja vänja sig vid livet utomhus. Av allt att döma verkar hon trivas rätt bra!

Idag lämnar vi Blekinge och rör oss mot nordligare breddgrader. Bilen är minst lika full som på vägen söderut, kanske ännu lite bättre packad. Vi har lämnat av en del plantor i Blekinge men på något sätt lyckats få nya i utbyte. Idag blir det alltså en bilkörningsdag. Det är mysigt det också.

Uppdatering från en ledig tant

Titta, vad fint! Och inte har jag brutit mot köpstoppet heller – dessa var en present från min gubbes syster och hennes fästman.Här i Blekinge har vi det annars riktigt trevligt. Vi grejar med växterna och diverse trädgårdar, hjälper till med det vi kan och försöker att inte smälta bort i solen.Plockning av rölleka kombinerat med hundpromenad. Jag passar på att plocka läkeväxter/ogräs när jag har möjlighet. Vår potatis har också börjat titta upp, både i hink och i landet. Hittills har vi sett livstecken från åtta av elva potatisar i landet, och i hinken har alla tre börjat visa sig!Det blir ingen tidig skörd av potatis, men så var vi inte ute i god tid heller. Då får man ha mer tålamod.

Sveriges mest spridda odling?

Finns det en tävling i att ha den mest utspridda odlingen så kniper vi nog i varje fall en finalplats. Denna långhelg har vi tillbringat hos min gubbes föräldrar i Blekinge. Det råkade sig visst så att vi helt plötsligt fick lov att rensa ett litet land att sätta potatis i.

Såhär såg det ut under arbetet. Dessutom köpte vi oss en potatishink under en utflykt till en plantskola. Egentligen skulle vi inte sätta några potatisar alls, men utförsäljning på sättpotatis gick inte att motstå. Vi valde en tidig sort, så hoppas på att få skörd om lite drygt åtta veckor.

Apropå utflykten fick något väldigt spännande följa med mig hem. Det är den dyraste växt jag någonsin köpt (hittills) – men det gör mig inte ett dugg.

I den stora rödrosa krukan står den, vår fjärilsranka. Den kallas även femsmaksbär eller schisandra. Det ska bli spännande att se hur den blir! Både bären och bladen ska kunna användas och ha medicinsk verkan. I den lilla krukan står en gulplister. Den kunde jag inte heller låta bli.

Se så vacker den är, gulplistern! Jag har lärt mig att den är invasiv, så den ska få ett säkert ställe att växa på där den inte sprider sig all världens väg.

Nu har vi alltså odlingar både i Hälsingland och Blekinge, med en mellanlandning i Linköping där vi också har en del i fönstren och utomhus. Ordentligt spritt, med andra ord!

Helgen i Blekinge har varit jättetrevlig. Det är alltid lika mysigt att komma dit och träffa gubbens familj. Och att få klappa hästbäbisar är fortfarande något alldeles extra!

Nu hägrar sängen och sista hela arbetsveckan innan semester. Sista veckan mina nior går på högstadiet innan de har skolavslutning på torsdag. Tiden går så fort så jag hinner knappt med.

Tre blev nio!

I mars sådde jag tre stycken mungbönor. Mest på skoj. Det går väl inte att få skörd på dem? Särskilt inte inomhus och utan pollinering. Plantorna blev jättestora och efter diskussion med min sambo bestämde vi oss för att låta den gå hädan. Döm om min förvåning när det helt plötsligt började ploppa fram små bönskidor. Operation rädda mungbönan inleddes.

Idag var det dags att skörda den första. Så spännande! Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig där inuti. Kanske små förtorkade saker som inte ens liknade mungbönor. Men…

Nio stycken fantastiskt söta mungbönor! Helt egenodlade! Lyckan är total här borta i tantland!

Nytt förvaringssätt för fröerna

I en av facebookgrupperna jag är med i dök det upp ett toppentips på hur man kan förvara sina fröer enkelt och snyggt. Jag kunde förstås inte låta bli – och idag hämtade jag upp paketet!

”Men Fia, det där är bara en plastbox. Vad är så särskilt med den?” Jo, detta:

Plastboxen innehåller sex stycken mindre kassetter som egentligen är tänkta till foton. De passar också perfekt till fröer.

Jag har ägt denna pryl i cirka en kvart och jag älskar den redan.

Finpresent från mor

Idag har vi haft bättre utomhusväder. Mer eller mindre strålande sol, men rätt blåsigt. Jag har i varje fall kunnat vara ute och greja med jord och växter.

Igår kväll, tror jag det var, pratade vi om pallkragarna på södersidan om storstugan. Helt plötsligt hade mamma gett mig två av dem! Jag hade hoppats på att få använda en del av någon krage, men jag har alltså fått ett litet eget trädgårdsland!

Pallkragarna längst bort är mina, liksom odlingslå’a och de två krukorna närmast kameran. Underbart!

Idag har jag därför rensat och grejat i alla fyra pallkragarna. Ogräset är väck, jorden är lite omkringputtad och uppblandad med kompost. Dessutom har jag fyllt både lå’a och krukorna med jord. Och så har jag sått!

Fem sorters rädisor, fem sorters morötter, två sorters squash, nyzeeländsk spenat, winged bean, gurkört, rosensallat, brytbönor, vaxbönor och bondbönor. Den ena brysselkålen hemifrån fick också flytta ut i en av pallkragarna. Vi får se om den trivs där! Egentligen får vi se om något tar sig alls. En del frön kanske jag är lite sent ute med, men det märker vi. Man måste ju försöka!

Alvar höll uppsikt över ogräsrensandet. Han tyckte att det var lite för blåsigt för att vara ute hela dagen.

Förutom detta har jag också spikat markduk i botten på två andra planteringskärl. Där är tanken att det ska sås ringblommor och planteras ut kamomill så småningom. Sängkläder har vädrats och vi har gått en sväng runt ön för att se så att allt är som det ska.

Nu är jag rätt sliten i både kropp och knopp. Det blir bra att vila ikväll så att jag orkar ta itu med resten imorgon. Det finns fler odlingsplatser att rensa och sköta om. Trots att jag är supertrött är jag också väldigt nöjd med tillvaron. Tänk, vad jag är lyckligt lottad som får vara här ute och dona. Och inatt lär jag sova riktigt gott!

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång