Jättegrönt i Gamla Linköping

Alltså, wow – vilken dag jag har haft! Trädgårdsdagen på Gamla Linköping, även kallad Jättegrönt, var supermysig! Det var toppenhärligt att få träffa och umgås med fina K också. Skönt med någon som förstår min besatthet gällande plantorna. Jag glömde förstås ta bilder, jag var så upptagen med att titta på plantor och annat.

Och plantor – det fanns det hur många som helst! Tomater var helt klart den art som det fanns flest av. Tomater var även det som stod på min inte-lista. Jag skulle visserligen inte köpa något alls, men tomatplantor var ordentligt svartlistade. Men såklart trillade jag dit ändå!

Japp, du ser rätt. Det är två stycken tomatplantor som sticker upp högst upp i bild.

Ja, inte kunde jag låta bli att köpa några plantor trots att planen var att bara titta. Det började med att vi snubblade över en hylla vars skylt med stora bokstäver basunerade ut att här stod minsann ätbara växter. Och där, bland alla jordgubbar, kryddväxter och minirabarberplantor stod en Jättedaggkåpa. Den kunde jag ju inte bara lämna kvar! Sedan hittade vi gullvivan. Eftersom mina gullvivor fortfarande inte velat komma upp och jag börjar tappa hoppet om dem tyckte jag att det var befogat att köpa en färdig planta. Och så fin den var! Alldeles mörkröd med gult i mitten. Jag lämnade dock kvar den lilla fläderbusken jag också förälskade mig i. Någon dag, när jag har en riktig trädgård kanske…

Sedan var det ju det där med tomaterna. Helt plötsligt hittade vi ett stånd med massor av roliga tomatsorter. Hur många roliga som helst! Bland annat en vit bifftomat som såg helt fantastisk ut. Den fick dock stå kvar. Jag gick istället därifrån med två andra sorter, en grön körsbärstomat (‘Green Cherry’) och en plommontomat med goda lagringsegenskaper (‘Principe Borghese’). Den senare har jag hört mycket bra om, bland annat i podden Två Odlare Emellan – så nu attan! I det ståndet hade de dessutom ett erbjudande om att ta tre plantor för lite bättre pris, och precis när jag bestämt mig för att inte utnyttja detta fick jag syn på tråget med den lilla sockerärtan. Så den fick också följa med mig hem.

Från vänster: Gammaldags gullviva, Jättedaggkåpa, sockerärt och två sorters tomat; ‘Green Cherry’ och ‘Principe Borghese’

En annan underbar upplevelse idag var att få gå in i växthuset i Gamla Linköping. Det är inte första gången jag har beundrat växthuset från utsidan, men väl första gången jag fått gå in. Jag kände mig riktigt star struck! Även där inne fanns det fina saker till försäljning. Mest lockades jag av korgen med fröer. Tyvärr hittade jag inte den fröpåse jag sökte – såpnejlika – men jag var glad ändå.

När vi sett oss mätta på plantor och kulturarv blev det buss in till stan, lunch och lite butiksshopping. Sammanfattningsvis en riktigt bra dag idag! Även vädret har varit trevligt; soligt om än lite kyligt. Nu har molnen hopat sig lite, men mig gör det inte så mycket. Jag och plantorna stannar inomhus och myser istället!

När gubben är borta…

God morgon! Än så länge skiner solen i Linköping och jag är vaken osedvanligt tidigt. Det är ju ändå söndag! Idag väntar trädgårdsdag i Gamla Linköping och ikväll kommer äntligen min gubbe hem (förutsatt att allt går som det ska med flygtrafiken). Mycket kul att se fram emot idag alltså.

På tal om gubben min hade han ett önskemål om ett blogginlägg. Eller önskemål kanske var att ta i, han kom i varje fall med ett förslag. ”Du får väl göra ett blogginlägg och visa djungeln nu”, sa han igår när vi talades vid. Vilken djungel? undrar du säkert nu. Tja… den som ploppat upp under tiden gubben varit utomsocknes. Den djungel som återfinns i vårt vardagsrum:

Välkommen hem till djungeln, hjärtat!

Sedan sambon gav sig iväg på äventyr för fyra veckor sedan har det hänt massor av saker med plantorna. Tomaterna har fått stora krukor, squashen likaså. Djungelgurkan var inte ens sådd när han for, och igår fick även den flytta till stor kruka. Avhärdning av det mesta är också påbörjad. Våren har ju som bekant fått lite av ett bakslag just nu, så det dröjer ett tag till innan plantorna kan flytta ut ordentligt.

Jag hade egentligen tänkt vänta med att plantera om djungelgurkan tills min sambo kom hem. Han hade lovat att hjälpa mig bygga ett klätterstöd. Men… Den lilla luringen växer ju så det knakar! Den sträcker ut sina små taniga klängarmar och lindar dem runt allt som finns i närheten – stödpinnar, lampsladdar, andra växter… Så för att inte skada den lilla marodören tänkte jag att det var lika bra att plantera om och bygga klätterstöd själv. Det gick bra det med!

Om jag skulle ha gjort ett till stöd hade jag knutit jutesnöret rakare hela vägen, så att det inte hängde ner så mycket. Men jag tycker att det blev ganska bra ändå! Nu återstår det bara att vänta och se om marodörgurkan fattar grejen och klänger sig fast som jag har tänkt.

Nej, nu måste jag allt sätta igång med dagen. Jag har en del att fixa innan jag ska iväg till Gamla Linköping. Det ser ut att kunna bli en fin dag – och det hoppas jag verkligen att det blir!

Borta bra men…

Så kom jag hem igen igår kväll! Flygresan hem kändes inte alls lika lång, förmodligen för att jag sov större delen av den. Hur är det att vara hemma igen? Jätteskönt. Florida var härligt, men inget är som hemma.

Tänk att de kan växa så mycket på bara en vecka!

Trots dygnsrytmsrubbning har jag varit rätt pigg idag. Mamma, som agerat katt- och plantvakt under min semester, hängde med mig ut till blomsterhandel och storvaruhus för att införskaffa lite krukor igen. Sedan väntade plantjobb för min del. Varför då? Jo, under den vecka jag varit borta har plantorna fullkomligt exploderat i höjdled. Jösses Amalia vad de hade växt! Rosellatomaterna hade helt klart växt ur sina mjölkpaket, så pass mycket att det inte ens var någon idé att köra uppvikningsmetoden. De fick istället helt enkelt flytta till sina stora krukor. Det fick den äldsta Brandywinetomaten och Gul också göra. Och så sådde jag lite till. Örter, den här gången.

Nyflyttade och jätteledsna tomater. Sedan bilden togs har de repat sig riktigt fint!

Nu är det helt galet fullt i vardagsrummet. Tomatkrukorna får inte plats vare sig i fönstret eller i odlingshyllan. Lösning på det finns ännu inte. Jag ska kika runt lite och se vad jag kan komma på för något. Förhoppningsvis går det snart att sätta ut dem längs husväggen. I veckan påbörjas avhärdning under jutevävstält i vilket fall!

Det har grott i vårsåddsbackarna också!

Men hur var Florida då? Det var fantastiskt på många sätt. Annat går inte att säga. Men idag orkar jag inte fundera över det så mycket. Jag jobbar på att landa lite istället, så kommer inlägget om Floridaresan som helhet en annan dag.

Backsådd i minusgrader

Jag har hittills levt i tron att så utomhus, det gör man när det blivit tillräckligt varmt. Inomhus kan man börja tidigare, men då krävs plats i fönstren och extra belysning. Sedan min odlariver vaknade har jag dock lärt mig att så behöver det inte alls vara. Visst, för att odla inomhus behövs plats och ljus. Men Sara Bäckmo och Johannes Wätterbäck (Farbror Grön) har lärt mig att det visst går att börja utomhus fast det är kallt.

Igår när jag satt och scrollade igenom mitt Facebookflöde dök det helt plötsligt upp ett inlägg från tidigare nämnda farbror. Där berättade han att det inte alls är omöjligt att göra en vintersådd, eller snarare kall vårsådd, precis just nu. Där fanns till och med en lista på sådana grönsaker som lämpar sig till detta ändamål. Några av grönsakerna på listan fick mig att haja till. Men, vad tusan, de där har ju jag frön till! De där har ju jag planerat att så, fast mycket senare! Jag som vanligtvis är försiktig och ogärna provar på nya saker utan att någon står bredvid och instruerar tog igår ett okaraktäristiskt beslut. Jag gör ett försök!

Backarna fylldes med jord och fröer innan de ställdes ut på trappen. Från Facebook fick jag tips på att lägga på ett lock för att undvika fågelinvasion, så det klipptes till av en bit tjock plast som jag hittade i gömmorna. För att inte vinden skulle ta med sig min plastskiva tejpades den fast med silvertejp. Jag lade locket lite på sniskan så det skulle kunna komma in lite luft, men tror jag får fixa en bredare och bättre luftspalt. Annars finns risk att det blir tokvarmt åt de små fröna.

Så vad var det jag sådde då? Fyra sorter blev det, nämligen dessa:

Två sorters rädisor, en svart och en rosa, pak choi och rödbetor. Rödbetorna fick en egen back medan de andra tre fick dela på den andra. Jag har ingen aning om det var ett bra beslut, eller om det ens kommer bli någonting att skörda av detta. Det här är ett riktigt experiment med oförutsägbar utgång. Väldigt olikt mig, med andra ord. Jag vill helst veta på förhand om det kommer lyckas eller inte. Visst har jag sett att det har gått bra för andra, inte minst för de två förebilder jag nämnde tidigare. Men innebär deras framgång att även jag kommer lyckas? Det är inte säkert, även om jag hoppas att chanserna är goda. Jag uppdaterar förstås när/om det händer något!

Brandywinebackup och minusgrader

För några dagar sedan sådde jag resten av mina Brandywinetomatfrön i panik över att den planta som kommit upp inte hade rätt blad enligt mina efterforskningar. Jag kanske skulle ha avvaktat fler svar från Facebookgruppen jag frågade i, för det är nu inte säkert att den plantan är en bortbyting. Lesson learned. Hur som helst är backuperna nu på gång, fyra av åtta har börjat sträcka sig ovanför jordytan. Hoppas på att få en planta med potatisblad så jag kan spara en av varje bladsort och jämföra eventuella tomater. Då vet jag säkert vad som gäller till nästa år!

Fick även hem min senaste fröbeställning (host, köpstopp, host) idag!

I morse när jag vaknade låg det snö på marken igen. Vilken kontrast mot helgens varma vårväder! Nu har vintern gjort comeback med minusgrader, men jag hoppas de snart tinar bort igen. Efter att ha fått försmak på vårens grönska känns det lite segt att återgå till grådassigt slask och snö. Enligt väderappen verkar dock vårvädret vara som bortblåst ett tag framöver. Som tur är kan man så saker ändå och prova det där med kall vårsådd. Mer om det en annan dag!

Mungbönorna är ståtliga och snygga oavsett om det är snö ute eller inte!

Jag håller också på att organisera min frösamling så smått. Det där med att göra i ordning tycker jag är mysigt – sortera och sådär. Hålla ordning, det är däremot inte min grej. När sorteringen och organiseringen är färdig kommer jag förstås visa hur det blev. Jag har en känsla av att det kan bli ganska bra, faktiskt…

Ikväll måste jag ta itu med en del tråkiga saker. Hushållssysslor, närmare bestämt. Jag tycker inte det är kul. Inte alls. Men det måste göras. Imorgon får jag och Alvar finbesök, och då vill jag att det ser okej ut här hemma. Vi får se om jag lyckas med det…

Solsken och omplantering

Vilken underbar dag vi har i Linköping idag! Jag har tillbringat större delen av dagen utomhus hittills. Först pysslade jag med plantor och sedan rättade jag elevtexter sittandes på vår lilla trapp. Solen värmde på så bra att jag inte ens behövde ha någon jacka på mig!

Så vad hittade jag på med plantorna idag? Till att börja med fyllde jag på jord till mungbönorna som började bli rangliga och ha svårt med balansen. De fick också varsitt stöd i form av en grillpinne, så nu hoppas jag att de ska ta sig ordentligt.

Övre raden från vänster: Busktomat ‘Vilma’, två stycken körsbärstomat ‘Rosella’, en gul körsbärstomat (döpt till Gul) och (förhoppningsvis) bifftomat ‘Brandywine black’.
Nedre raden: Zucchini/Squash och djungelgurka. Dock osäker på vilken som är vilken.
I bakgrunden gullviva och Rabarbara.

När mungbönorna fått sitt var det dags för tomatbebisarna. Brandywine (förhoppningsvis – enligt kunnigt folk på Facebook kanske det är en sådan ändå) och Gul fick mer jord och lite högre kanter på sina mjölkpaket. De två Rosella-tomaterna fick varsitt eget mjölkpaket istället för att dela på ett. Sedan såddes zucchini/squash, djungelgurka (äntligen!) och en till sorts tomat; ‘Vilma’. Den senare ska tydligen gå att ha i en mindre kruka.

Tittade även till Rabarbara igen och förundrades över hur himla fin hon är! Jag vet att jag tjatar lite om det, men jag var så orolig att hon skulle dö under vintern. Ute i stugan har vi haft en stor rabarber som alltid skött sig själv, precis som rabarber brukar. Jag trodde dock att det skulle bli svårt för Rabarbara att klara sig som krukrabarber, men hittills har det fungerat ypperligt.

Titta så vacker hon är, Rabarbara!

Idag var första gången i min korta odlarkarriär som jag kände att jag faktiskt hade lite koll på vad jag gjorde. Det var inga problem att hälla upp jord i en skurhink och bära med sig, att fylla på lagom mycket jord och trycka till eller plantera om Rosella-tomaterna. Jag kände mig faktiskt lite proffsig! Särskilt när jorden samlades under naglarna och jag insåg att jag inte brydde mig det minsta. I början tyckte jag det var otäckt att peta i jord utan handskar. Jag ville helst ha spade när jag skulle fylla upp krukor och byttor. Nu använder jag händerna, alldeles bara och obehandskade. Det är mycket lättare att komma åt runt smala stjälkar och peta i frön utan handskar. Spadarna fick till och med stanna i källaren.

Listan på saker att göra i helgen är lång, men jag tycker redan att jag har bockat av många punkter. Klockan är knappt 14 än, så hela eftermiddagen ligger framför mig. Och eftersom sambon begett sig iväg på långväga äventyr är det bara jag och katten hemma. Nog ska jag hinna ta itu med några saker till innan kvällen kommer.

Jag hoppas din dag är lika fin och behaglig som min!

Fröbekymmer

Jag sådde ett frö av vad jag trodde var Brandywine för ett tag sen. Som jag gullat med den lilla plantan som blev! Idag ser den ut såhär:

Jättefin! Det är bara ett problem.

Brandywine är potatisbladig och ska därför ha rundade blad (har jag lärt mig idag efter att ha ställt frågan på Facebook).

Jag har alltså köpt och sått fel sorts frö. Det ska tilläggas att denna fröpåse kom från samma firma som kanelbasilikan som visade sig vara lakritsbasilika. Kommer jag handla av dem fler gånger? Nä.

Nya Brandywinefrön är nu beställda och jag hoppas de dyker upp snart. Ska också peta ner resten av fröerna ur påsen och hoppas på att i alla fall något av dem faktiskt är en Brandywine. För det var ju den sorten jag ville ha. Ingen mystisk annan sort. Suck.

Edit: Nej, nu är jag osäker ändå. Kanske det ändå är en Brandywine? Vi får se. Jag får låta det vara osagt så länge!

Logistik och odlingsplatser

I växthyllan händer det saker hela tiden. Sellerin har börjat återhämta sig, en av tre brysselkålsplantor likaså. De andra två får jag nog snart begrava. Ingefäran börjar så sakteliga sträcka på sig. Läkevänderoten har snart slagit huvudena i taket. Bondbönorna liknar mer syskon än tvillingar, den ena lång och den andra kortare. Tomaterna växer så det knakar och rädisorna har grott. Jag väntar med spänning på spenaten. Och ändå längtar jag efter mer!

Såhär ser det ut i vårt vardagsrum just nu. Underbart!

I helgen köpte jag som jag nämnt några fröpåsar till trots köpstopp. Två tomatsorter, en rödbeta, en pak choi och en till sorts rädisor. Jag skulle inte så några alls, men jag har ändrat mig. Jag kommer i varje fall så en sort tomater till, och kanske en omgång rödbeta om jag lyckas hitta något att så dem i. Hade jag en ordentlig trädgård som jag hade tillgång till hela odlingssäsongen skulle jag förstås tjonga ut dem i på friland så småningom, men så är inte fallet. Det är krukor och balkonglådor som gäller för min del. Dessutom vill jag helst inte bara få typ två rödbetor. Nej, jag vill lyckas odla fram ett helt gäng! Det vore roligare att både kunna äta och lagra, inga jättemängder men i alla fall en del. Helst inte bara äta en gång heller. Så rödbetorna ska nog få en balkonglåda – bara jag hittar en som är tillräckligt djup till vettigt pris.

Bebisrädisor!

Men i år får jag nöja mig med att prova på olika sorter. Jag får vara beredd på att det inte blir så mycket av varje sort, men att jag istället får prova flera sorters grönsaker och se vilken eller vilka jag vill fortsätta med. Det blir också bra. Förhoppningsvis får jag mig en trädgård i framtiden och kan odla på ett annat sätt då. Och då vet jag kanske vad som är värt att satsa på. Vad jag tycker är kul. Vad som funkar i de odlingsklimat jag rör mig i. Vad som är slöseri med tid och energi. Just för att få reda på dessa saker odlar jag flera olika sorters grönsaker i år. Vilka jag har valt och varför får vi prata om en annan gång. Då kanske jag visar min frösamling också…

Köpstopp? Vad är det?

Jag skulle inte. Jag skulle bara köpa mer jord. Bara mer jord. Inget annat, i alla fall inte till odlingen. Och definitivt inga fröer.

Fem fröpåsar rååååkade hitta ner i min kundkorg ändå…

Bra där, Fia. Nu är jag förstås jättesugen och inspirerad att peta ner alla fem sorter i jord och se vad som händer. Det kommer jag däremot inte göra. Bara någon enstaka… Förutom fröerna blev det en kruka med fat (till Vilma-tomaten), nya skyltar att skriva sorter på och små minikrukor till miniväxthuset. Är det verkligen bara jag som är hopplös på att hålla mig till köpstopp?

Det verkar också som att kanelbasilikan jag har sått och skött om inte alls är någon kanelbasilika. Sambon övertalade mig att smaka på ett blad imorse och det smakade tydligt av lakrits. Jag klagar egentligen inte – även lakritsbasilika stod på min odlingsönskelista – men det är lite synd om sambon som avskyr lakrits. Jag ser i varje fall fram emot att få göra eget te på bladen.

En av de omplanterade brysselkålsplantorna verkar också ha givit upp hoppet om livet. Förmodligen blev det lite för varmt åt den idag när solen stod på i söderfönstret och jag hade glömt att fälla ner persiennerna. Jag har vattnat på den lite och hoppas att den repar sig. Tomatplantorna, alla tre sorter, har växt av bara katten istället. Den stackars sellerin ser också ut att ha tagit igen sig lite. Inget ont som inte har något gott med sig!

Ojdå, en sort till! eller Balladen om den stackars sellerin

Den omplanterade sellerin började visa tecken på att vilja flytta. Okej, tänkte jag och bestämde mig för att plantera om den i den tänkta slutkrukan – balkonglådan som ska delas med rädisor. Sagt och gjort.

Som synes blev det inte så bra. Alla rottrådarna gick av eftersom den översta tredjedelen av jorden bestämde sig för att trilla loss. Inte gick det att separera plantorna från varandra heller, eftersom de trasslat in sig i varandra. Till slut satte jag ner hela alltet som det var, fast i balkonglådan istället för i krukan. Vi får se om de tar sig igen, eller om jag får leva utan selleri i år.

Jag kom också på att jag faktiskt kunde så första omgången rädisor redan nu. Perfekt, tyckte jag som inte hade planerat att så något denna helg utan vänta till nästa. Ett liiiitet (men angenämt) problem uppenbarade sig dock. Alldeles för mycket plats! Antingen kunde jag så rädisor över hela ytan och riskera att drunkna i dem, eller så kunde jag tänka om och ge plats i lådan för en tredje sort. Det var inte något svårt val.

Dessa sorter har jag petat ner idag.

Det blev spenat i den sista tredjedelen av lådan! Jag har aldrig odlat spenat förut (inte så förvånande med tanke på att jag nästan inte odlat någonting förut) så det blir spännande att se hur det går. Blir det något överhuvudtaget? Fortsättning följer på den fronten.

Även brysselkålen började tycka att de stod trångt i sin ricottaburk. Jag tyckte det med, så vips:

Varsin större kruka att växa i! Det finns en större kruka till en av plantorna senare, en annan ska få växa på friland och en tredje ska få flytta hem till någon annan. Så är planen i alla fall – vi får se om jag lyckas fullfölja den.

Nu blir det inte många knop resten av dagen. Jag känner mig inte riktigt på topp idag, jag är spänd och orolig och trött i hela kroppen. Men det är okej. Det får vara så ibland.

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång