Författare: Tantfrö

Vilken underbar dag vi har i Linköping idag! Jag har tillbringat större delen av dagen utomhus hittills. Först pysslade jag med plantor och sedan rättade jag elevtexter sittandes på vår lilla trapp. Solen värmde på så bra att jag inte ens behövde ha någon jacka på mig!

Så vad hittade jag på med plantorna idag? Till att börja med fyllde jag på jord till mungbönorna som började bli rangliga och ha svårt med balansen. De fick också varsitt stöd i form av en grillpinne, så nu hoppas jag att de ska ta sig ordentligt.

När mungbönorna fått sitt var det dags för tomatbebisarna. Brandywine (förhoppningsvis – enligt kunnigt folk på Facebook kanske det är en sådan ändå) och Gul fick mer jord och lite högre kanter på sina mjölkpaket. De två Rosella-tomaterna fick varsitt eget mjölkpaket istället för att dela på ett. Sedan såddes zucchini/squash, djungelgurka (äntligen!) och en till sorts tomat; ‘Vilma’. Den senare ska tydligen gå att ha i en mindre kruka.

Tittade även till Rabarbara igen och förundrades över hur himla fin hon är! Jag vet att jag tjatar lite om det, men jag var så orolig att hon skulle dö under vintern. Ute i stugan har vi haft en stor rabarber som alltid skött sig själv, precis som rabarber brukar. Jag trodde dock att det skulle bli svårt för Rabarbara att klara sig som krukrabarber, men hittills har det fungerat ypperligt.

Idag var första gången i min korta odlarkarriär som jag kände att jag faktiskt hade lite koll på vad jag gjorde. Det var inga problem att hälla upp jord i en skurhink och bära med sig, att fylla på lagom mycket jord och trycka till eller plantera om Rosella-tomaterna. Jag kände mig faktiskt lite proffsig! Särskilt när jorden samlades under naglarna och jag insåg att jag inte brydde mig det minsta. I början tyckte jag det var otäckt att peta i jord utan handskar. Jag ville helst ha spade när jag skulle fylla upp krukor och byttor. Nu använder jag händerna, alldeles bara och obehandskade. Det är mycket lättare att komma åt runt smala stjälkar och peta i frön utan handskar. Spadarna fick till och med stanna i källaren.

Listan på saker att göra i helgen är lång, men jag tycker redan att jag har bockat av många punkter. Klockan är knappt 14 än, så hela eftermiddagen ligger framför mig. Och eftersom sambon begett sig iväg på långväga äventyr är det bara jag och katten hemma. Nog ska jag hinna ta itu med några saker till innan kvällen kommer.

Jag hoppas din dag är lika fin och behaglig som min!

Jag sådde ett frö av vad jag trodde var Brandywine för ett tag sen. Som jag gullat med den lilla plantan som blev! Idag ser den ut såhär:

Jättefin! Det är bara ett problem.

Brandywine är potatisbladig och ska därför ha rundade blad (har jag lärt mig idag efter att ha ställt frågan på Facebook).

Jag har alltså köpt och sått fel sorts frö. Det ska tilläggas att denna fröpåse kom från samma firma som kanelbasilikan som visade sig vara lakritsbasilika. Kommer jag handla av dem fler gånger? Nä.

Nya Brandywinefrön är nu beställda och jag hoppas de dyker upp snart. Ska också peta ner resten av fröerna ur påsen och hoppas på att i alla fall något av dem faktiskt är en Brandywine. För det var ju den sorten jag ville ha. Ingen mystisk annan sort. Suck.

Edit: Nej, nu är jag osäker ändå. Kanske det ändå är en Brandywine? Vi får se. Jag får låta det vara osagt så länge!

I växthyllan händer det saker hela tiden. Sellerin har börjat återhämta sig, en av tre brysselkålsplantor likaså. De andra två får jag nog snart begrava. Ingefäran börjar så sakteliga sträcka på sig. Läkevänderoten har snart slagit huvudena i taket. Bondbönorna liknar mer syskon än tvillingar, den ena lång och den andra kortare. Tomaterna växer så det knakar och rädisorna har grott. Jag väntar med spänning på spenaten. Och ändå längtar jag efter mer!

I helgen köpte jag som jag nämnt några fröpåsar till trots köpstopp. Två tomatsorter, en rödbeta, en pak choi och en till sorts rädisor. Jag skulle inte så några alls, men jag har ändrat mig. Jag kommer i varje fall så en sort tomater till, och kanske en omgång rödbeta om jag lyckas hitta något att så dem i. Hade jag en ordentlig trädgård som jag hade tillgång till hela odlingssäsongen skulle jag förstås tjonga ut dem i på friland så småningom, men så är inte fallet. Det är krukor och balkonglådor som gäller för min del. Dessutom vill jag helst inte bara få typ två rödbetor. Nej, jag vill lyckas odla fram ett helt gäng! Det vore roligare att både kunna äta och lagra, inga jättemängder men i alla fall en del. Helst inte bara äta en gång heller. Så rödbetorna ska nog få en balkonglåda – bara jag hittar en som är tillräckligt djup till vettigt pris.

Men i år får jag nöja mig med att prova på olika sorter. Jag får vara beredd på att det inte blir så mycket av varje sort, men att jag istället får prova flera sorters grönsaker och se vilken eller vilka jag vill fortsätta med. Det blir också bra. Förhoppningsvis får jag mig en trädgård i framtiden och kan odla på ett annat sätt då. Och då vet jag kanske vad som är värt att satsa på. Vad jag tycker är kul. Vad som funkar i de odlingsklimat jag rör mig i. Vad som är slöseri med tid och energi. Just för att få reda på dessa saker odlar jag flera olika sorters grönsaker i år. Vilka jag har valt och varför får vi prata om en annan gång. Då kanske jag visar min frösamling också…

Jag skulle inte. Jag skulle bara köpa mer jord. Bara mer jord. Inget annat, i alla fall inte till odlingen. Och definitivt inga fröer.

Bra där, Fia. Nu är jag förstås jättesugen och inspirerad att peta ner alla fem sorter i jord och se vad som händer. Det kommer jag däremot inte göra. Bara någon enstaka… Förutom fröerna blev det en kruka med fat (till Vilma-tomaten), nya skyltar att skriva sorter på och små minikrukor till miniväxthuset. Är det verkligen bara jag som är hopplös på att hålla mig till köpstopp?

Det verkar också som att kanelbasilikan jag har sått och skött om inte alls är någon kanelbasilika. Sambon övertalade mig att smaka på ett blad imorse och det smakade tydligt av lakrits. Jag klagar egentligen inte – även lakritsbasilika stod på min odlingsönskelista – men det är lite synd om sambon som avskyr lakrits. Jag ser i varje fall fram emot att få göra eget te på bladen.

En av de omplanterade brysselkålsplantorna verkar också ha givit upp hoppet om livet. Förmodligen blev det lite för varmt åt den idag när solen stod på i söderfönstret och jag hade glömt att fälla ner persiennerna. Jag har vattnat på den lite och hoppas att den repar sig. Tomatplantorna, alla tre sorter, har växt av bara katten istället. Den stackars sellerin ser också ut att ha tagit igen sig lite. Inget ont som inte har något gott med sig!

Den omplanterade sellerin började visa tecken på att vilja flytta. Okej, tänkte jag och bestämde mig för att plantera om den i den tänkta slutkrukan – balkonglådan som ska delas med rädisor. Sagt och gjort.

Som synes blev det inte så bra. Alla rottrådarna gick av eftersom den översta tredjedelen av jorden bestämde sig för att trilla loss. Inte gick det att separera plantorna från varandra heller, eftersom de trasslat in sig i varandra. Till slut satte jag ner hela alltet som det var, fast i balkonglådan istället för i krukan. Vi får se om de tar sig igen, eller om jag får leva utan selleri i år.

Jag kom också på att jag faktiskt kunde så första omgången rädisor redan nu. Perfekt, tyckte jag som inte hade planerat att så något denna helg utan vänta till nästa. Ett liiiitet (men angenämt) problem uppenbarade sig dock. Alldeles för mycket plats! Antingen kunde jag så rädisor över hela ytan och riskera att drunkna i dem, eller så kunde jag tänka om och ge plats i lådan för en tredje sort. Det var inte något svårt val.

Det blev spenat i den sista tredjedelen av lådan! Jag har aldrig odlat spenat förut (inte så förvånande med tanke på att jag nästan inte odlat någonting förut) så det blir spännande att se hur det går. Blir det något överhuvudtaget? Fortsättning följer på den fronten.

Även brysselkålen började tycka att de stod trångt i sin ricottaburk. Jag tyckte det med, så vips:

Varsin större kruka att växa i! Det finns en större kruka till en av plantorna senare, en annan ska få växa på friland och en tredje ska få flytta hem till någon annan. Så är planen i alla fall – vi får se om jag lyckas fullfölja den.

Nu blir det inte många knop resten av dagen. Jag känner mig inte riktigt på topp idag, jag är spänd och orolig och trött i hela kroppen. Men det är okej. Det får vara så ibland.