Kategori: Livet

Detta inlägg skulle rimligtvis ha publicerats i lördags, eller möjligtvis i söndags. Ibland blir det inte som man tänkt sig. I mitt fall ställde sig en elak förkylning eller mild influensa i vägen för mina bloggplaner. Nu är jag i varje fall på bättringsvägen.

I lördags var det alltså dags att skörda från stugodlingen. Sista helgen jag och min sambo kunde åka dit, så då var det bara att passa på. Vi fick ihop en hel del:

Dessutom fick vi med oss en del bär och fisk till frysen. Vilken lyx!

Särskilt brytbönorna var en överraskning. Den stackars enda plantan har inte haft ett särskilt lätt liv. Jag hoppades på att vi skulle kunna få ett par bönor så vi i varje fall kunde få smaka dem. Döm om min förvåning när plantan var helt översållad med bönor. 360 gram – mycket mer än jag förväntade mig! Brytbönorna är nu inlagda och konserverade på försök.

Igår påbörjades omhändertagandet av all skörd. Det kommer ta ett tag, särskilt som vi hoppas och väntar på att tomaterna ska eftermogna. Recept kommer efterhand som jag tillagar och smakar.

Nu ska jag kurera mig lite till. Det är dags att bli frisk nu tycker jag. Hoppas ni har och får en trevlig tisdag!

Helgen har tillbringats i Blekinge. Förutom att vi var på supertrevlig kräftskiva passade vi på att plocka både bär och potatis.

Inte så tokigt av en impulsköpt reapåse med sättpotatis! Några hade blivit gröna så de får bli nya sättpotatisar till nästa säsong (förutsatt att sorten, ‘Arran Pilot’, är god). Rödbetorna som jag gallrade tidigare i sommar och satte ner i jorden istället för att kasta hade också blivit skördestora.

Dessutom plockades nästan tre kilo björnbär och två och en halv liter rönnbär. Så himla härligt och lyxigt! Båda sorterna ligger nu i frysen, den senare bara till imorgon då det ska bli saft och sylt. Björnbären får vi avvakta med tills vi har bestämt oss för vad vi vill göra med dem.

När vi kom hem visade ‘Vilma’ upp sig i rodnande solnedgångsfärger. Snart kan vi nog smaka hennes första tomat. Jag längtar!

När jag lämnade stugan för denna gång fick jag som bekant även lämna stora delar av min odling. Om man är borta från sin odling får man inte heller smaka på skörden – förutom om man har världens bästa mamma och odlingsvakt.

Tomater, morötter, rödbetor, chili, paprika, bondbönor och gul squash. Gissa hur glad jag blev? Totalt oväntat och så uppskattat efter en lång jobbdag.

Från och med idag är sommarlovet slut för eleverna också. Det är underbart roligt att få träffa dem och kunna påbörja undervisningen nästa vecka. Härligt! En skola utan elever känns livlös och tråkig tycker jag. Nu är ordningen snart återställd igen.

Jag är hemma igen! Stuglivet har som alltid varit underbart, men det är också skönt att komma hem igen.

Resan söderut gick som vanligt när jag åker ensam med tåg. När man åker tåg måste man packa saker ordentligt. Det går liksom inte att bara slänga in ett par stövlar eller en kruka med jord i bagaget. Mitt bagage har den här resan bestått av fyra kollin. En stor trunkliknande sak och de tre små väskorna på följande bild:

Vänd särskilt blicken mot tygkassen med en kartong i. Den ser inte mycket ut för världen, men i den gömmer sig något så underbart att jag nästan önskade att någon skulle stanna och fråga vad jag hade i den.

Tomattoppar och -tjuvar förstås! Jag klarade ju inte att slänga ”skräpet” på komposten när jag toppade plantorna i stugan. Istället packade jag in dem i vått hushållspapper och en hundbajspåse innan de placerades i kartongen. Tokigt? Tja, kanske. Onödigt? Tja, kanske det också. Vi får se om det hinner bli några plantor och tomater av dem innan säsongen är slut. Men man måste få prova lite!

Här står de nu, uppackade och satta i vatten under växtbelysningen. Det finns en avklippt chilistickling bland dem med. Nu får vi se om det kan bli någon höstodling av tomater här hemma. Om inte så var det ändå värt ett försök!

Växterna här hemma har också mycket spännande saker på gång. Det ska jag visa en annan dag – imorgon om jag kommer ihåg och hinner!

Varning för skryt – men jag måste få berätta om min hittills produktiva semesterdag. Ett tag nu har jag inte varit så himla på gång. Jag har gjort saker, som att gallra bland morötterna och sådär, men inte så mycket varje dag. Idag har det varit annat.

Klockan är nu 15.53 och hittills idag har jag:

• Plockat två små plastpåsar blåbär.
• Toppat tomaterna.
• Plockat bort blommor och alldeles för små frukter på chili- och paprikaplantorna.
• Satt om mina mattrambäbisar.
• Rivit lite ogräs.
• Klippt blommor från ringblomma och kamomill och lagt på tork.
• Skördat nässelfrön i en papperspåse.
• Tömt såddkrukor där fröna vägrade att gro redan i början av sommaren.
• Plockat gurkörtsblommor och lagt i vatten och gjort istärningar.
• Räknat ut recept till en minisats inlagda chilis.
• Tittat på den första rodnande tomaten och försökt avgöra om det är dags att smaka eller om jag ska vänta lite till.

Det jag har kvar att göra är att diska ur ett par hinkar och om eventuellt plocka ännu mer blåbär. Jag tycker inte det är roligt att plocka blåbär, men däremot tycker jag det är väldigt trevligt att ha blåbär i frysen. Så då är det bara att plocka. Här finns det mängder av blåbär i år. Och med en podd i öronen går det rätt bra.

Det gjorde ont i hjärtat att toppa tomaterna. Jag gjorde det för att ge dem mer kraft till att mogna fram de frukter som är på gång istället för att fortsätta växa på höjden. Ändå kändes det hemskt. Det enda sättet jag kunde förmå mig till att fortsätta var detta:

Jag sparade allt vettigt jag klippte bort (både toppar och några tjuvar) i vatten. Det kanske är sent att börja ta sticklingar nu, det kanske inte blir något alls av det – men oavsett vad som blir (eller inte) så har jag i varje fall gjort ett försök. Jag satte i en chili med, varför inte? Klarar den sig så klarar den sig.

Nu planerar jag en välförtjänt paus med bok och lite att dricka. Måste vila ryggen och hjärnan innan jag kan fortsätta plocka blåbär. Jag hoppas att ni har en lika trevlig dag som jag har!

Solen gassar på ordentligt idag. Jag håller mig i skuggan på en strategiskt vald plats – så nära tomaterna det går.

Där i stolen som knappt syns ligger jag och läser. Jag har det riktigt härligt. Dels håller jag tomaterna sällskap, och dels njuter jag av att de första chilifrukterna håller på att rodna.

Vilka skiftningar! Värmen får det mesta att växa så det knakar och nästan spricker i fogarna. Det är så roligt att se!

Idag har vi haft en förhållandevis fin dag. Solen har lyst men tyvärr har det varit rätt blåsigt. Det vill sig inte riktigt med det där ordentliga sommarvädret tycker jag. Men men, det är inget att göra åt. Man får göra det bästa man kan och vara glad ändå.

Mina två okraplantor och den adopterade aubergineplantan har dock hälsat att de tycker det är lite för ruggigt och kallt åt dem. Idag långtidslånade jag ett fönster till ett provisoriskt litet hus åt dem. Jag är nöjd! Hittills verkar de tycka att det är dugligt. Jag väntar med spänning på de första okrablommorna. Den större av de två plantorna, av sorten ‘Clemson spineless’ har visat små blomanlag ett tag nu. Jag hoppas verkligen att den extra värmen och skyddet i miniväxthuset ska göra susen.

Idag har det som sagt ändå varit hyfsat fint. Rätt soligt och i lä till och med varmt. I lä står mina tomatplantor, och jag är helt övertygad om att tomatbebisarna har växt bara idag. På bilden är det ‘Brandywine black’ som får visa upp sig. För bara några dagar sedan var de där så små att de knappt syntes alls. Inte är de ensamma heller – jag tror att jag räknade till sju bebisar bara på Brandywineplantan. Och den blommar fortfarande friskt!

Det är lite segt för växterna här ute i havet. Även en sommar med vanligt väder är det svalare och lite tuffare för plantorna här. Därför är det inte konstigt att det fortfarande är ett bra tag tills jag kan smaka mina egna tomater. Jag får påminna mig om det hela tiden när jag ser i odlingsgrupper att folk redan har fått mogna tomater. Det är också ett perfekt tillfälle att träna på det där med tålamod…

Squashen är också snart redo att blomma. Den är också lite sen, delvis på grund av att den första plantan som kom upp dog och jag fick börja om. Denna planta har bott utomhus i kruka i hela sitt liv. Perfekt när man odlar i lägenhet!

Annars läser jag mest och försöker låta telefonen vila så mycket som möjligt. Det går sådär – det är svårt att koppla ner! Jag gör i varje fall mitt bästa, och mer än så är svårt att göra.