En växande känsla av självaktning
När jag ska bedöma texter gör jag det helst hemma. Där kan jag breda ut mig och blir inte störd av elever som vill ha hjälp med något. Extra bra blir det när arbetsplatsen hemma för första gången i år ser ut såhär:
Jag vet att det inte ser mycket ut för världen, men vår lilla trapp är en utmärkt plats att sitta med en kopp te på. Även gullvivekrukan fick följa med ut i friska luften och solskenet.
Nu har jag inte tid att skriva mer, texterna kallar. Hoppas er eftermiddag är lika fin som min!
När det är mycket att tänka på i övrigt är det väldigt skönt att bestämma sig för att ta hand om plantorna.
Mungbönorna som blivit långa och rangliga som tonårspojkar fick flytta ihop i en större kruka. De slokar lite just nu, det syns på bilden också, men jag hoppas de tar igen sig snart.
Brandywine-tomaten fick sig tyvärr en rejäl smäll av snärtande gummiband. Den som jag är så rädd om! Även där hoppas jag att det skadade bladet inte ska betyda slutet på min bifftomatsodling, utan att Brandywine ska kunna repa sig och sätta ut nya blad nu när jag fyllt på med mer jord.
Gul fick också flytta till ett nervikt mjölkpaket. Denna planta är lite äldre än Brandywine, och därför lite kraftigare och lättare att hantera. Plus att det inte fanns några snärtande gummiband där.
Moroten då? Den har jag räddat undan biogaspåsen! Jag såg någon någonstans (fråga mig inte var eller vem) som hade satt ner en avskuren morotstopp i vatten och fått blast. Fräsigt, tyckte jag och började direkt fundera på om det vore möjligt att få den att blomma och därmed kanske kunna spara frön… I vatten har den stått, tillsammans med några andra. Det var dock bara denna som blev såpass kraftig att jag tyckte den var värd att spara. Vattnet i fatet började bli lite simmigt och äckligt, så nu passade jag på att sätta ner den i lite jord istället. Kommer det fungera? Ingen aning. Men det är värt ett försök!
Det är inte bara plantorna som mår bra av att få flytta om. Jag får vila på ett annat sätt när jag går ner i källaren med mina telningar och får greja med jord och sticklingar. Helst lyssnar jag på en odlingspodd samtidigt, även om jag ofta börjar fundera på annat. Det är som att även min själ eller mitt välmående får omplantering och ny näringsrik jord samtidigt som plantorna får det. Oavsett tycker jag om det. Det blir lite av en paus i vardagstankarna. En liten stund till att andas och ta hand om något annat än mig själv och mina egna tankar. Och det är mycket uppskattat!
Det är något visst med lördagar. Det är den dag då vi sover lite extra länge här i lägenheten. Till frukost blir det så gott som alltid bananpannkakor på lördagar, så långfrukost finns alltid på schemat. Oftast hittar vi på något trevligt på lördagar också. Så även idag!
Jag har velat gå till biblioteket ett tag och kika på deras lilla fröbibliotek som skulle finnas enligt hemsidan. Flera dagar har jag varit på väg dit efter jobbet, men av olika anledningar inte kommit iväg. En anledning till att jag tvekat har också varit att jag varit orolig för att jag skulle gå därifrån med massor av fröer utan att ha möjlighet att så dem. Därför hade jag helst velat ha mitt förnuft (alltså min sambo) med mig. Därför föreslog jag att vi skulle ta en promenad dit idag.
Vi bor ungefär 6-7 km utanför stadskärnan, så det blev en ordentlig promenad. Med det fina vädret och goda sällskapet var det dock inga problem. Bara mysigt! Det pratades bland annat odling, husdrömmar och den kommande Floridaresan. I Gamla Linköping stannade vi till och kikade in i växthuset som finns där. Så himla fint! Det vore underbart med ett växthus… Men lite svårt så länge vi bor i lägenhet utan balkong eller uteplats. En dag!
Innan vi kom fram till bibblan åt vi lunch på Berget, ett supermysigt litet ställe mitt i stan. När vi varit där innan har det varit väldigt mycket folk, men idag var det lugnare. Sittplatser fanns och vi fick sitta helt ifred.
Sedan var det äntligen dags för biblioteket!
Titta så sött! Ett litet växthus fullt med fröer! Dessutom fanns både gästbok, önskemålsbok och en pärm med information om de sorter som funnits från börja. I en liten plastbytta fanns också plats att lämna in sina egna bidrag till fröbiblioteket. Det fanns flera sorter som jag blev ordentligt sugen på, men jag höll fingrarna i styr och lät bli. Min plan är nu istället att lämna in extra fröer till fröbibblan i höst och inte låna själv förrän nästa vår – förutsatt att odlingsintresset inte bara är en tillfällig feber.
Väl hemkomna tittade vi till plantorna (förstås). Jag vågar nästan inte skriva det, men det ser ut som att Rosellatomaten äntligen är på gång! En liten, liten grön krok syntes ur jorden, så kanske är det snart dags att välkomna tomatplanta nummer tre. Bondbönan tittar också snart upp på allvar, upptäckte jag igår kväll sedan jag råkat peta lite i jorden. Jag avvaktar med bilder tills de är så stora att de faktiskt syns. Och tills jag vågar tro på att de faktiskt kommer upp.
Nu när vi är hemma igen blir det nog inte så många knop resten av dagen. Jag ska sätta mig och bedöma några elevarbeten, tänkte jag. Tycker det är skönt att göra det här hemma där jag får bre ut mig och kan arbeta hyfsat ostört. Dessutom blir det roligare pauser här, när jag kan titta till plantorna och klappa katt mellan texterna.
Sammanfattningsvis kan man säga att jag har en riktigt bra lördag! Jag hoppas verkligen att detsamma gäller för dig!
Jag inser att jag bloggar väldigt dåligt under veckorna. Det är på helgen som jag har tid, lust och framförallt ork att sätta mig och få ner ord på skärmen. Men det är okej. Det får vara så.
Den här arbetsveckan har känts kort. Kort och superintensiv. Massor att göra och ta tag i och alldeles för lite tid att göra det på. Migrän flera dagar, men på hyfsat hanterbar nivå. Det blir så ibland, och det har ändå fungerat. Inget har blivit helt bortglömt, vad jag vet (vilket i och för sig inte säger så mycket eftersom jag ändå inte skulle veta om ifall jag glömt bort något). Det rullar på, helt enkelt.
I växthyllan har det knappt hänt någonting sedan sist. Ingenting har växt, typ. Eller jo, klart det har, men inte så det syns riktigt. Mungbönorna börjar snart skaffa sig fler blad ser det ut som. Brandywine verkar ha stannat i växten. Likaså Gul och brysselkålen. Jag tror nog att det är jag som är lite blind. Klart som sjutton de växer, allihopa, bara inte lika rasande snabbt som i början. Fortfarande syns inte en tillstymmelse till vare sig bondböna, Rosellatomat eller gullviva, men jag ger inte upp än. Långt ifrån. Jag passar på att öva på mitt tålamod istället.
Jag inser också att bloggen som inte skulle ha något särskilt tema allt mer genomsyras av odlingen och det intresset. Inte så konstigt, i och för sig, eftersom det är bland det roligaste jag vet just nu. Jag lyssnar på odlingspodd på väg till och från jobbet och funderar nästan hela tiden på nästa steg och hur jag ska kunna lära mig mer. Det är också svårt att sitta i vardagsrummet och skriva utan att nämna alla plantor som står i växthyllan och i fönstren och på filtkorgen… I alla fall denna säsong är odlingen en del av mitt liv, och en rätt stor del därav. Nu i mars har jag knappt läst någonting, förutom på jobbet eller om odling. Det är okej. Det måste inte hända saker på alla fronter jämt.
Och på min front kommer det inte hända det minsta ikväll. Jag ska parkera i soffan med Youtube eller någon playtjänst på teven, dricka te och äta något gott. Kanske att jag får med mig sambon och katten på den planen.
Annars reder sig en bra tant själv.
Glad lördag! Idag är det grått och mulet här, under förmiddagen kom det till och med lite snö som sedan övergick i småregn. Tyvärr inget direkt promenadväder alltså. Däremot är det perfekt väder för att sitta hemma och gå igenom handledarutbildningen inför att få ta emot lärarstudenter. Det är också en perfekt dag för att åka ut till köpcentret och införskaffa fler krukor…
Jag har alltid tyckt om trädgårds- eller blomsterbutiker. Någonting med doften och miljön där inne är så trevlig och lugnande på något sätt. Idag var dock första gången jag besökte en renodlad trädgårdsbutik sedan jag började med odlingen. Krukor och annat har tidigare köpts på andra ställen, som byggvaruhus till exempel. Det var mycket roligare att handla på ett ställe helt avsett för trädgårdsprodukter. Informationen om krukorna var mycket tydligare, vilket jag som nybörjare uppskattar ofantligt. Dessutom mycket prisvärt – särskilt det kampanjerbjudande som fanns på de blivande tomatkrukorna! Det lär bli fler besök där framöver…
För att ha något att sysselsätta händerna med under handledarutbildningen och därmed undvika att bli rastlös passade jag på att vika några fröpåsar. Sambon, han som vi kan kalla för Anton, visade mig igår kväll hur enkelt det var. Han har i sin tur lärt sig av böcker och Youtube, tror jag. Med färgade papper som bas blir det superfint! Det blir också riktigt snyggt att skriva all info om fröerna på påsen på maskin.
Idag är också en perfekt dag att peta ner nästa frösort i jord. Nu är det bondbönans tur att sättas igång! I växthyllan pyr och exploderar det av växtkraft just nu. Brandywinetomaten sträcker ordentligt på sig, Gul verkar trivas såhär långt, mungbönorna riktigt skenar iväg i höjd, den omplanerade sellerin trycker ur sig fler blad och brysselkålen gör likadant. Det är den där envisa lilla Rosella-tomaten jag väntar på. Den har fortfarande inte grott. Jag börjar tappa hoppet, men har bestämt mig för att vänta hela den specificerade grotiden ut innan jag sår om. Vi får se, kanske hinner hon ännu överraska mig med en liten grodd!
Nej, nu måste jag resa på mig och fortsätta med dagen. Det ska lagas sen lunch tillsammans med Anton och sedan ska jag ta mig an sista delen i handledarutbildningen innan jag beger mig ner till såstationen i källaren.
Jag hoppas att din lördag är lika trevlig som min!
För ett par dagar sedan skrev jag ett hyfsat långt inlägg om saker jag längtar efter och ser fram emot. Efter att jag publicerat det har det legat och gnagt något i bakhuvudet på mig. Det handlar om det där med att längta till framtiden eller njuta av nuet. Måste man verkligen välja?
Jag längtar till en massa saker, som det förra inlägget på detta tema visade. Betyder det att jag inte njuter av nuet? Eller att jag är inkapabel att njuta av det som finns här och nu?
Nej, det betyder det inte. Och nej, man måste inte välja. Det är utan tvekan möjligt att göra både och. Jag gör det hela tiden. Jag tycker om att ha saker att längta till, men det betyder verkligen inte att jag inte uppskattar mitt nu. Klart jag gör det! Varför skulle jag inte? Jag har ett skitbra nu! Men jag har också sjukt roliga saker att se fram emot – så varför skulle jag inte få längta också?
Det går att göra både och. Det betyder inte att det inte går att bara göra det ena. Jag tror att det finns mängder av människor som – tyvärr – bara går och längtar efter något annat. Jag anar också att det finns ett gäng personer som bara njuter av nuet och inte alls tänker på framtiden. För mig är inget av det ett alternativ. Jag vill, och behöver, få göra båda. Så länge det fungerar för mig planerar jag att fortsätta med det.
Ikväll tänker jag njuta av en ledig kväll. Denna vecka har rusat förbi. Så mycket att göra och så lite tid att hinna göra det på. Så ikväll tänker jag vara ledig. Titta på odlingsvideos på Youtube, typ. Det blir inte många knop, men det blir bra ändå. För mitt nu är lika bra som allt det jag längtar efter. Bara på ett lite annat sätt.
Trevlig fredag!
Igår passade jag och sambon på att ge oss ut på promenad i det kyliga solljuset. Vi bor nära ett elljusspår, så dit begav vi oss. Det blev en hyfsad promenad ändå, någonstans mellan fem och sju kilometer tror jag vi landade på. För det mesta höll vi oss i skogen – supermysigt! Skogen runt femkilometersslingan är fantastiskt vacker tycker jag. Vi hittade dessutom en ny stig rätt in i skogen. Nu planeras det redan för skogspicknicks med fältfloran i högsta hugg!
Varje gång vi är ute och går pratar vi massor, om allt och ingenting. Just igår var det många tankar och ämnen som snurrade kring odlingen, förstås, och allt vad vi såg fram emot och längtade till. Allt fick marinera lite i bakhuvudet och idag har det bara bubblat i mig av inspiration och lust att dela med mig av en del av det som jag längtar efter när det gäller just odlingen.
Att få se det växa
Detta händer i och för sig redan nu. Groddarna och plantbebisarna sträcker på sig mer för varje dag. Jag längtar efter att se plantorna växa och bli ännu större. Få se bladen, blommorna, första fruktämnet… Det ska bli så roligt att få följa med hela vägen från frö till planta och till sist skörd. Om vi nu kommer så långt. Det är också en del i det hela, att få se om det ens blir något.
Att få ta hand om
Jag längtar efter det där med att sköta om också. Avhärda. Knipsa bort dåliga blad. Tjuva tomatplantor och tukta djungelgurkor. Spraya bort bladlöss eller nypa larver och ägg. Stoppa ner fingret i jorden och kolla fuktighetsgrad. Vattna och gödsla. Allt sådant längtar jag också till, även om jag vet att det kommer bli en massa jobb.
Att få tillaga
Jag tycker om att laga mat. Bara tanken på att kunna laga till tomatsås på egna, hemodlade tomater gör mig alldeles lycklig i själen. Tänk, om det vill sig väl, och jag kan göra zucchinilasagne på nästan bara hemproducerade råvaror? Jag vågar inte hoppas på att nå dit redan i år, men kanske någon gång i framtiden…
Att få lagra
Tänk att en blaskig vinterdag få öppna skafferiet eller matkällarförrådet och se allt som vi förädlat och lagrat i små burkar. Vilken skatt!
Att få lära mig
Jag är helt och hållet grön (det där var med flit) på det här med odling. Jag kan egentligen ingenting. Ja, jag har läst på en massa – men detta är fortfarande en helt ny värld för mig. Det är lite läskigt att prova på nya saker och det där med learning by doing. Framförallt att veta att jag måste misslyckas för att lära mig. Jag tycker inte om att misslyckas. Därför behöver jag öva på det. Och konstigt nog ser jag fram emot det också.
Just nu längtar jag dock allra ivrigast efter att få se små tomatgroddar. De har ännu inte visat sig – inte så konstigt med tanke på att jag sådde dem i lördags. Jag tycker ändå att det är mysigt att ha något att längta efter och se fram emot. Det gör livet ännu lite härligare, tycker jag!
God morgon! Jag vet, en del kallar denna tid för förmiddag, men jag tar mig rätten att kalla det morgon. Särskilt eftersom det är lördag. Här är det redan full fart, kaffet puttrar på spisen och tvättmaskinen är matad med första omgången. Det blir en aktiv myslördag idag, hoppas jag. Det är välbehövligt nu. Veckan har varit lång, om än rolig.
Här i växthyllan spirar det och gror. Brysselkålen som först stack upp huvudet i torsdags har fått kompisar. Nu är de tre som trängs i ricottaburken. Jag som petade ner tre frön för att i alla fall kunna hoppas på en eller två plantor.
De är redan alldeles lilaaktiga i färgen. Jag är så spänd på att få se dessa små groddar växa och bli stora plantor. Och förstås på att få smaka sin egenodlade brysselkål till hösten/vintern… Nej, jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag är bara så glad att jag ändrade min odlingsplan och fick peta ner dessa småttingar i jorden!
Även kanelbasilikan skjuter upp groddar som besatt. Här vet jag inte riktigt hur många frön jag sådde, så det är svårt att räkna på andel som kommit upp eller så. Det verkar än så länge vara ett område i krukan som är extra fördelaktigt för de små. Eller så låg fröna grundare i jorden där. När det gäller basilikan tyckte jag att jag var så smart som inte snålade med fröna. Anton sådde ju också ett gäng basilikafrön och fick bara två som grodde. Resultatet av min smarta tanke ser ni på bilden ovan.
Denna soliga och vackert hoppfulla lördagsmorgon tänkte jag också passa på att visa hur det ser ut i odlingshyllan just nu. Det börjar bli trångt, och eftersom jag planerat att så mina tomatfrön idag lär det bli omflyttningar snart. Men just idag, just nu, ser det ut såhär:
Detta är den övre hyllan. Inte taket, utan bara den övre av de två där vi har småplantor. Den övre av de två där vi har belysning. Den undre ser ut såhär:
Jag är hittills väldigt nöjd med vår växtbelysning. Eller ja, egentligen är det inte växtbelysning utan bänkbelysning. Men den verkar fungera riktigt bra. Den ger mycket ljus och är inte för skrymmande. Vi har dessutom satt upp hemmaklistrade reflektorer av kartong och aluminiumfolie in mot själva vardagsrummet – dels för att slippa bli bländade och dels för att ge plantorna ännu större del av ljuset.
Idag ska jag också titta till Rabarbara. Vi har haft några minusgrader under ett par dagar nu, och jag vill se hur hon har klarat det. Jag fyllde på hennes barrtäcke innan minusgraderna kom, så förhoppningsvis har det gått bra.
Nu är det hög tid att dricka kaffe och starta igång lördagen på riktigt. Jag har en hel del att pyssla med idag. Den långa veckan ska smältas och avslutas. Det ska nog kunna bli en riktigt trevlig lördag det här.
Så var arbetsveckan slut och helgen tar vid. Skönt, tycker jag. Vi har inga speciella planer i helgen utan det blir mest att ta det lugnt och fixa lite hemma.
Den nya växtbelysningen dök upp i förrgår! Bänkbelysning (tror jag), i lagom längd och vad som verkar vara bra styrka hittills. Anton snodde ihop skärmar av kartongen ljuslisterna kom i och skärmade av både framför och bakom. Det är för att få ljuset att hamna rätt, rakt ner på plantorna. Planen är att täcka insidan med aluminiumfolie för att reflektera ännu mer ljus åt rätt håll.
Precis nu när jag sitter och tittar på belysningen i hyllan börjar jag fundera på om det är värt att sätta belysning även på den nedersta hyllan för att få mer plats till plantor. Jag får mäta och konferera med Anton. Det är ändå han som sköter det tekniska.
En del av chiliplantorna börjar också bli så stora att de slår huvudet i taket på miniväxthuset. Det börjar nog bli dags för dem att flytta ut ur det nu. Det känns som något lämpligt att pyssla med i helgen. Sellerisarna är fortfarande så pyttiga och veka att de söker massor av ljus. Jag vände på deras smörbytta när jag kom hem efter jobbet för att undvika att de blir alldeles sneda. Kanske får sänka belysningen lite närmare miniväxthuset, om det går…
Nej, nu måste jag nog ta och resa mig. Jag ska dricka upp mitt te (grönt med lakrits och mynta – jättegott!) och sedan ta reda på vad som ska handlas och fixa det. Tänkte också passa på att fylla på mer barr som isolering åt Rabarbara, nu när minusgraderna kommer tillbaka. Jag vill verkligen inte att hon kolavippar nu!
Jag hoppas ni alla får en trevlig helg!
Idag känner jag mig inte som en tant, snarare som ett barn på julaftonskvällen. Det är väl i och för sig svårt att känna på något annat sätt när det efterlängtade bokreapaketet har anlänt!
Vanligtvis skulle jag förstås gått på den fysiska bokrean och köpt mina böcker. Det är så jag brukar göra. Jag älskar bokrean! Den här gången vågade jag dock inte riskera att bli utan böcker. Dessa två, Skillnadens trädgård och Skillnadens skörd – båda av superhärliga Sara Bäckmo – har stått på min önskelista så fort jag fick reda på att de fanns. Jag har dreglat över dem både i fysisk butik och på nätet. När de nu var på rea kunde jag inte låta bli längre.
Vad har hänt i odlingen idag? Något ganska spännande: en del av läkevänderötterna har börjat få karaktärsblad! De är fortfarande jättesmå och ser väldigt sköra ut, men ack, så vackra. Lyckades inte få någon bra bild på dem idag, jag får försöka igen när de blivit lite större.
I kväll tänkte jag fortsätta känna mig som ett lyckligt barn och djupdyka ner i mina nya böcker. Kanske att jag hänger lite på Tradera också… Jag hoppas att ni också har en fin kväll!
Tantfrö 