En av mina favoritplatser i världen är min familjs stuga på en ö i Enångers skärgård. Nog är jag lite partisk, men det här stället kvalar lätt in på vilken smultronställelista som helst.
Utsikt från ena köksfönstret i storstugan. Vädret är inte riktigt med oss idag. Det både regnar och är rätt kallt, och ikväll ryktas det om kulingvarning. Ändå är jag så glad över att vara här!
Med regn och gråmulet har det inte varit någon bra dag för att greja utomhus. Ingen rensning av rabatter och sådant, med andra ord. Istället ägnade jag mig åt att klä insidan av trälådan som hittades i flytten med markduk. Det blev riktigt bra, om jag får säga det själv!
Redo för jord och plantering bara vädret tillåter! Odlingslå’a, är namnet på denna blivande odlingsplats.
Denna etikett sitter på ena kortsidan av lådan. Tyvärr kommer den väl förmultna och trilla av med tiden, men jag tänker glädjas åt den så länge den finns till!
Jag hoppas att vädret blir bättre imorgon. Prognosen ser lovande ut, men man vet ju aldrig. Jag är så sugen på att ge mig ut och rensa, så och plantera!
Jag skäms inte för att erkänna att jag är något av en sjusovare. Att kliva upp tidigt på morgonen är inte min grej. Vanligtvis släpar jag mig ur sängen bara en halvtimme innan jag måste vara vid busshållplatsen. Idag är ett undantag. Klockan är nu halv sex, och jag har redan varit vaken en timme.
Modiga plantor som tillbringat sin första natt utomhus!
Det var katten som väckte mig. Alvar tyckte att det var dags för mat, och han gav sig inte förrän han fick det. Attackmys och kattskrik är hans taktik. Och tyvärr funkar den. Jag försökte somna om, men det var lönlöst. Så kring fem-snåret klev jag upp, startade kaffebryggaren och tittade till plantorna utomhus. De ser ut att ha klarat sin första natt i frihet jättebra! Det är en fantastiskt fin morgon här i Linköping, sval, doftande och glittrande av dagg.
Rädislådan fixar morgongodis
I natt har jag drömt om rädisor. Exakt vad vet jag inte, men jag vet att det handlade om rädisor och att jag vaknade med ett sug efter att få äta en. Hur underbart är det inte då att kunna gå ut till backen där de trängs och dra upp ett par rädisor, skölja av jorden och äta direkt? Den här gången kommer jag kunna dela dem med min gubbe när han vaknar. Jag var bara tvungen att äta en på en gång! (Sorry babe)
Om någon har missat det så är jag helt besatt av läkeväxter just nu. Så när jag hittade dessa på nätet kunde jag inte låta bli dem. Jag måste verkligen göra i ordning i bokhyllan snart och få ordning bland växtböckerna… Igår blev jag klar med Herbariet av Elin Unnes, så några tankar kring den kommer nog snart.
Nu ska jag fortsätta med mitt kaffe och vänta på att gubben min vaknar. Då delar vi på de återstående rädisorna!
Idag åkte mina nyinköpta friluftsbyxor på och jag och gubben min gav oss ut på äventyr på den östgötska landsbygden. Målet var Verklighetens gård, där Facebook låtit mig veta att det var vårmarknad idag.
Vet inte riktigt om det ses som goals eller supertöntigt att vi nu har samma modell på friluftsbyxor. Jag gillar det i alla fall!
Vårmarknaden var supermysig, trots det lätta regnet. En jättefin liten butik med flera saker som väckte habegär, framförallt tomatplantorna för min del. Som tur var hade jag gubben med mig som kunde säga stopp och påminna mig om att jag precis innan vi åkte sa att jag absolut inte skulle köpa fler tomatplantor. Det fanns även en liten loppis och flera små stånd med närproducerade produkter. Riktigt härligt var det!
Söta får i väntan på klippning.
Vad mer står på agendan idag? Tja, sockerärtan skulle behöva en omplantering. Daggkåpan likaså. Den senare har jag doppat i såpvatten en gång till, och det verkar hjälpa mot lusproblemet. Jag vågar inte utropa mig till segrare i bladluskriget, men det ser ut som att det är jag som leder. Det blir en skön söndagseftermiddag i hemmets lugna vrå i alla fall.
Det har varit tyst här på bloggen och på Facebooksidan ett tag. Ingen behöver oroa sig för mig – jag är okej. Min kropp har bara sagt ifrån. Jag är inte så bra på att lyssna på vad kroppen säger, men denna gång har jag inte haft något val. Nu är jag i varje fall på bättringsvägen och jobbet hägrar igen på måndag. Jag mår inte helt bra än, men snart kanske.
Så kom jag hem igen igår kväll! Flygresan hem kändes inte alls lika lång, förmodligen för att jag sov större delen av den. Hur är det att vara hemma igen? Jätteskönt. Florida var härligt, men inget är som hemma.
Tänk att de kan växa så mycket på bara en vecka!
Trots dygnsrytmsrubbning har jag varit rätt pigg idag. Mamma, som agerat katt- och plantvakt under min semester, hängde med mig ut till blomsterhandel och storvaruhus för att införskaffa lite krukor igen. Sedan väntade plantjobb för min del. Varför då? Jo, under den vecka jag varit borta har plantorna fullkomligt exploderat i höjdled. Jösses Amalia vad de hade växt! Rosellatomaterna hade helt klart växt ur sina mjölkpaket, så pass mycket att det inte ens var någon idé att köra uppvikningsmetoden. De fick istället helt enkelt flytta till sina stora krukor. Det fick den äldsta Brandywinetomaten och Gul också göra. Och så sådde jag lite till. Örter, den här gången.
Nyflyttade och jätteledsna tomater. Sedan bilden togs har de repat sig riktigt fint!
Nu är det helt galet fullt i vardagsrummet. Tomatkrukorna får inte plats vare sig i fönstret eller i odlingshyllan. Lösning på det finns ännu inte. Jag ska kika runt lite och se vad jag kan komma på för något. Förhoppningsvis går det snart att sätta ut dem längs husväggen. I veckan påbörjas avhärdning under jutevävstält i vilket fall!
Det har grott i vårsåddsbackarna också!
Men hur var Florida då? Det var fantastiskt på många sätt. Annat går inte att säga. Men idag orkar jag inte fundera över det så mycket. Jag jobbar på att landa lite istället, så kommer inlägget om Floridaresan som helhet en annan dag.
God morgon! Här i West Palm Beach är klockan strax efter åtta på morgonen. Det är också min sista hela dag här idag. Imorgon kväll kliver jag på planet och beger mig hemåt igen. Det kommer nog ett sammanfattande inlägg av hela resan när jag är tillbaka i hemmets lugna vrå och har fått smälta allt lite.
Som rubriken och bilden avslöjar står det regn på väderleksrapporten idag. Mina planer att hänga vid poolen igen har därmed grusats för förmiddagen i alla fall. Jag hoppas på att det klarnar upp senare. Fram till dess är jag fullständigt nöjd med att hänga på hotellrummet. Min kära sambo är som bekant iväg på dagarna, så jag kan passa på att göra precis vad jag vill tills han är färdig och vi hittar på något tillsammans. Vi får se vad som händer ikväll, vi pratade lite löst vid frukosten om att åka iväg till City Place och kika tillsammans. Jag har också kommit på att jag inte ätit glass en enda gång under tiden här. Det skulle jag vilja åtgärda!
Mjo, visst är det lite tråkigt med regn, men jag vet någon som är rätt glad att få vara inomhus och slippa solen. Min solbränna.
Innan någon får för sig att skälla på mig för att jag låtit bli att smörja in mig och varna för solens faror: jag vet att solen kan vara farlig. Och nej, jag lät inte bli att smörja in mig. Jag applicerade solskyddsfaktor enligt konstens alla regler och ändå ser jag idag ut som en rödfläckig koifisk. Solen har bränt mig ytterst fläckvis. Insidan av högerbenet har ett långt och argt fläckig streck från mitten på låret och nedåt. Knät är värst, som syns på bilden ovan har jag fått en solbränna i någon slags halvmåneform. Vänster axel, framförallt baksidan, är också rätt bränd. Och en fläck på högeraxeln. Jag vet inte om det var fel på solkrämen eller appliceringen, men på något vänster lyckades jag ändå bränna mig. Än gör det inte så ont – men jag misstänker att i varje fall mitt arga knä snart kommer göra det…
Har jag shoppat något än då? Mja, lite grann. Det som pengarna går åt till är främst mat, förstås. En del smått och gott har det ändå blivit. Jag väntar nog med att dela med mig av mina inköp tills jag kommer hem och får packa upp dem. Då har jag något att se fram emot hemma också!
Jag hoppas din dag är och förblir lika trevlig som min verkar bli!
Jag som vanligtvis är världens mest planerande människa hade egentligen bara en sak på min lista att göra under veckan i Flordia: besöka Mounts Botanical Garden. Idag blev det av!
Mounts ligger placerat mitt i den urbana djungeln, precis bredvid Palm Beach Airport. Detta gör att det från utsidan inte ser ut att vara något speciellt – men oj, vad skenet kan bedra! Så fort man kliver in efter att ha betalat inträde öppnas en helt ny och alldeles grön värld. För min del kändes det lite som att kliva över tröskeln till ett helt eget litet universum där ens vanliga bekymmer inte spelar någon roll. Området är indelat i olika trädgårdar med varsitt tema. Till exempel finns ”Garden of Tranquility” som ska inspirera till lugn, ”Garden of Extremes” som visar växter som tål extrem hetta och torka, ”Herb Garden of Wellbeing” med fokus på örter och blommor för välbefinnande, och ”Edible Garden”, det vill säga grönsaksträdgården. De två sistnämnda var de jag gillade bäst!
Garden of Tranquility.
Runt om trädgårdarna slingrar sig gångstigar som kantas av den ena fantastiska växten efter den andra. Lite överallt finns också bänkar utplacerade, perfekta att vila sig på innan man går vidare. Ett minus gällande bänkarna är dock att de ofta står väldigt nära växtligheten. Något annat som trivs nära växtligheten? Ödlor.
Den här lilla gynnaren var i och för sig ganska söt – men jag gillar fortfarande inte ödlor!
Något annat riktigt häftigt var en skulptur av vridna och flätade videgrenar; ”Cutting Corners”. Denna skulptur, skapad av Patrick Dougherty tillsammans med ett helt gäng volontärer, verkade vara ett temporärt inslag i trädgården. Jag säger verkade, för jag är inte helt säker.
”Cutting Corners” – alltihop byggt av konstfullt vridna och flätade videgrenar.
I ”Herb Garden of Wellbeing” fanns en massa roliga örter och växter som jag vill ha i min framtida trädgård. I ”Edible Garden” hittade jag inspiration till att odla ännu mer grönsaker. Där hittade jag också en del kusiner till de plantor jag själv har hemma i odlingshyllan, till exempel brysselkål. Det var riktigt roligt att få se hur mina plantor kan komma att se ut om några månader! Visst har jag sett bilder på dem redan, men att se dem i verkligheten var något helt annat. Brysselkålsplantan, till exempel, var mycket större än jag hade räknat med.
Brysselkål!
Vid så gott som alla växter sitter små skyltar med sortnamn och lite information om dem. Riktigt bra! Tyvärr tänkte jag inte på att fota dem, så vad det är för växter jag har fotograferat minns jag inte. En del skyltar var också lite svåra att läsa eftersom det satt ödlor på dem (dessa ödlor, de är överallt!).
Såhär kan en skylt se ut.
Jag lämnade Mounts Botanical Garden med massor av inspiration och med en fullmatad dag i ryggen. Jag rekommenderar verkligen att du åker dit om du befinner dig i krokarna! Hur lång tid du behöver där lär vara väldigt individuellt. Jag var där i drygt tre timmar, men då gick jag också tillbaka till flera av trädgårdarna flera gånger. Mounts var alltså det enda jag egentligen planerat att göra här under min semester, så jag hade förstås rätt så höga förväntningar. Jag blev inte det minsta besviken!
En hel rad med bebisananaser!
Det enda jag kanske skulle gjort annorlunda med mitt besök är att jag skulle åkt dit en dag när plantskolan var öppen. Å andra sidan, eftersom det var stängt kunde jag inte bli frestad att köpa något. Plantor får man så vitt jag förstår inte ta med sig över Atlanten.
Ikväll vet jag inte riktigt vad vi hittar på. Någonting måste vi äta till middag, men i varje fall jag är helt slut efter att ha promenerat runt i gassande solsken större delen av dagen. Så mycket mer än middag lär det inte bli. Det känns rätt skönt det med. Jag har ju ändå semester!
Eftersom min karl inte är här i Florida bara för att det är trevligt har han saker att göra på dagarna. Ställen han ska vara på och så vidare. Jag är istället här bara för att ha semester. Det innebär att jag får vara ensam på dagarna och själv se till att jag har något att göra. Inte för att jag är så svår att underhålla, mig kan man sätta i ett hörn med en bok och något att dricka så är jag nöjd. Jag är inte heller särskilt äventyrlig av mig, så det där med att ge mig ut själv på stan eller så brukar inte vara min grej. Men, ingen regel utan undantag – och idag har jag gjort ett ordentligt undantag.
Jag gillar inte att gå omkring själv på okända ställen. Stryk det där. Jag avskyr att gå omkring själv på okända ställen. Jag är rädd för att gå vilse eller på annat sätt göra bort mig. Idag har jag utmanat den rädslan och navigerat helt själv (till fots). Valet stod mellan den botaniska trädgården (det enda på min att göra-lista denna vecka) eller att gå till ett shoppingområde. SMHI sa regn idag och sol imorgon, så jag skjuter på botaniska trädgården till imorgon. Inte för att det har regnat så mycket idag, men ändå.
En sådär lagom kul skylt att se när man går på trottoaren precis bredvid sjön. Inga alligatorer syntes dock till!
Efter att ha korsat diverse vägar med andan i halsen, blivit skrämd halv från vettet av ödlor i diverse otäcka storlekar och precis lyckats förstå hur övergångsställena här fungerar kom jag fram till City Place, som det heter. Det tog en bra stund att komma dit, närmare en timme skulle jag gissa på eftersom jag gick en extra sväng i början då jag inte riktigt vågade korsa den stora vägen. Vad gör man då när man kommer fram till det shoppingmecka man haft som mål?
Tja, i mitt fall sätter man sig vid en fontän och kommer på att man nog inte var så sugen på att shoppa ändå. Jag kikade in i en butik på vägen, och sedan knallade jag helt enkelt hem igen.
Hem tog jag en annan väg och passade på att titta på urgulliga små hus med supermysiga trädgårdar. Tyvärr har jag inga bilder på dessa, eftersom det kändes lite olustigt att fotografera någons hus och trädgård utan lov. Hem fick jag också klara mig utan gps, eftersom det tydligen inte gick att få hjälp med vägbeskrivning utan internet. Men det gick bra det med. Nu väntar lunch bara jag blir hungrig och sedan poolhäng. Då ska jag göra det jag gör bäst – sitta med en bok och något att dricka och vara helt nöjd med det.
Dagens lärdom: En blinkande röd hand på övergångsstället betyder inte ”stopp”. Bara ”gå inte om du inte redan har börjat”.
Vad gör en tant när det där med att vara gräsänka blir alldeles för tråkigt? Hon följer efter sin karl utomsocknes.
Skämt åsido, redan från början var det planerat att jag skulle komma efter så fort jag fick påsklov. Jag menar, vem tackar nej till en resa till Florida? Just därför kommer inläggen denna vecka dyka upp på underliga tider, på grund av tidsskillnaden.
Vad gör man då som tant i Florida? Idag har det varit söndag, så karln min har varit ledig och kunnat hänga med mig hela dagen. Vi tog med oss en kompis och drog iväg till Grassy Waters Preserve och försökte få span på alligatorer. Mission successful.
Titta, en så söt alligatorbebis! Karln min döpte honom (?) raskt till Greg.
Grassy Waters bjöd inte bara på alligatorbebishäng, utan även på en naturupplevelse vitt skild från de jag tidigare varit med om. Först gick vi den runda som kallades Boardwalk – egentligen en trätrottoar genom landskapet som man kunde gå på och på samma gång befinna sig nära och på behörigt avstånd från naturen. Växtligheten omkring oss påminde om något från dinosauriernas tid – palmer, vass och träskliknande våtmark överallt. Helt fantastiskt! Nu och då regnade det lite, men i Floridavärmen gjorde det inte så mycket. Varmt regn har aldrig stört mig.
Det gäller att vara fokuserad när man ska ta bilder på naturen. Foto: Han som jag kallar Anton
Under den första promenaden stannade vi till i någon slags utställningshus/naturcenter, och där berättade en kvinna att bara en liten bit bort låg en annan runda man kunde gå – Eagle trail runt ”Alligator lake”. Eftersom vi inte såg någon mer alligator på den första rundan bestämde vi oss för att åka dit. Där fanns dock ingen trätrottoar som på bilden ovan. Istället var det en på sina ställen smal stig som skar rakt igenom alligatorland. Här och där syntes det tydligt var alligatorerna brukade korsa stigen. Inom fem minuter efter att vi kommit fram fick vi syn på två vuxna alligatorer som simmade i sjön som stigen gick runt. Tyvärr har jag inga bilder på dem eftersom de var lite för långt bort. Men de var där. Även är föll regnet en stund, ännu häftigare. Så ordentligt att min kamera fick spel och jag blev dyngsur. Hur det kom sig att jag blev blötast av alla tre i sällskapet vet jag inte, men så blev det i alla fall.
Ungefär såhär såg stigen runt ”Alligator lake” ut. På de flesta ställen var skogen ännu tätare,
Första dygnet i Florida har varit bättre än jag förväntade mig. Förutom alligatorturen har vi hunnit med att äta god mat och hänga vid poolen. Vad morgondagen har att erbjuda vet jag inte. Jag blir ensam under dagen eftersom karln min är upptagen med det han for hit för att göra. Men det är lugnt. Om vädret är bra kanske jag tar en (ordentlig) promenad bort till den botaniska trädgården. Annars får vi se. Jag lär nog hitta något att göra!
Uppdateringen under min vecka här kanske blir något sporadisk. De inlägg som väl dyker upp riskerar också att laddas upp på väldigt konstiga tider. Det är inget du som läsare behöver tänka på, egentligen. Det är bara tidsskillnaden som spökar. Dessutom har jag ju semester.
Tantfrö 