En av mina favoritplatser i världen är min familjs stuga på en ö i Enångers skärgård. Nog är jag lite partisk, men det här stället kvalar lätt in på vilken smultronställelista som helst.
Utsikt från ena köksfönstret i storstugan. Vädret är inte riktigt med oss idag. Det både regnar och är rätt kallt, och ikväll ryktas det om kulingvarning. Ändå är jag så glad över att vara här!
Med regn och gråmulet har det inte varit någon bra dag för att greja utomhus. Ingen rensning av rabatter och sådant, med andra ord. Istället ägnade jag mig åt att klä insidan av trälådan som hittades i flytten med markduk. Det blev riktigt bra, om jag får säga det själv!
Redo för jord och plantering bara vädret tillåter! Odlingslå’a, är namnet på denna blivande odlingsplats.
Denna etikett sitter på ena kortsidan av lådan. Tyvärr kommer den väl förmultna och trilla av med tiden, men jag tänker glädjas åt den så länge den finns till!
Jag hoppas att vädret blir bättre imorgon. Prognosen ser lovande ut, men man vet ju aldrig. Jag är så sugen på att ge mig ut och rensa, så och plantera!
Sent jobb i går kväll och därmed ledigt idag – som gjort för roadtrip! Sambon, jag och katten packade in oss i bilen och for upp till mina föräldrar över långhelgen. Bilen skulle egentligen också fyllas med växter, men eftersom tomaterna redan åkt i förväg med pappa så hade vi rätt gott om plats. Eller som jag ser det – bevis på att vi hade kunnat så ännu mer.
Brysselkål och ett litet drivhus med kamomill, solhatt och de två okrabebisarna som jag inte vågade lämna hemma.
En lång bilfärd senare (jag sov en bra bit av vägen) var vi framme. Efter att ha hälsat på alla och sådär kom jag på att jag skulle ta en liten promenad och se om jag kunde få tag på trädgårdshandskar med klor som jag sett i reklamblad för ett tag sen. Ja, jag hittade sådana.
Ja, jag hittade också annat. Ja, jag köpte också annat.
Två stora (och superfina) krukor med fat, ett miniminidrivhus, handskar med och utan klor, bomullssnöre, en hålgörargrej (dibber, eller något) och fyra fröpåsar. Lite fler saker blev det, men det här var det odlingsrelaterade.
Idag är alltså inte heller den dag jag slutar köpa vare sig fröer eller odlingsgrejer. Till mitt försvar ska sägas att jag inte borde släppas iväg på egen hand. Dessutom köpte jag inte allt som jag blev sugen på. Så, all in all tycker jag ändå att jag skötte mig hyfsat.
Idag blåser det. Oj, oj, vad det blåser. Och vi som ställt ut alla chilis, paprikor och de stora tomaterna dygnet runt – utan vindskydd!
Ut for vi. Sambon, han som vi kan kalla Anton, trollade fram någon slags vindfångare med hjälp av juteväven som tidigare fick tjäna som solskydd. Det blev riktigt snyggt, även om det inte verkar hjälpa helt mot vinden. Jag hjälpte också till – jag fixade fram nya, högre stödpinnar åt tomaterna som växt ur sina gamla.
Såhär snyggt blev vindskyddet som vi slängde ihop. Gubben min gömmer sig under trappen.
Tittade till balkonglådan med läkeväxter också. Det som ska vara malva växer riktigt fint! Även i de delar där jag sådde järnört och humlesuga växer det, men frågan är om det inte är ogräsfrön som kommit upp… När de blir större får vi se. När de nu inte grott på flera månader (vilket enligt fröpåsen är normalt) och sedan exploderar i antal – då blir jag lite misstänksam… Men någonting växer i alla fall!
Det som ska föreställa läkemalva närmast kameran och fram till den första vita etiketten.
Jag tröstar mig med att blåsten i alla fall gör plantorna härdigare och starkare – förutsatt att de inte går sönder. En av Rosellatomaterna blåste sönder för några dagar sedan. Som tur var hade jag halshuggit syskonet och satt toppen i vatten, så jag hade en ny planta att stoppa ner i krukan. Nu slokar den och tycker livet är pest och pina. Men den repar sig nog. De verkar ha en förmåga att göra det, tomaterna.
I morse kunde vi också skörda de första sockerärterna! En var vågade vi ta, och supergoda och krispiga var de. Jag ser redan fram emot att få skörda fler. Det syns också blomknoppar i några av tomatplantorna. Dessutom har de smygsådda okrafröna (‘Clemson Spineless’ och ‘Burgundy’) börjat kika upp. Jag har inte skrivit om dem innan då jag testade hur lång tid det skulle ta för min sambo att upptäcka dem. Inte riktigt snällt av mig dock, jag ställde dem tillsammans med solhattarna och kamomillerna så det var inte konstigt att han inte misstänkte något. Sorry, hjärtat!
”Vad är det här för liten en?” frågade sambon och försökte läsa den utsmetade skylten. ”Står det okra?”
Förmodligen är jag alldeles för sent ute med okrafröna, men det struntar jag i. Någonstans på nätet läste jag att de kan krukodlas hela året, så då får jag väl vara beredd på att försöka hålla liv i dem inomhus till hösten. Så vi får se vad som händer. Jag har aldrig ens smakat okra, någonsin, så fråga mig inte varför jag sådde dem. Eller jo, gör det – för jag vet egentligen varför. Jag har sett för mycket på Youtube. Och har man ingen stoppknapp så går det som det går.
Jag skäms inte för att erkänna att jag är något av en sjusovare. Att kliva upp tidigt på morgonen är inte min grej. Vanligtvis släpar jag mig ur sängen bara en halvtimme innan jag måste vara vid busshållplatsen. Idag är ett undantag. Klockan är nu halv sex, och jag har redan varit vaken en timme.
Modiga plantor som tillbringat sin första natt utomhus!
Det var katten som väckte mig. Alvar tyckte att det var dags för mat, och han gav sig inte förrän han fick det. Attackmys och kattskrik är hans taktik. Och tyvärr funkar den. Jag försökte somna om, men det var lönlöst. Så kring fem-snåret klev jag upp, startade kaffebryggaren och tittade till plantorna utomhus. De ser ut att ha klarat sin första natt i frihet jättebra! Det är en fantastiskt fin morgon här i Linköping, sval, doftande och glittrande av dagg.
Rädislådan fixar morgongodis
I natt har jag drömt om rädisor. Exakt vad vet jag inte, men jag vet att det handlade om rädisor och att jag vaknade med ett sug efter att få äta en. Hur underbart är det inte då att kunna gå ut till backen där de trängs och dra upp ett par rädisor, skölja av jorden och äta direkt? Den här gången kommer jag kunna dela dem med min gubbe när han vaknar. Jag var bara tvungen att äta en på en gång! (Sorry babe)
Om någon har missat det så är jag helt besatt av läkeväxter just nu. Så när jag hittade dessa på nätet kunde jag inte låta bli dem. Jag måste verkligen göra i ordning i bokhyllan snart och få ordning bland växtböckerna… Igår blev jag klar med Herbariet av Elin Unnes, så några tankar kring den kommer nog snart.
Nu ska jag fortsätta med mitt kaffe och vänta på att gubben min vaknar. Då delar vi på de återstående rädisorna!
Jag har precis lärt mig en mycket viktig sak: räkna aldrig bort en växt innan den dött.
Redan för någon vecka sedan flyttades både mungbönan och bondbönan ner på golvet från att ha stått i söderfönstret. Varför då? Jo, de växte sig alldeles för stora. Visst var de vackra, särskilt bondbönans blommor, men både jag och gubben min insåg att vi aldrig skulle kunna få med oss dem i bilen. Detta är lite av ett krav för oss, då vi kommer behöva ta med oss alla plantor över sommaren. Av denna anledning slutade vi också vattna dem, med tanken att de skulle vissna ner så vi kunde rycka upp resterna och använda krukorna till något annat. Planen var också att så nya bondbönor eftersom dessa växte så snabbt.
Mungbönan pollinerade jag inte ens, och bondbönan försökte jag pollinera en del blommor på. Det var dock lite svårt att veta om jag kom åt ordentligt eller inte. Igår berättade jag att mungbönan börjat producera något som jag tror är bönskidor. Idag råkade jag titta närmare på bondbönan.
Blivande bondbönor!
Efter ännu en underökning visade sig tre till svällande bönskidor. Gissa vem som snabbt var framme med vattenkannan? Penseln åkte också fram, och nu har jag försökt pollinera resten av de blommor som inte hunnit torka ihop och vissna av vanskötsel. Bondbönan är för tillfället återbördad till sitt fönster och jag har fått mig en läxa. Snälla, snälla små växande bönor, trilla inte av nu!
Idag har de stora tomaterna fått stå ute precis hela dagen för första gången. Detsamma gäller för chili- och spetspaprikaplantorna. En av chilisarna har öppnat tre små vita blommor, vilka jag såklart varit och petat i. Jag hoppas att några pollinerande insekter hittar dit, men jag lämnar inget åt slumpen. Det är jag alldeles för nyfiken (och klåfingrig) för.
Minns ni att jag köpte en sockerärtsplanta i Gamla Linköping när de hade trädgårdsdag? Well…
En chiliplanta har också börjat blomma, samtidigt som det ploppar upp små solhattar i västerfönstret. Mungbönan som såddes på experiment har fått fnatt och verkar producera bönskidor. Utomhus är det snart dags att skörda rädisor igen. Dessutom har min balkonglåda med läkeväxter (den som såddes redan i januari) äntligen börjat grönska. Det dyker upp små groddar lite här och var över hela ytan! Så himla roligt!
Det blir ingen lång utläggning idag. Jag har bråttom i säng nu så jag får fortsätta läsa (Herbariet av Elin Unnes är det som drar) och sedan sova så jag är pigg till jobbet imorgon. Tjing!
Jag försöker att aldrig sticka under stol med att jag är nybörjare. Det här är första gången någonsin som jag odlar själv (med hjälp och stöd av gubben min). Tillsammans med mamma och mormor odlade jag lite rädisor när jag var liten, men jag har aldrig tidigare odlat på egen hand. I veckan har det känts motigt. Djungelgurkan dog helt och tomaterna har sett hängiga ut. Men idag upptäckte jag något underbart i en av utomhussådderna.
Rädisa ‘Cherry Belle’, sådd utomhus 11/4
Den allra första skörden! Jag vet, tre små rädisor är inte mycket att hänga i julgranen för etablerade odlare – men för nybörjarmig är det helt fantastiskt! Att dessa små rosa godsaker har vuxit där ute i plastbacken från det stora möbelvaruhuset utan annan hjälp av mig än lite vatten! Det känns helt fantastiskt, och ger lite nytändning till en misströstande rookie.
Hur de smakade? Helt fantastiskt! Jag åt dem stående vid diskhon. Nu hoppas jag verkligen på att det snart blir fler!
Helgen är slut och vardagen är tillbaka. Det slog mig idag hur himla lite det är kvar på vårterminen. Man hinner knappt blinka så är det sommarlov och mina nior ger sig ut på nya äventyr! Det är en hel del att göra innan dess bara…
Vad hittar man då på en måndag i maj? Tja, man kan komma på att kamomillen och solhatten skulle behöva sås helst nyss för att hinna komma upp och blomma innan säsongen är slut. Bättre sent än aldrig.
Tre pytsar kamomill, sex pytsar solhatt och en kruka malört som såddes för några dagar sedan.
Kamomillfröpåsen hade tyvärr läckt, så jag kunde inte sätta så många frön som jag hoppats på. Men men, det kommer fler säsonger! Och om jag verkligen behöver kamomillblommor att göra te på så kan man köpa dem på nätet.
Apropå att beställa grejer på nätet så fick jag hämta ut ett trevligt paket idag. Nej, det var inga fröer (även om jag enligt min gubbe tydligen inte har köpstopp på fröer utan bara på plantor). Det är ändå lite plantrelaterat, eftersom det innehöll bivax och burkar till salvtillverkning. Jag tänkte testa att göra egen salva! Om det blir lyckat delar jag med mig av hur jag gick tillväga.
Små metallburkar och bivax – redo för salvtillverkning!
En tråkig sak är dock att djungelgurkan verkar ha kolavippat totalt efter helgens avhärdning. Suck. Den var nog lite för liten för att stå ute så länge. Jag ger den någon dag till att pigga på sig, och sedan sår jag nog nya. Det borde inte vara för sent. Och skulle det vara det så löser det sig ändå. Det är inte hela världen.
Ikväll blir det en lugn kväll med katten. Dessutom kommer jag förmodligen knata runt flera varv i lägenheten och otåligt vänta på att de nysådda fröna ska börja gro. Det kan dock ta tid, så jag får öva på det där med tålamod igen. Det behöver jag!
Tomaterna till vänster, chili, paprika, djungelgurka, squash, läkevänderot och brysselkål på trappen. Till höger skymtar backarna med rödbetor respektive rädisor och pak choi.
Ser den inte helt underbar ut, vår lilla trapp? Jag längtar ordentligt tills jag törs låta en del växter stå kvar ute under hela dygnet så de får liva upp vår ”minialtan”!
Idag verkar vara en ganska bra dag för avhärdning. Det är lite halvmolnigt, så inte för mycket sol, och inte för mycket blåst heller. Kanske att det är aningen svalt åt en del ovana växter. Jag tror dock att det ska gå bra.
Det är inte bara plantorna som successivt får vänja sig vid tillvaron ute i den karga verkligheten. Jag avhärdar mig själv som odlare också. Jag blir mer redo för nästa steg hela tiden – och idag var jag tydligen redo för min första bladlusinvasion. Ni minns kanske min jättedaggkåpa som jag är så glad för? Japp, just den har drabbats av de ljusgröna odjuren. Snabbt som attan plockade jag bort de värst angripna bladen och stänglarna. Resten av plantan doppades i såpvatten och nu står även den utomhus, fast på behörigt avstånd från de andra plantorna. Nu håller jag tummarna och förbereder mig på krig.
Hur ser då vardagsrummet ut när större delen av djungeln är ute på avhärdningsäventyr? Kalt och trist, vill jag påstå. Mungbönan, bondbönorna och avokadon står kvar i fönstret, men golvet och filtförvaringskorgen är nästan otäckt tomma.
Nog blir det lite mysigt att odlingsdjungeln kommer tillbaka in ikväll?
Efter att jag inte fick tag på såpnejlikefrön på trädgårdsdagen i söndags tänkte jag att jag skulle stanna till på biblioteket idag på väg hem från jobbet. Nej, inte för att låna böcker, utan för att låna fröer! Fröbiblioteket, som jag berättade om i ett inlägg för ett tag sedan, fungerar på så sätt att man får ta max fem fröpåsar, odlar sorterna hemma och samlar frön från plantorna som man sedan lämnar tillbaka till fröbibblan. Jag älskar denna idé!
Hur gick det då med såpnejlikefröna? De var tyvärr slut. Gick jag alltså tomhänt därifrån? Nej du! Tre sorter fick jag med mig hem.
Frön till rosenböna, hokkaidopumpa och malört från fröbiblioteket i Linköping.
Något annat spännande som hänt i vår odling alldeles nyligen är en ommöblering. Tidigare har vi haft vår metallhylla framför det vi kallar balkongdörren, men när avhärdningen av tomater och annat började behövde vi tillgång till sagda dörr. Då flyttades hyllan till att stå framför fönstret bredvid istället. Det blev inte riktigt bra, hyllan (och växterna som stod där) tog upp mycket plats utan att egentligen fånga upp tillräckligt med ljus. Häromdagen fick jag en lysande idé. Eftersom vi ändå har införskaffat en slags växtbelysning till hyllan behöver den (kanske) inte stå i solen ändå.
Såhär upplyst och mysigt kan ett mörkt hörn bli med en belyst växthylla.
Översta hyllan (utan ljus) används till förvaring av diverse tillbehör. Andra hyllplanet från vänster: gammaldags gullviva, jättedaggkåpa, kornell, gul squash och sockerärt. Tredje hyllplanet från vänster: kanel-/lakritsbasilika (fortfarande osäkert vilken), grönmynta, tomater (ev. ‘Brandywine black’ och ‘Vilma’). Fjärde hyllplanet från vänster: basilika, citronmeliss, kryddlådan innehållande dill, mejram, salvia och koriander. Jag funderar dock på om jag ska flytta jättedaggkåpan till sovrummet, med fönster åt norr. Mina efterforskningar pekar på att det kan vara bättre att inte ha den i solläge, vilket växtbelysningen motsvarar. Jag tror dock också att den skulle må bra av en större kruka.
I övrigt går jag i allvarliga trädgårdsdrömmar idag. Tänk att få ha en egen trädgård precis utanför dörren med såväl grönsaksland som örtagård… Nåja, en dag kanske jag får göra verklighet av den drömmen. Tills dess är jag fullt nöjd med att odla i krukor och frakta norrut till sommarstället! Men drömma får man…
Tantfrö 