Författare: Tantfrö

I måndags fick jag hem nya fröer. Direkt sådde jag kanelbasilika och brysselkål. Brysselkål är en av mina favoritgrönsaker. Redan ikväll kom jag hem till detta i brysselkålsbyttan:

Den ser inte mycket ut för världen, men det är min allra första brysselkålsgrodd! Även kanelbasilikan har grott redan, flera stycken. Det blev fick ingen bild på dem eftersom de är pyttesmå än så länge. Så roligt!

Riktigt såhär roligt trodde jag inte att det skulle vara att odla! Och jag trodde definitivt inte att det skulle gå såhär fort!

Visst har jag väl nämnt att jag handlat en del på Tradera den sista tiden? Jag vet att jag har nämnt min oförmåga att sätta stopp. Båda dessa anledningar ligger till grund för det som idag landade i min brevlåda.

Vad är nu allt detta? Jo, detta är sjutton sorters odlingsglädje!

Men inte har du väl köpt sjutton nya sorters fröer, Fia? kan man nu fråga och förfasa sig. Nej, ni kan vara lugna, det har jag faktiskt inte. Bara sexton. Den sjuttonde, en broccoli, följde med som gåva. Och en sort av de sexton är faktiskt en blomma.

Den uppmärksamma ser att det står ”tomat” på påsen närmast kameran. Jag som hade bestämt mig för att jag inte skulle odla tomater råkade hitta tomatsorter som verkade så roliga att jag var tvungen att köpa dem. Ja, sorter. Plural. Närmare bestämt fyra. Så nu blir det någon sorts tomat ändå.

Nu har jag köpstopp på riktigt när det gäller fröer. Jag får inte köpa en enda fröpåse till denna säsong. Inte heller får jag peta ner alla sorters frön i jord i år, men det visste jag redan innan. Om jag gör det får vi inte plats i bilen när allt ska köras runt i sommar. Jag kunde bara inte låta bli att köpa på mig några sorter extra. Och kanske, bara kanske, finns det plats över i någon kruka någonstans… (Anton, om du läser detta: det där sista var ett skämt. Jag lovar!)

Som nybörjare lär man sig en hel massa nya saker hela tiden. En sak jag har lärt mig är att det första bladparet som kommer upp på en växt heter hjärtblad. Dessa ser nästan likadana ut oavsett vilket frö som har grott. Det andra bladparet som dyker upp ser inte likadant ut. Detta bladpar ser ut som pyttesmå versioner av de blad som en vuxen planta har, och kallas karaktärsblad.

Häromdagen nämnde jag att läkevänderötterna har börjat utveckla dessa karaktärsblad. Jag delade med mig av en bild på Facebooksidan, men måste visa den här också.

Nu är det dock inte bara läkevänderötterna som kommit så långt att de börjar visa sin karaktär. Chili- och spetspaprikeplantorna har gjort det för länge sedan, men det var inte dem jag tänkte prata om just nu. Nej, jag tänkte prata om något mindre och tanigare.

Bleksellerin! De små taniga och veka pyttepluttarna som jag var tvungen att vända byttan på eftersom de vände sig så mycket mot solen! När jag upptäckte det första karaktärsbladet i selleribyttan var det bara en liten bebis som hade vecklat ut det. Nu har flera stycken gjort det! Jag har inte räknat dem så noga, men någonstans fem-sex stycken karaktärsblad har jag sett i samma bytta. Tänk att det kan vara så spännande att titta på bebisplantor som växer! Bara idag har jag varit där ett tiotal gånger och tittat – mer noggrant för varje gång.

Jag tycker också att det är jättekul att det går att se skillnad på plantorna redan, trots att de är så himla, himla små. Det syns skillnad på sellerin och läkevänderötterna inte bara i höjd, utan även på karaktärsbladen. Det är lite som med människobarn – det råder aldrig någon tvivel om att det är unika små människor man har att göra med. Och karaktär har barn också en hel del av!

Nu längtar jag verkligen efter att få fröleveransen som är på väg, så att jag kan peta ner ännu fler frön i jorden och avvakta fler plantbebisar. Jag hoppas den dyker upp i morgon!

Hemma med migrän idag. Suck. Är väl stressen från all flytt, stressresan igår och oron för katten som inte riktigt vill äta än som tar ut sin rätt. Nu mår jag bättre, men i morse var det riktigt illa. Katten verkar pigga på sig, han blir nu matad med mosad blötmat i spruta. Blir han inte bättre åker vi till veterinären.

Orkade mig ner i källaren och planterade om de små sellerisarna också när migränen började släppa. De är egentligen för små för att omplanteras, men äggkartongen de såddes i från början var inte det bästa valet. Den föll isär och verkade dra till sig mögel eller vad det nu var. Så nu bor alla tio små groddar i en smörbytta modell större istället. Vi får se hur många som klarar sig. Annars får jag så nya.

När jag ändå skulle kasta den gamla fuktiga äggkartongen gick jag förbi den stora hinken/krukan utanför vår lilla trapp och tittade till Rabarbara. Sist jag såg till henne hade hon precis petat upp ett litet, litet rött horn som hintade om årets rabarberskörd. Idag såg det ut såhär:

Titta så söta!

På denna bild syns till och med att det faktiskt kommer bli blad och rabarber av detta i år igen. Fantastiskt att hon överlevde vintern trots att hon bara bor i en stor kruka! Jag blir alldeles lycklig i själen av allt som gror och spirar här hemma just nu. Anton har skolat om både chili och spetspaprika idag. Det kunde inte vänta till helgen! Jag väntar också spänt på en ny leverans fröer, denna gång inköpta på Tradera. Vi får se när, eller om, de kommer fram. Jag hoppas på att de dyker upp senast på fredag så jag kan peta ner några i jord redan i helgen.

Jag hoppas också att migränen släpper tills imorgon. Just nu sitter den kvar som småspik i hjärnbarken, men jag klarar av att titta på datorskärmen i alla fall. Det var svårare i morse. Lite middag och lite sömn ska förhoppningsvis mota bort det sista. Kanske lite planering av odlingen också – med nya fröer måste man ju tänka om lite!

Jag gillar gamla saker. Gamla möbler, skrivmaskiner… Ny teknik finner jag allt som oftast knölig och svår att få grepp om, trots att jag använder det rätt mycket i jobbet. Den nya tekniken har dock en hel del fördelar gentemot den gamla. En skrivmaskin är till exempel inte direkt behjälplig när jag är bortrest och ändå vill veta hur det går med plantorna.

Sambon, han som jag kallar Anton, är kvar hemma och gör ett toppenjobb med att uppdatera mig med text och bilder. I morse vaknade jag till denna bild:

Två stycken grodda sellerifrön, lite svåra att se men likväl där. Så himla roligt! Tänk att de grodde trots att jag var orolig för jordmängden i äggkartongen.

Chiliplantorna växer också så det smäller om dem. Alla sju frön Anton sådde har kommit upp ordentligt. Det är nästan otäckt vad fort de växer. Den här bilden är från igår, jag vågar nästan inte tänka på hur stora de är idag. Om jag var hemma skulle jag springa dit och se efter!

Vi har också läst på och funderat på det där med extra växtbelysning. Solen är ju inte jättestark såhär års. Enligt diverse sidor på internet och Facebook ska det därför vara bra med extra ljus till plantorna så de inte blir för långa och rangliga i sin jakt på ljus. Medan jag satt på tåget lekte Anton med lampor och vad det nu var han hade till hands. Vips, så blev det såhär:

Det här är då en belysningslösning med de lampor vi hade till övers. Fråga mig inte om något av det tekniska, för jag har ingen aning. Om det visar sig vara en fungerande lösning får Anton göra ett gästspel och berätta mer. Vi vet alltså inte om det kommer fungera och vara tillräckligt med ljus. Det får vi se framöver. Om det inte fungerar får vi bygga något annat med särskilt inköpta lampor eller lister. Men precis som att vi sår i gamla byttor som annars skulle återvunnits ville vi börja med att försöka med det vi hade hemma. Varför börja med att köpa nytt när man i alla fall kan göra ett försök med sådant man har hemma?

Det är en underlig känsla att behöva vänta på uppdateringar och inte kunna gå förbi och se efter själv. Samtidigt är det underbart att inte vara tvungen att vänta en hel vecka på att få se hur det går med de små plantbebisarna. Det är ju så roligt att se dem växa!