Författare: Tantfrö

Publicerat den

Barfotapremiär!

Men, Fia, inte har du väl varit ute barfota i februari? Jo, tänk för att jag har det! (Jag vet att det inte var en så bra idé, jag kommer förmodligen bli jätteförkyld och få ligga nerbäddad hela sportlovet – men det var det värt!)

Hur gick detta till? Vår talgboll har varit slut i några dagar. Jag har tänkt byta den, men glömt bort det. Nu på förmiddagen såg jag en liten sparv som var och letade efter mat vid matstationen och fick dåligt samvete. Vips skulle jag byta talgboll. Sagt och gjort. Sedan fick jag för mig att jag skulle titta till odlingslådan under trappen, den med humlesuga, järnört och läkemalva som skulle ut så tidigt det bara gick enligt fröpåsen. Orkade jag hämta skor? Näe. Så jag klev helt sonika ut på gräsmattan. Lite blött var det, men åh, så härligt! Sprang ett litet ärevarv på gräset innan jag fortsatte med det jag skulle.

Vattnade på odlingslådan och fick syn på Rabarbaras stora bubbelplastinslagna kruka. Jorden däri var dyngsur, insåg jag när jag stack ner ett finger i den. Massor av kondens på bubbelplastens insida också. Ropade till sambon att jag behövde en kniv och fick en. Nu är Rabarbara befriad från topplagret av bubbelplasten. Jorden är fri, men krukan är fortfarande inslagen. Lade också på någon slags barr som jag hittade, så att hon slipper vara helt oskyddad. Det är ju inte riktigt vår ännu, även om en rabarberplanta borde klara rätt låga temperaturer. Tyckte mig skymta något rött som skulle kunna vara starten på årets rabarberskörd. Åh, som jag hoppas!

In other news, det gror så det knakar i våra byttor och tråg. Chilin är nästan uppe, två små pyttisar har precis börjat knuffa undan jorden. Spetspaprikan är också på väg. Den kan man skymta så smått under jorden. Och vänderoten, jag vet att jag tjatar om den och den kan lika gärna vara ogräs, den växer också. Jag har flyttat den till söderfönstret för att undvika ljusbrist. Vi får se om det är bättre för den.

Nu är mina kalla fötter insvepta i strumpor och hemmastickade tossor för att motverka barfotalyckans eventuella följder. Senare blir det kanske en sväng till det stora möbelvaruhuset… Hoppas ni har en lika bra dag som jag!

Publicerat den

Titta, så de växer!

Igår skrev jag om mina små läkevänderotsfrön som verkar ha grott redan. De var så små så de knappt syntes på bild. Idag kom jag hem till detta:

Titta så stora de har blivit redan! Och nu är de fyra!

Igår var de dessutom två. Nu ser jag redan fyra stycken i samma bytta! I den andra byttan syns det en liten, superförsiktig grodd som också snart kommer våga sticka upp nosen ovanför perliten. Åh, så roligt det är att se dem växa! Jag hoppas fortfarande att det inte är några ovälkomna ogräsfrön som grott.

Gullvivorna har jag nu ställt in i kylen. Tydligen kan man behöva lura dem att det är utomhusvinter för att de ska börja gro. Jag hoppas det fungerar, så att även de snart vågar visa sina små skott.

Ikväll äter vi sushi – bland annat för att fira att jag äntligen fått mitt examensbevis och kunnat skicka in ansökan om lärarlegitimation! Det är också dags för sportlov här, så nu har jag en vecka halvledigt. Egentligen helledigt, men jag har en del engelsktexter som jag tänkte ge feedback på. Det ska ändå bli skönt att få ta lite sovmorgon och jobba hemifrån. Jag ska också fortsätta räkna vänderotsminisar. Det blir nog en mysig lovvecka, det här!

Publicerat den

Något grönt i smörbyttan…

I lördags sådde jag läkevänderot i två stycken tomma och urdiskade smörbyttor. I går hade jag en halvdålig dag och tyckte att det där med odling verkade onödigt krångligt och inte för mig – jag hade ju inte lyckats få ett enda frö att gro ännu! I morse när jag tittade till mina byttor såg jag något mycket spännande och roligt i den ena.

Inte världens bästa bild, men visst syns de?

Två pyttesmå minisar har stuckit upp ovanför perliten! Det är de första frön som hunnit gro i min omsorg. Den ena har till och med kvar sin lilla fröhatt. Nu väntar jag otåligt på att de ska bli större. Kanske till och med få några fler kompisar!

Det som för mig lite fundersam är dock att det på fröpåsen står att läkevänderot tar en till tre månader på sig att gro. Dessa grodde på mindre än en vecka. Kan det verkligen vara så, eller är detta någon slags ogräs som följt med jordpåsen? Med tiden får vi se – jag hoppas att det verkligen är rätt frön som grott. Spännande! Just nu intalar jag mig att det faktiskt är läkevänderoten som grott. Det är mysigast så!

Publicerat den

Februarisådd och platsbrist

Platsbrist redan? Jo, du, tydligen är det en parameter i odlingsprojektet som jag inte räknat in – det där med plats på fönsterbrädorna…

Bordet i källaren som jag lånade till arbetsyta.

Allt jag ska så är uppskrivet och planerat i min kalender, uppdelat efter månad på fröpåsen. Eftersom alla krukor och balkonglådor förmodligen ska flyttas med under sommarens resor och besök hos min och sambos respektive familjer har jag tänkt så det mesta så tidigt det går. Det gör också att inte allt ska sås samtidigt.

Nu på förmiddagen har jag sått läkevänderot och blekselleri i källaren. Jag hade riktigt mysigt faktiskt! Sara Bäckmo har precis släppt ett nytt avsnitt i serien om grönsaksodling för nybörjare, så det lyssnade jag på medan jag höll på med jord och frön. Jag gillar verkligen att lyssna på Sara, både på Youtube och i hennes podcast. Hon inspirerar mig med sin avslappnade och positiva inställning till odling.

Här står dagens sådder på fönsterbrädan. Det syns inte på bilden, men jag har klippt lufthål i plastfolien.

Jag testar att så i alla möjliga små kärl. Visst, jag skulle kunna köpa små planteringskrukor i plast, men jag föredrar att prova att använda sådant vi annars skulle ha återvunnit. Jag är lite fundersam på om sellerin i äggkartongen får tillräckligt med jord och plats, men den ska ju ändå planteras om så småningom… Vi får se – om det går åt skogen får jag börja om.

Det stora, men på något sätt ändå angenäma, problemet just nu är att platsen på fönsterbrädorna börjar ta slut. Nu är det fullt i båda fönstren i vardagsrummet (söder och väster, tror jag). I köksfönstret står den stora lådan med vitlök. Krukväxterna får flytta runt så länge. Jag tröstar både mig själv och sambon med att det är ett temporärt problem. Så småningom ska ju alla små plantor sättas ut i större krukor på trappen, så det löser sig.

Nu är det bara att vänta igen. Förhoppningsvis gror i alla fall sellerin snabbare än gullvivorna som fortfarande inte visat sig. Då har jag något som stillar mitt dåliga tålamod!

Publicerat den

Väskan är klar!

Jag har egentligen aldrig riktigt lärt mig virka. Att sticka har mer varit min grej, men när jag letar runt på Pinterest lyckas jag alltid hitta fina saker jag skulle vilja just virka. En dag förra veckan fick jag för mig att jag ville ha en korg/väska/kasse till trädgårdsredskap och sådant. Jag fick också för mig att den skulle virkas.

Ta-da! Färgerna är lite trevligare i verkligheten – olivgrön och mjukturkos.

Youtube, och internet över lag, är en fantastisk tillgång. Med hjälp av diverse videos och instruktioner lyckades jag faktiskt få till min korg/väska efter några försök. Den är virkad nästan helt i stolpar (tror jag) och rymmer utan hittills upptäckta problem mina små trädgårdsredskap. Tanken är att jag ska kunna dra runt mina saker lite lättare med hjälp av denna. Tyvärr kan jag inte ge någon närmare beskrivning av hur jag gjorde, eftersom jag inte ens vet det riktigt säkert själv.

Lyckades också få till en ficka till frösåaren som blev helt perfekt i storlek!

Är min korg/väska perfekt? Nej, långt ifrån. Jag har inte riktigt fått kläm på att hålla jämn spänning i tråden när jag virkar, så lite oformlig blev den allt. Några små hål här och där blev det också. Men vet ni vad? Jag struntar fullkomligt i det. Jag har virkat den själv – och det är jag stolt över. Dessutom är hålen bra för att låta jord och sådant smita ut på egen hand.

Nästa virkprojekt lär bli att virka en slags vid korg att plocka växter och frukter i, delvis på grund av att jag har ett helt nystan kvar av det blå garnet. Dessutom stickar jag för första gången på något större än ett par sockor. Vi får se hur det blir…

Det är härligt att skapa med garn – även om jag inte är någon supertalang på det. Det gör mig inget att det blir fel här och där. Jag kör vidare ändå och ser vad det blir. Ibland får jag repa upp alltsammans. Men vad spelar det för roll? Under tiden jag jobbat med projektet har jag i varje fall haft en trevlig stund.

Publicerat den

Pryttelleverans och smygtitt

Jag gillar pryttlar. Små smarta eller söta saker som gör livet enklare eller roligare – sånt älskar jag! Så när jag fick höra talas om två olika odlingsrelaterade prylar kunde jag inte låta bli.

Strilar till pet-flaska och frösåare.

Högst upp på bilden ligger tre stycken strilar till pet-flaskor. Dessa skruvar man helt enkelt på en pet-flaska som man fyllt med vatten – och så har man en minivattenkanna, typ! Jag testade den minsta strilen snabbt på gullvivorna, och den funkade riktigt bra.

Den andra prylen, den runda tjofsamojen, är en frösåare. Däri lägger man sina frön för att sedan kunna skaka ut bara ett eller några enstaka frön för plantering. Jag upptäckte när jag planterade gullvivorna att det var svårt att lyckas få upp bara några frön, så tänkte att jag provar en sån här och ser om det blir lättare. Vi får se! Om allt går som jag vill kan jag prova den redan i helgen!

Jag bjuder även på en smygtitt på min inte helt färdiga verktygsväska/-hink.

En blivande trädgårdsväska!

Jag har egentligen aldrig riktigt lärt mig virka, så detta var en rolig utmaning! Garnet är en sorts bandgarn i två färger. Den gröna fläcken i det blå är en ficka till frösåaren som jag ska sy fast. Dessutom ska jag fästa trådar och sedan är det färdigt – och då kan jag visa hela väskan!

Det har också börjat gro i en av krukorna! I sambons basilikaplantering har det nu börjat sticka upp pyttesmå blad. Så roligt! Jag väntar fortfarande med spänning och dåligt tålamod på mina gullvivor. Snart, snart hoppas jag att också de kommer upp.

I kväll kikar jag på Mandelmanns på teve medan sambon spelar datorspel. En helt vanlig, mysig tisdagskväll helt enkelt.

Publicerat den

Ett år för sent, men…

För ett år sedan kom han som nu är min sambo hem till mig för att hjälpa mig laga min cykel. Jag lovade att bjuda på glasstårta som tack.

Det blev ingen glasstårta den kvällen (ingen lagad cykel heller, för den delen).

Men ikväll. Ikväll äter vi upp den. Ja, det är EXAKT samma glasstårta som jag glömde bjuda på för ett år sedan. Den har flyttat med till vår gemensamma lägenhet. Och ikväll äter vi upp den.

Tack för ett fint år sedan vår första dejt, hjärtat. Jag hoppas det blir många fler.

Publicerat den

Boktankar: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

Ibland läser man underbara böcker som drar in en i sin värld och som det är ren njutning att läsa. Jag kan inte säga att detta var en sådan bok.

Jag vill inte ens skriva något om den här boken, men jag gör det ändå. Det är en sorglig historia som utspelar sig mellan pärmarna – stackars Tom förlorar sin sambo och blir därmed lämnad ensam med deras för tidigt födda dotter. Genom romanen försöker Tom handskas med sorgen och samtidigt växa in i papparollen. Det låter bra när man läser på baksidan, men själva läsandet av den här boken var för mig en huvudvärk. I början imponerades jag av set jag läste, främst för att händelserna på diverse sjukhusavdelningar fick mig att nästan svimma. Inga dialogmarkeringar används, vilket jag först tyckte speglade Toms förvirring och maktlöshet på sjukhuset. I längden blir det dock väldigt svårt att hålla koll på vem som säger vad. Hoppandet i tiden gör det inte heller lättare att hänga med i svängarna.

Rekommenderar jag den här boken? Nej. Verkligen inte. Det bästa med den var faktiskt att den matchade min kaffekopp på jobbet.

Publicerat den

Utökat bokbestånd

Vilken tur att vi skaffade en till bokhylla!

Fem böcker om odling och konservering övervakas av världens finaste Alvar.

Som jag skrev igår har jag utökat mitt bokbestånd en aning. Tre böcker om odling – Odlarens handbok, Handbok för din trädgård och Grönt! Odla egna grönsaker – plus två böcker om att konservera mat – Hälsoriktig konservering och Hemkonservering. De två senare är av äldre modell, men jag tänker att de ändå kan ge lite insikter i hur jag så småningom ska kunna ta tillvara på grönsakerna vi odlar. Jag återkommer med tankar kring böckerna efterhand jag läser dem.

Efter jobbet idag for vi iväg och köpte två krukor och en balkonglåda till. Jag insåg när jag gick igenom fröpåsarna att jag hade glömt en sort i min planering. Dessutom hade planeringen redan visat att vi behövde en kruka till djungelgurkan. Vi köpte även bambupinnar och hampasnöre som det ska byggas djungelgurkeställning av.

Balkonglådan då? Den ska det tydligen planteras vitlök i! Jag missförstod visst igår och trodde att klyftorna bara skulle stå i vatten så vi kunde använda blasten, men tydligen måste de planteras i jord med. Rätt självklart när man tänker efter, vilket jag inte gjorde igår. Ja, ja, nu vet jag det i alla fall!

Publicerat den

Tålamod och räddningsförsök

Det har gått drygt en vecka sedan jag sådde gullvivefrön. Det syns fortfarande ingenting.

Jag vet, det är alldeles för tidigt. Helt plötsligt kommer det börja ploppa upp små minivivor och jag kommer få äta upp det jag sa om att de ”aaaaaldrig någonsin gror”. I helgen tyckte jag att det var så länge sedan jag sådde fröna att det nästan var dags att stoppa in krukan i kylskåpet. Redan. Krukan ska bo i kylskåpet om inte fröna grott efter en månad. Jag tycker att det är dags nu. Jag är otålig!

Att jag är otålig är nog en av mina ytterst o-tantiga egenskaper. En av de saker som gör att jag fortfarande bara är ett groende tantfrö istället för en tantplanta. Jag önskar att jag hade mer tålamod. Min förhoppning, lite sådär i hemlighet, är att jag ska träna upp tålamodet genom att odla saker. Det tar tid för fröna att gro och växa.

Vitlöksklyftor, gullviva och mormors lampa.

I väntan på att gullvivan (och basilikan med, för den delen) kom min sambo – han som vi kan kalla Anton – på att vi skulle försöka rädda något vi hittade i skafferiet. Vitlök som börjat gro och sträcka långa grönvita skott mot taket. Nu står en hel skock vitlöksklyftor i vatten och utvecklar rottrådar. Tanken är inte att vi ska odla hel vitlök, vad jag vet, utan vi ska istället prova att använda blasten. Men vi får se. Kanske vi planterar en klyfta i jord också, bara för att se vad som händer.

Jag har också utökat mitt odlingsbibliotek med ett par böcker, plus att ett par till är på väg. När alla levererats ska jag dela med mig. Jag lovar!

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång