Månad: februari 2019

Hemma med migrän idag. Suck. Är väl stressen från all flytt, stressresan igår och oron för katten som inte riktigt vill äta än som tar ut sin rätt. Nu mår jag bättre, men i morse var det riktigt illa. Katten verkar pigga på sig, han blir nu matad med mosad blötmat i spruta. Blir han inte bättre åker vi till veterinären.

Orkade mig ner i källaren och planterade om de små sellerisarna också när migränen började släppa. De är egentligen för små för att omplanteras, men äggkartongen de såddes i från början var inte det bästa valet. Den föll isär och verkade dra till sig mögel eller vad det nu var. Så nu bor alla tio små groddar i en smörbytta modell större istället. Vi får se hur många som klarar sig. Annars får jag så nya.

När jag ändå skulle kasta den gamla fuktiga äggkartongen gick jag förbi den stora hinken/krukan utanför vår lilla trapp och tittade till Rabarbara. Sist jag såg till henne hade hon precis petat upp ett litet, litet rött horn som hintade om årets rabarberskörd. Idag såg det ut såhär:

Titta så söta!

På denna bild syns till och med att det faktiskt kommer bli blad och rabarber av detta i år igen. Fantastiskt att hon överlevde vintern trots att hon bara bor i en stor kruka! Jag blir alldeles lycklig i själen av allt som gror och spirar här hemma just nu. Anton har skolat om både chili och spetspaprika idag. Det kunde inte vänta till helgen! Jag väntar också spänt på en ny leverans fröer, denna gång inköpta på Tradera. Vi får se när, eller om, de kommer fram. Jag hoppas på att de dyker upp senast på fredag så jag kan peta ner några i jord redan i helgen.

Jag hoppas också att migränen släpper tills imorgon. Just nu sitter den kvar som småspik i hjärnbarken, men jag klarar av att titta på datorskärmen i alla fall. Det var svårare i morse. Lite middag och lite sömn ska förhoppningsvis mota bort det sista. Kanske lite planering av odlingen också – med nya fröer måste man ju tänka om lite!

Jag gillar gamla saker. Gamla möbler, skrivmaskiner… Ny teknik finner jag allt som oftast knölig och svår att få grepp om, trots att jag använder det rätt mycket i jobbet. Den nya tekniken har dock en hel del fördelar gentemot den gamla. En skrivmaskin är till exempel inte direkt behjälplig när jag är bortrest och ändå vill veta hur det går med plantorna.

Sambon, han som jag kallar Anton, är kvar hemma och gör ett toppenjobb med att uppdatera mig med text och bilder. I morse vaknade jag till denna bild:

Två stycken grodda sellerifrön, lite svåra att se men likväl där. Så himla roligt! Tänk att de grodde trots att jag var orolig för jordmängden i äggkartongen.

Chiliplantorna växer också så det smäller om dem. Alla sju frön Anton sådde har kommit upp ordentligt. Det är nästan otäckt vad fort de växer. Den här bilden är från igår, jag vågar nästan inte tänka på hur stora de är idag. Om jag var hemma skulle jag springa dit och se efter!

Vi har också läst på och funderat på det där med extra växtbelysning. Solen är ju inte jättestark såhär års. Enligt diverse sidor på internet och Facebook ska det därför vara bra med extra ljus till plantorna så de inte blir för långa och rangliga i sin jakt på ljus. Medan jag satt på tåget lekte Anton med lampor och vad det nu var han hade till hands. Vips, så blev det såhär:

Det här är då en belysningslösning med de lampor vi hade till övers. Fråga mig inte om något av det tekniska, för jag har ingen aning. Om det visar sig vara en fungerande lösning får Anton göra ett gästspel och berätta mer. Vi vet alltså inte om det kommer fungera och vara tillräckligt med ljus. Det får vi se framöver. Om det inte fungerar får vi bygga något annat med särskilt inköpta lampor eller lister. Men precis som att vi sår i gamla byttor som annars skulle återvunnits ville vi börja med att försöka med det vi hade hemma. Varför börja med att köpa nytt när man i alla fall kan göra ett försök med sådant man har hemma?

Det är en underlig känsla att behöva vänta på uppdateringar och inte kunna gå förbi och se efter själv. Samtidigt är det underbart att inte vara tvungen att vänta en hel vecka på att få se hur det går med de små plantbebisarna. Det är ju så roligt att se dem växa!

I lördags sådde jag läkevänderot i två stycken tomma och urdiskade smörbyttor. I går hade jag en halvdålig dag och tyckte att det där med odling verkade onödigt krångligt och inte för mig – jag hade ju inte lyckats få ett enda frö att gro ännu! I morse när jag tittade till mina byttor såg jag något mycket spännande och roligt i den ena.

Två pyttesmå minisar har stuckit upp ovanför perliten! Det är de första frön som hunnit gro i min omsorg. Den ena har till och med kvar sin lilla fröhatt. Nu väntar jag otåligt på att de ska bli större. Kanske till och med få några fler kompisar!

Det som för mig lite fundersam är dock att det på fröpåsen står att läkevänderot tar en till tre månader på sig att gro. Dessa grodde på mindre än en vecka. Kan det verkligen vara så, eller är detta någon slags ogräs som följt med jordpåsen? Med tiden får vi se – jag hoppas att det verkligen är rätt frön som grott. Spännande! Just nu intalar jag mig att det faktiskt är läkevänderoten som grott. Det är mysigast så!

Platsbrist redan? Jo, du, tydligen är det en parameter i odlingsprojektet som jag inte räknat in – det där med plats på fönsterbrädorna…

Allt jag ska så är uppskrivet och planerat i min kalender, uppdelat efter månad på fröpåsen. Eftersom alla krukor och balkonglådor förmodligen ska flyttas med under sommarens resor och besök hos min och sambos respektive familjer har jag tänkt så det mesta så tidigt det går. Det gör också att inte allt ska sås samtidigt.

Nu på förmiddagen har jag sått läkevänderot och blekselleri i källaren. Jag hade riktigt mysigt faktiskt! Sara Bäckmo har precis släppt ett nytt avsnitt i serien om grönsaksodling för nybörjare, så det lyssnade jag på medan jag höll på med jord och frön. Jag gillar verkligen att lyssna på Sara, både på Youtube och i hennes podcast. Hon inspirerar mig med sin avslappnade och positiva inställning till odling.

Jag testar att så i alla möjliga små kärl. Visst, jag skulle kunna köpa små planteringskrukor i plast, men jag föredrar att prova att använda sådant vi annars skulle ha återvunnit. Jag är lite fundersam på om sellerin i äggkartongen får tillräckligt med jord och plats, men den ska ju ändå planteras om så småningom… Vi får se – om det går åt skogen får jag börja om.

Det stora, men på något sätt ändå angenäma, problemet just nu är att platsen på fönsterbrädorna börjar ta slut. Nu är det fullt i båda fönstren i vardagsrummet (söder och väster, tror jag). I köksfönstret står den stora lådan med vitlök. Krukväxterna får flytta runt så länge. Jag tröstar både mig själv och sambon med att det är ett temporärt problem. Så småningom ska ju alla små plantor sättas ut i större krukor på trappen, så det löser sig.

Nu är det bara att vänta igen. Förhoppningsvis gror i alla fall sellerin snabbare än gullvivorna som fortfarande inte visat sig. Då har jag något som stillar mitt dåliga tålamod!